Borsjtj är för övrigt en god och närande soppa.

Och på tal om Estland – min mamma anrättade varje jul surkål med fläsk. Hon syrade själv surkål i en tunna i ett uthus också här i Sverige, men min svenska hustru har tagit efter det här och använder då surkål köpt i burk, och det går det också.

Att hitta allt som behövs till borsjtj (rödbetssoppa) är inte så svårt. En stor kastrull borsjtj kan räcka nästan en hel arbetsvecka och den blir inte sämre, snarare tvärtom.

Men andra ukrainska rätter är svårare att hitta ingredienser till och då blir det ett pusslande. En resa till Tallinn hjälper en del, och det finns butiker i Stockholms förorter som har ett utbud som inte finns i de vanliga kedjorna.

Men frågan är vad man ska använda det här till, när butik efter butik nästan bara erbjuder färdigrätter. Några av dessa är för all del bra att ha ibland och en del av dem också smakmässigt OK, men det här sortimentet borde inte få tränga ut alla klassiska råvaror, som man behöver för att själv laga mat.

Jag har en komisk men ändå belysande historia om det här. När jag ett tidigare år inför årets julsyltekok gick till min vanliga butik och frågade en anställd om fläsklägg, verkade han inte veta vad det var, men när jag sen nämnde julsylta, lyste han upp och drog i väg mig till en charkdisk med färdig och paketerad kalvsylta.