Men får jag be dem som har skrivit kommentarer i den här riktningen respektera att min text om Jeremy Corbyn inte handlade om Israel, och det som har anförts i kommentarerna kan ju knappast, mer än möjligen ytterst perifert, förklara medlemstillströmningen till Labour.

Samma invändning måste jag göra mot Tomas Åkerblads varning för Labour som ett presumtivt trotskistiskt parti.

Du riktar dig här till den svenska socialdemokratins främste kommunistbekämpare i modern tid, och jag har således själv skrivit om den trotskistiska tendens, Militant tendency, som en gång i världen användes bland annat mot Labour, att bli medlemmar och sen försöka ta över – på den tiden då den här metoden spreds till Sverige, var jag inbjuden till arbetarekommunmöten med uteslutningsärenden av det här slaget på dagordningen och skrev också partistyrelsens yttrande över utseslutningsärenden av det här slaget.

Men teorin att dagens Labour skulle vara på väg att bli en trotskistisk sekt låter, förlåt, närmast vara en sinnessvag förklaring.

Jeremy Corbyn är inte min politiske hjälte – jag håller mig inte med sådana – men jag tycker att han är ett intressant tecken på revolt mot den liberalismbesmittade europeiska socialdemokrati, till sin karaktär allt mindre av arbetareparti, som i dag bara är en ruin efter vad den en gång var.