Privata konsumbutiker ska därför vara ett särfall, när man ser speciella fördelar med att kombinera det stora kollektivets styrka med privat företagande och småskalighet.Det kan exempelvis gälla nyetablering av butiker i småorter och på landsbygd, där den sista butiken varit nedlagd sedan årtionden. Speciellt när en stor del av kundunderlaget består av turister, och varusortimentet måste anpassas till dem.

Det finns turistorter med fyra – fem restauranger och någon enstaka glasskiosk, vilka alla har vinterstängt, men inte en enda matbutik. En nyetablerad handlare på en sådan ort ska ha möjlighet att välja från vilken lagercentral, han /hon ska få sina leveranser, från KF, ICA eller Dagab.

Väljer handlaren KF får hon /han skriva ett franchise-avtal med KF, vilket först och främst medför rätten att använda namnet Konsum, men också skyldighet att uppfylla krav på sortiment, kvalitet mm, i utbyte mot hjälp med markanadsföring, etc.

Jag har själv under några år arbetat som distributionschaufför för ett specialsortiment, och har även lossat varor till ICA och Konsum i Svartbäcken i Uppsala. Butikerna hade gemensam lastkaj, men hade byggt något slags barriär mellan sig, så att man måste flytta bilen mellan butikerna. Urdumt och dyrare varor som följd.

På landsbygden, där Konsumbutikerna låg glest, kunde det vara många mils körning för KF-bilen för en enda butik. Klart att det inte lönade sig.

Ytterligare en tanke. Med de låga insatserna kan vem som helst, även personer som inte alls är intresserade av konsumentkooperation som idé, bli medlemmar och driva sina egna politiska agendor. Ofta har det handlat om protester mot nödvändiga förändringar, vilket har besvarats av ledningen med ökad toppstyrning, vilket inte heller har varit bra.

Den brist på affärsmässighet, som jag kritiserar kan väl ingen av de två anklagas för, utan det torde ligga längre bakåt i tiden, så även lanceringen av firma- och varumärkesnamnet Coop. Det är ju ingenting nytt, utan det nya är beslutet att löpa den linan ut och slopa Konsum.

Men i den frågan är väl du och jag överens, Enn? Jag är också överens med dig om att de lokala Konsum-butikerna måste ha större frihet att anpassa sortimentet efter den lokala efterfrågan.

Jag är också överens med den nya VD;n om att det behövs en genomsnittlig prissänkning på 5 %, och på enskilda varor 10 – 15 %. Vad jag har sett, så visst har man lockvaror till lågt pris även i Konsum-butikerna, men dels är dessa lockvaror för få, och dels tar man igen vad man förlorar på detta genom en genomsnittlig prisnivå som ligger 5 % högre än närmaste ICA-butik.

Så detta är nödvändigt, om det öht ska finnas någon konsumentkooperation kvar om 20 år. Hur man ska lyckas med denna prissänkning övergår dock mitt förstånd. ETT sätt är förvisso det jag skrev, att butikerna måste ges ett varmare intryck, genom fler varma färger i butiksinredningen.¨

Dock återstår att se, om man satsar rätt den här gången. Ett ytterligare råd, men det är kontroversiellt, är att man skulle börja med privata Konsumbutiker, dock ej av varuhus-storlek men av by- och kvartersbuik-storlek. alltså butiker som drivs av enskilda köpmän med ett fåtal anställda, men med Konsums varusortiment.

Konsumskylten ska vara en skylt som säljer, oavsett vem som äger den enskilda butiken.