Kommentarer till Till Åsa, med hälsning från den förbannade socialdemokratin

Av: Olle Pålsson

Olle Pålsson — Mon, 15 Feb 2016 07:59:07 +0000

Bengt,vem du nu är!
Du anser att mina sista textrader är flummiga.
Trots det vidhåller jag att miljö och klimatfrågan är global och därmed gränslös.För stora bebodda landområden som påverkas är det en viktig ödesfråga.

Av: anita lindblad

anita lindblad — Thu, 04 Feb 2016 12:39:08 +0000

Ojämlikheten, ska det förstås vara i min kommentar.

Av: Bengt

Bengt — Thu, 04 Feb 2016 12:25:11 +0000

”en gränslös värld där miljöfrågan står högst upp på dagordningen” flummigt så det förslår, Olle, är du vegan också så förklarar det saken?!

Av: anita lindblad

anita lindblad — Thu, 04 Feb 2016 11:13:05 +0000

Olle, du fångar in dagens och framtidens ödesfrågor i dina två sista meningar. Jag hoppas på ett nytt friskt parti som med kraft tar tag i den ökande jämlikheten och klimatfrågan. Ett svensk Podemos, helt enkelt. Det får gärna vara S-märkt, ingen skulle bli gladare än jag men idag finns inte mycket som tyder på att så skulle bli fallet.

Av: Olle Pålsson

Olle Pålsson — Thu, 04 Feb 2016 09:00:14 +0000

Kan det vara så enkelt att Socialdemokraterna lever kvar i en tid då världen såg så mycket annorlunda ut där efterkrigstiden var en gyllene period för Sverige och arbetarrörelsen ett ta ett stort kliv fram mot ett välfärdssamhälle för alla.
Den materiella levnadsstandarens kurvor pekade brant uppåt, ganska jämt fördelat måste man säga.
Mor i huset var hemma och skötte hushållet och när tid medgavs läste hon Moa Martinsson eller något av Sigge Stark. Far jobbade mest på industri eller bruket där den kollektiva uppslutningen till partiet var närapå total. Om familjen deltog i föreningslivet var det i regel med anknytning till Folkets Hus eller Folkets Park där människor möttes och umgicks
Barnen gick i skola som var enhetlig över klassgränser och den organiserade fritidsaktiviteten sköttes av ABF,Verdandi och Scouterna eller något religiöst samfund. Även boendesegregationen på den tiden var inte så utbredd att den störde.
Bakom denna förvandlingsprocess stod ett välorganiserat Socialdemokratiskt parti som såg till att välfärdssamhället byggdes ut med en mängd reformer,
I dag har inte alla det så mycket bättre och för dem pekar kurvorna inte uppåt,medan stora grupper har fått det så in i h…. . mycket bättre. Mycket vill uppenbarligen ha mer och privata skydd och försäkringar investeras med egna pengar, när välfärdssamhället inte förmår att räcka till.
Att få till stånd en annan utveckling mot en bättre och jämlikare samhälle får bli en grannlaga uppgift för nästa generation. Till detta kommer stora ödesfrågor i en gränslös värld där miljöfrågan står högst upp på dagordningen.

Av: anita lindblad

anita lindblad — Wed, 03 Feb 2016 18:00:04 +0000

Jag förstår din ståndpunkt. Du har tidigare berättat om din ansenliga boksamling, och din vördnad inför boken som företeelse har jag respekt för. Men jag förstår också Åsa Lindeborgs agerande så väl. Jag känner igen mig i den ständiga besvikelsen över ett parti som kanske är det enda som verkligen skulle kunna göra skillnad. Att rensa i bokhyllan blir en bild för att sätta punkt.

Det hade blivit en stark scen med mättad symbolik om det varit en film.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 03 Feb 2016 17:26:03 +0000

Till Anita Lindblad: Men den där perioden i sitt liv använde hon för forskning – böckerna införskaffades ju inte för att hon var eller tänkte pröva att bli socialdemokrat.

Själv äger jag mängder av böcker vars politiska tendens jag inte gillar, ibland är häftig motståndare till.

Av: anita lindblad

anita lindblad — Wed, 03 Feb 2016 17:14:42 +0000

All heder åt dig att du markerade genom att avgå i protest!

Beträffande böckerna skulle jag hålla med dig om de inte varit så nedklottrade av personliga anteckningar att de inte lämpade sig för antikvariat. Nu kom böckerna att symbolisera en period i hennes liv som hon lämnar bakom sig, oåterkalleligt. Ett bokslut, både bildligt och bokstavligt. Det kan vara en befriande känsla!

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 03 Feb 2016 15:26:11 +0000

Till Anita Lindblad: Själv har jag alltså varit huvudsekreterare i Socialdemokraternas programkommission, bland annat under tillkomsten av två partiprogram. Och jag lämnade, för att knyta an till det sista du skriver, det här sekreterarskapet i protest, mitt under tillkomsten av nästkommande partiprogram.

Men jag har ändå invändningar mot hennes artikel. Framför allt är hennes frakt av alla böcker med anknytning till socialdemokratin en antiintellektuell gest, polemiskt effektiv men lika fullt en antiintellektuell rallarsving ut i luften.

Av: anita lindblad

anita lindblad — Wed, 03 Feb 2016 14:34:15 +0000

Jag delade Åsa Lindeborgs krönika med mina fb-vänner. Den är suveränt skriven, både stilistiskt och tankemässigt, och jag känner igen mig i hennes frustration och hatkärlek. Krönikan är en svanesång för en rörelse som hon, precis som jag, alltid närt ett hopp till samtidigt som den alltför ofta lämnat mig besviken.

Hennes biltur till återvinningen med böckerna till deras sista vila är oerhört smärtsam läsning, och en mäktig metafor för att hon upplever att hoppet är ute. Med hennes ord:

”Nu har man svalt hela den marknadsliberala skiten, i den senaste programrevisionen ströks passagen om antikapitalismen. Det var den sista kapitulationen. Nu finns ingen ambition till systemkritik och möjlighet till den felsökning som är nödvändig för att partiet ska förstå sin samtid.”