Kommentarer till Vendetta mot den socialdemokratiska folkhemsvänstern

Av: Jan

Jan — Fri, 21 Aug 2015 06:58:15 +0000

Tack för det inspirerande [sic!] svaret. Jag ska lägga det på minnet…

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 21 Aug 2015 05:49:26 +0000

Till Jan Galfvensjö: Inget hindrar dig ju från att starta en egen blogg med hur mycket plats som helst för dina egna uppenbarligen revolutionerande teorier.

Av: Jan

Jan — Fri, 21 Aug 2015 04:51:41 +0000

För övrigt så kan väl valet av Håkan Juholt ses som en romantisk dröm eller en ”spaning efter den tid som flytt”. Ett slags historiematerialistisk atavism. Folkhemmet finns nämligen inte längre. Inte ens idén om den. Enkannerligen inte i dagens socialdemokratiska politik.
Vad man istället ägnar sig åt, egentligen folkhemmets antites, tänker jag inte dryfta här och nu. Det skulle ta för mycket plats i anspråk.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 19 Aug 2015 15:31:20 +0000

Till Jan Galfvensjö: Visserligen står Olof Palme mycket högt i min egen politiska rankinglista, men jag hör verkligen inte till dem som mönstrar ut någon för att han är fotograf eller postiljon – eller för den delen Metall-ombudsman.

Och jag får väl, nästa gång jag träffar Carin Jämtin, meddela henne att det är hon som egentligen styr partiet.

Av: Jan

Jan — Wed, 19 Aug 2015 15:03:50 +0000

Visst, nu tror jag dock att Juholt som gammal bänknötare i riksdagen befordrades alldeles för högt för sitt eget bästa. Kombinationen fotograf och postiljon (Waidelich) var alldeles för lättviktiga jämförda med de båda civilekonomerna Reinfeldt och Borg. Juholt hade dock, säkert, blivit en utmärkt kulturminister.
Kritiken mot Juholt är, för övrigt, också applicerbar på Löfvén. Fast på ett annat sätt. Utanför den fackliga världen tycks han ha en ganska svag politisk kompass. Vilket gör att jag får intrycket av att det är partisekreteraren Jämtin som egentligen styr partiet.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 19 Aug 2015 14:27:52 +0000

Till Jan Galfvensjö: Nu har du nog förträngt att samma svenska socialdemokrati för alls inte länge sen valde Håkan Juholt till partiledare, uppenbart i förhoppningen att han skulle leda partiet in på en klassisk vänsterkurs. Vi ska inte dra hela den historien om igen, men jag vill påminna om att många såg Juholt som en ledare som kunde återge partiet dess historiska roll.

Av: Jan

Jan — Wed, 19 Aug 2015 14:07:17 +0000

Fast det har väl redan skett, Enn? Måhända den lägre halvan av medelklassen och den lyckade delen av arbetarklassen (som numera väl är ett slags lägre medelklass?).
Flera av arbetarrörelsens företrädare har dessutom avlönat sig själva rakt in i den ekonomiska överklassen (riksdagsledamöter, EU-parlamentariker, statsråd, landshövdingar, generaldirektörer m fl).

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 19 Aug 2015 13:31:51 +0000

Det här var i grunden alltså inte ett inlägg om brittisk politik, ens om Jeremy Corbyns personliga lämplighet för posten som partiledare. Det jag i grunden diskuterar är socialdemokratins inriktning, dess själ. Den dag svensk socialdemokrati blir ett mittenparti bland flera andra, kan partiet för min del gärna dö sotdöden.

Fast då kommer några att på nytt uppfinna och återskapa den.

Av: Jan

Jan — Wed, 19 Aug 2015 06:10:45 +0000

Katrine Marçal verkar ha väldigt höga ansatser i sina krönikor. Vilket i sig inte är något fel, tvärtom berömvärt. Emellertid så brukar jag tappa tråden efter halva texten ungefär. Ofta hamnar hon vilse. Som när hon förutspådde en klar Labourseger i valet. Det hindrar ju inte att hon glimtvis hittar rätt, som i exemplet du gav i slutet på din text.
Fast att den europeiska socialdemokratin, enkannerligen den svenska, har mycket att fundera över behöver man nog inte vara något orakel för att förstå.

Av: Per Fjellberg

Per Fjellberg — Tue, 18 Aug 2015 18:01:27 +0000

Jag löste också krönikan om ”argsinta äldre vita mäns år” i mitt tycke en av de bättre Katrine Marçal presterat i år.

Min slutsats är dock lite annorlunda. Dels finns det en risk för att de som stöder Jeremy Corbyn inte gör det med Labours bästa framför ögonen. Labour har fått många nya medlemmar, det kostar bara 40 kr eller något sådant att bli medlem och det kan det väl vara värt om man vill bidra till att Labour ska bli ett mindre parti.

Dels tror jag att det handlar om att Labours väljare känner sig maktlösa. De röstar hellre fram en partiledare som bekräftar dem än de röstar fram en partiledare som kan vinna allmänna val.

Det senare tror jag är något som kan drabba S i Sverige, eller kanske redan har drabbat S, jag tänker på Håkan Juholt.

Jag är en trogen läsare av ledarsidorna.se. Inte minst därför att jag tycker det är roligt att läsa Johan Westerholms spekulationer om nya ministrar.

Frågan är om Stefan Löfvén vill bli en Jeremy Corbyn eller en Tony Blair. Vågar Stefan Löfven göra vad som krävs för att vinna val? (S vann inte det senaste valet. Alliansen valde att göra en taktisk reträtt)