Det är bloggägaren som bestämmer ämnena som ska avhandlas på hans/hennes blogg.

Ni som vill vädra era egna käpphästar får göra det på era egna bloggar, alternativt skaffa er sådana. Där kan ni publicera era texter; kommentarerna ni har skrivit här är för övrigt i flera fall längre än den bloggtext de är fästa vid.

Varför är det ingen som vågar ta bladet från munnen och berätta att det finns stora grupper i vårt svenska samhälle som genom att tjäna grova pengar på bostadsbristen är de som skapat dagens situation som omöjliggör en flyktingmottagning? Detta eftersom det råder en akut bostadsbrist i så gott som hela landet. De svenska bankerna, fastighetsmäklarna och bostadsägarnas intresseorganisationer och lobbyister har under en längre tid styrt svenska regeringar att bygga så lite nya bostäder som möjligt samtidigt som dessa sett till att svenska bostadsägare nu erhåller den lägsta totalbeskattningen i hela EU. När ungdomar och låginkomsttagare drabbas och inte kan få en bostad till rimlig kostnad eftersom de etablerade partierna inte bryr sig är det inte konstigt att dessa vänder sig till det som uppfattas vara det enda oppositionspartiet dvs SD. Nu har utvecklingen gått så långt att även en större del av befolkningen drabbas på något sätt och då ställs detta mot nivåer på flyktingmottagningen som är omöjliga att hantera ur ett bostadsförsörjningsperspektiv. Lösningen är självklar men politiskt kontroversiell. Solidariskt måste bostadsägarna som tjänat på den felaktigt förda politiken och som indirekt tillskansat sig stora ekonomiska värden på flyktingmottagningen bidra till ett massivt bostadsbyggande för bibehållen flyktingmottagning på nuvarande nivåer. Genom avskaffad ROT/RUT, slopade ränteavdrag samt höjd fastighetsskatt kan vi åstadkomma detta.

Men det gällde inte – som Patton trodde – att välja rätt tidpunkt. Frågan var om det var rätt metod. Du hade rätt då, ville vänta på förändringar inne i kommunistblocket. Men har du rätt nu, om du menar att ett preventivkrig mot IS vore fel? Om världen väntar på att IS ska expandera, komma över fler massförstörelsevapen och binda samman sina territorier i Sydryssland, Mellanöstern, Libyen och nordöstra Nigeria (Boko haram) har vi defintivt ett tredje världskrig.

Du svarade inte på alla mina frågor. Det var du i.o.f.s. inte skyldig att göra. Men du har dock skrivit i ett tidigare blogginnlägg att du och dina föräldrar inte hade en tanke på att bli svenskar under den första tiden i Sverige. Är det inte ganska naturligt – att man i det längsta hoppas kunna återvända til sitt hemland? Ska då mottagarlandet – som Sverige gör nu – försöka påskynda bytet av nationalitet och göra alla till svenskar fortast möjligt? Varför ska ”integrationen” börja redan innan flyktingen har fått asyl, och alltså riskerar att avvisas?

I dessa dagar ska vi nog vara glada för att vi gav bosnierna, som kom under 1990-talet, tillfälliga uppehållstillstånd och därigenom uppmanade dem att inte rota sig för mycket i Sverige. Erfarenheten visar att det blir splittring och generationsmotsättningar i flyktingfamiljerna om de ska integreras till varje pris.

Därför stödjer jag förslagen från – hittills – några borgerliga partier, att flyktingar ska ges tillfälliga uppehållstillstånd som regel, vilka omvandlas till permanenta tillstånd, om flyktingen inte kunna återvända efter en viss tid.
Med ”som regel” menas förstås att undantag, kan göras i särskilt ömmande fall, exempelvis om en flykting helt saknar anhöriga i hemlandet.

Så länge en flykting har ett tillfälligt tillstånd, ska han förberedas, ”rustas” för ett liv i hemlandet, även svenskundervisningen ska vara frivillig. Sedan han fått ett permanent tillstånd, ska det vara integration som gäller.

Vi ska väl inte hjälpa IS att göra Syrien till ett nästan folktomt land, så när som på några tioltusental tillresta jihadister från andra länder. Flyktingmottagninen – oavsett var den sker – måste kompletteras med resoluta åtgärder för att trycka tillbaka IS, och återlämna den mark, som IS har lagt under sig, till sina rättmätiga ägare.

Jag tycker att ditt svar till mig andas pessimism ooch uppgivenhet: ”Västliga insatser, bland annat av det militärt starka USA, har inte lyckats skapa fungerande demokratier av länder som Afghanistan och Irak.” Uppgiften må vara vansklig, men tänk då på att det finns ännu fler flytingar (människor, som har tvingats lämna sina hemtrakter) i Syrien än utanför.

Men nu avslutar vi den här av dig i det oändliga utdragna diskussionen.

Efter socialismens sönderfall finns det lite mer demokrati i världen. Många nationer inklusive de baltiska staterna har kastat av sig den blodröda fanans förtryck. Den östtyska statssocialismen är begravd tillsammans med den sovjetiska kommunismen.
Tyvär har några forna sovjetstater fastnat i olika former av vedervärd diktatur.

I Sverige har vi upplevt ett antal icke-socialistiska regeringar , av en del uppfattat som att det kändes som en statskupp, av oss demokrater uppfattat som ett sundhetstecken.

Demokratin lever alltså i Sverige trots att man gjort och fortsätter att göra ingrepp på den, nu senast med december överenskommelsen som rimmar illa med en frisk och sund demokrati.

Socialismen i ditt eget kära parti är alltmer marginaliserat allteftersom tiden går, ibland sticker den upp sitt fula nylle men då går det som det går, se exemplet Juholt… vilken parodi det blev.

Att du haft politiskt inflytande en gång i tiden fyller mig med rysningar.

Verkligheten är inte alltid så där rätlinjig.

För min egen del var jag under kalla kriget övertygad om att ett storkrig, sannolikt med atomvapen, skulle bli så förödande, att alla, även den vinnande sidan, skulle göra ofattbara förluster. Bättre då att vänta på förändringar inne i kommunistblocket – och de kom.

Det är svårt att tro att det finns en enkel snabb och effektiv lösning av de flyktingproblem Europa drabbas av, både i form av överlastade båtar över Medelhavet och på andra vägar, som nu över Balkan och Ungern norrut.

Västliga insatser, bland annat av det militärt starka USA, har inte lyckats skapa fungerande demokratier av länder som Afghanistan och Irak. IS och dess allierade finns i dag där och också i delar av Syrien och flera andra länder i området. I Central- och Västasien plus delar av Nord- och Östafrika finns dessutom en mängd regimer som man inte med någon definition kan kalla demokratiska. Till det kommer alla de, därifrån och från andra afrikanska länder, som inte orkar vänta på ekonomisk utveckling utan för egen del söker den i olika delar av Europa.

Nej, att göra något åt allt det här kommer att ta lång tid och kräva stora ekonomiska insatser.

Självfallet ska vi göra allt det som går att göra, men det är bara självbedrägeri att tro att det finns några insatser som, ens om vi anstränger oss, kommer att ge märkbar effekt på någorlunda kort sikt.