Jag var inte så begeistrad när jag såg filmen, men märker att den ändå väckt en hel del frågor. Det är inte alla filmer som gör det.

Jag förvånades över min egen reaktion på filmen. Hade kanske trott att sympatierna skulle vara på kvinnans sida, men så blev det inte. Jag tycker hon reagerar både våpigt och egocentriskt.

Scenen där han kommer bärande på henne, och hon reser sig och går bort från kameran när han släpper ner henne, tycker jag är svårtolkad. Hur uppfattar du den?

Moderns agerande i bussen är exakt detsamma som det hon har så svårt att hantera när hennes man gör samma sak: hon rusar ut ur bussen för att rädda sig själv. Utan en tanke på att avkomman finns kvar i bussen.

Dessutom är det den norske vikingen som tar den myndiga kvinnor-och-barn-först-rollen i bussen. Tvärtemot vad hans unga älskarinna tror om honom.

Mina sympatier finns hela filmen igenom hos Tomas. Hans fru har en del att jobba med. Vi får vackert acceptera att vår partner bara är en människa med fel och brister. Det är inget vi har rätt att lasta den andre för. Besviken, ja, men anklaga, nej. Som jag ser det så är det hon som brister, som inte kan ta emot Tomas, när hans fasad krackelerar. Så nog är de lika goda kålsupare.