Jag är själv socialist och tycker mycket om det du skriver. Jag har dock funderat ganska mycket på det där med personalkooperativ. Jag har själv en bekant som driver ett personalkooperativ inom förskolan. De har inget vinstintresse och den är öppen för alla. Kön hanteras av kommunen och kommunal taxa gäller. Det finns inga pengar att plocka ur verksamheten och det lilla överskott som eventuellt görs återinvesteras i verksamhete. Det kan också sägas att i år går de plus minus noll. Lönerna är precis som i kommunen trota att de jobbar mer. De bidrar dessutom till att kapa ner kön i kommunen. Jag har svårt att se att det är ett problem för mig i min Socialistiska samhällssyn. Vad tycker du?? Jag behöver lite vägledning… Tack på förhand

Däremot finns det några andra allvarliga nackdelar med privatlösningar inom omsorg och skola:
– Inom vården kan användarna ofta inte agera kund utan måste ta första bästa. Det bäddar för uppskörtning om vinst är huvudsyftet.
– Inom skolan kolliderar samhällets intresse av en välutbildad befolkning med elevens önskan att slippa undan så lätt som möjligt. Skolor kommer att konkurrera med att erbjuda höga betyg för inget arbete.
– Inom all privat verksamhet gäller företagshemligheter enligt aktiebolagslagen. Inom offentlig verksamhet är det bra med full offentlighet för att missbruk ska upptäckas.

De här bristerna, plus en massa andra som jag har skrivit om på http://www.alternativstad.nu/allmanningar.html, uppstår inte bara om verksamheter drivs i privat regi. De uppstår precis lika lätt i offentlig verksamhet som drivs som om den vore privat, dvs styrs av budgeten istället för politiskt satta kvalitetsmål. Och detta – s.k. New Public Management – är mycket allvarligare än ren privatisering. På 60-talet fanns ingen skillnad mellan LKAB och ett privat bolag. Idag finns ingen skillnad mellan en friskola och en kommmunal skola – båda jagar i första hand skolpengar medan kvaliteten kommer i andra hand.

Jo jag fick intrycket av att du var mera upprörd över om jag skulle ha sagt 40 miljarder och bara redovisat 10, än om även bara 10 miljarder faktiskt försnillas. Men det var säkert en förhastad slutsats från min sida. Så det ber jag också om ursäkt för.

De 84 miljonerna som det talas om är de summa som Jämtin, mfl använder som underlag för att beskriva den girighet som slagit klorna i skolentreprenörerna. så den är mycket relevant i sammanhanget som jæmföreslsetal. Du hävdar att mitt resonemang inte har med saken att göra. Nu är det så att debatten som Jämtin m.fl har formulerat den, tar skolexemplets aktieutdelningar som intäkt för ett bredare resonemang om vinstdrivande entreprenörer i välfärdssektorn. Sjukvården brukar räknas dit och därför tar jag mig friheten att peka på ett missförhållande som är oerhört mycket större och som verkligen håller på att urholka välfärdens. Vårdförbundet har en längre tid drivit detta som en huvudfråga i Göteborg eftersom de sparkrav, uppsägningar och förlängda köer, som ställs på dem i sin helhet kunde undvikas. Detsamma gäller för region Skåne. Så mitt resonemang har den allra största relevans.

Sedan har du givetvis rätt i att journalföringen inte i princip har med privat och offentlig att göra. Men det är ju inte heller min poäng, jag hävdar att vi som socialdemokrater måste inrikta den politiska kampen mot det som på allvar hotar välfärdsystemen. Och det gör 40 miljarder svinn i vården men knapppast 84 miljoner i aktieutdelning. Tvärtom så kommer vår trovärdighet som politiskt alternativ att definitivt undergrävas om vi blundar för 40 miljarder men går till storms mot 84 miljoner. Ditt och flera andras sätt att avfärda problemen som en teknikalitet delas inte av våra väljare. Snarare kommer nog dessa att reagera starkt och betraktsa det som höjden av cynism, en elitär hållning som inte visar någon förståelse för vanligt folks verklighet.

Jag har redogjort för detta i mitt svar till Martin Tunström härovanför.

Det förundrar mig dock att du vill tillskriva mig åsikter jag aldrig haft. Är det din vanliga argumentation? Varför påstår du att jag skulle tycka förluster på 10 miljarder vara ok? Var har jag nämnt 84 miljoner överhuvudtaget? Varifrån kommer ens den siffran? Vilken lögn talar du om?

Återigen, ett gemensamt journalsystem är något man både arbetat på och misslyckats med till stora kostnader. Ändå fortsätter arbetet. Det har inget som helst att göra med med förhållanden mellan privat eller gemensam sektor. Däremot diskuteras inom landstingen hur en gemensam upphandling skulle kunna se ut. Antagligen skulle den utesluta privata aktörer vilket snarare gör dessa till ett problem.

22 miljarder kan hänföras till ett schablonbelopp som staten använder för att beräkan inkomstbortfall pga för tidfig död, tex i trafiken, genom rökning, fetma etc. Det gäller också för tidigt döda på ga felaktig medicinering.

Nu är vi alltså uppe i 33,5 miljarder,

slutligen skall dessa 52 500 som inte dör utan ”bara” skadas ju ha sjukpeng och i väldigt många fall förtidspension, vilket motsvarar ca 10 miljarder per år.

Totalt hamnar vi nu på 43,5 miljarder kronor. Det är kostnaden för detta systemfel.

Det som väcker min förundran är dock att du tydligen anser 10 miljarder vara en försumbar summa medan 84 miljoner är en katastrof? Eller har jag missuppfattad dig?

Jag kan inte låta bli att undanhålla dig en visdom som en av mina kompisar delgav mig. Christian var 4 åt när han yttrade följande: ”Det är bättre att tala sanning än att ljuga, för då behöver man inte komma ihåg vad man sagt.”

Som sagt 43.5 miljarder kronor. Sa du något om trick eller?

I det vinstdrivande företaget är verksamheten medlet för att nå målet största möjliga vinst, i offentlig verksamhet är verksamheten målet och ekonomin medlet.

Vinsten är den enda reala definitionen på framgång i ett privat företag, hur man når dit är underordnat. En offentlig verksamhet vill man att det skall ge största möjliga nytta för de resurser man stoppar in i den, hur verksamheten fungerar är måttet på framgång.

Akilleshälen för den nyliberala modellen är att när verksamheter finfördelas och det görs upphandlingar för allt och dubblering av verksamhetskontrollen skjuter transaktionskostnaderna i höjden.

Man får ju skilja på vad som är sk kärnverksamhet och inte. Om det offentliga är huvudmannen för skolan är det kärnverksamhet och det finns ingen anledning att dubblera i den administrativa biten, att bygga skolor är inte kärnverksamhet. Men om man byggt skolor stup i kvarten skulle det iofs kunna vara motiverat att ha egen byggverksamhet för att producera detta till nettokostnad.

Både privata och offentliga verksamheter kan skötas bra och dåligt, myten att privat verksamhet skulle vara något under av effektivitet jämfört med offentlig verksamhet tycker man skulle ha varit avlivad vid det här laget. Det var ju inte ens en gång sant när timbropropagandan stod som spön i backen på 80-talet.

Ett utmärkt exempel på framgångsrik drift som offentlig verksamhet är Apoteksmonopolet. När apoteksverksamheten förstatligades ökad effektiviteten och produktiviteten i snabb takt på ett remarkabelt sätt och de krassliga medborgarna kunde få läkemedel till ett billigare pris. Apoteket har Europas lägsta bruttomarginal, marginalen är så låg att när alliansen nu skall slumpa bort vår synnerligen välfungerande läkemedelsdistributör flaggar de för prishöjning med förklaringen att de måste öka marginalen för att utländska kapitalintressen skall vara intresserade att köpa. Med andra ord ett skolexempel på offentlig verksamhet när den fungerar som bäst.

Om nu inte nästan hela apotekets verksamhet handlat om att distribuera gemensamt subventionerade läkemedel hade det naturligtvis inte varit en sak för det offentliga att intressera sig för till vilken kostnad medborgarna handlar läkemedel.

Någon som tror att apoteksverksamheten varit bättre billigare och effektivare om den varit kommunaliserad eller vart och ett landsting drivit apoteksverksamhet?

Jag hävdar inte att privatiseringar är lösningen, jag hävdar bara att de privata vårdgivarnas aktieutdelning inte är vårdens största problem.

40 miljarder kronor varje år som slösas bort av skattemedel är ett så svindlande mycket större problem. Och sveket mot skattebetalarna likaså. Eftersom jag är socialdemokrat och försvarar en gemensamt finansierad välfärd känner jag också ett ansvar för att dessa medel inte missbrukas.
När dessutom människor dör och lemlästas i en omfattning som vi aldrig skulle acceptera någon annanstans i samhället, så blir frågan än mer akut för mig.

Vi socialdemokrater skall formulera ett program för hur vi vill komma till rätta med dessa systemfel. Gör vi inte det så kommer människor att överge oss och idén om en gemnsam välfärd som vi idag känner den att raseras. Ska det vara så svårt att fatta?

Det är beklämmande att gång på gång läsa dessa befängdheter att varje kritik av den borgerliga staten skulle ha en dold agenda, att jag ”vill privatsera det hela”.

Då är Enn mycket hederligare när han klart deklarerar att han anser det vara ett pris som han är beredd att betala för sina principers skull. Jag är inte lika säker på att svenska folket är det.

Sedan skrev du

”Enligt dessa källor förbrukas 20% (=22,8 miljarder kronor) av vårdens skattemedel till behandling av sjukdomar som uppstått därför att människor sökt vård. Hälften (11,4 miljarder) av dessa kan hänföras till journalföringspraxisen.”

Från 40 miljarder till 11.4 milarder således. Ett intressant trick. Som dessutom inte har det minsta med ämnet att göra.

Inom socialdemokratin förespråkades först personalkooperativ och ideella föreningar som utförare, men sen, framför allt under trycket av den ekonomiska krisen, föll en mängd kommunalpolitiker till föga och släppte loss hela den här stormfloden.