Kommentarer till Sommar i P1 med Alice Teodorescu

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 01 Aug 2015 14:38:50 +0000

Till Staffan Berg: Jag skriver utifrån mina värderingar, mina tolkningar och mina erfarenheter.

Av: Staffan Berg

Staffan Berg — Sat, 01 Aug 2015 14:32:36 +0000

Hej Enn!
Jag reagerar på att du skriver att:
-Alice Teodorescu verkar inte heller begripa…. osv.
Blir inte detta ganska förmätet från din sida. Det är ju självklart att hon är medveten om detta. Hennes argumentation är ju att samhället ät lite kluvet vad gäller pappans roll. Behövs respektive inte behövs.
Alice är den klart skinande stjärnan på den politiska himlen, vilket retar hela vänsterkollektivet.Det är rättså fantastiskt att en sådan intelligent person som hon är ska ifrågasättas på annat sätt än vad hon säger och står för.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 29 Jul 2015 13:58:47 +0000

Till Henrik: Jag konstaterade ju själv att jag i avseenden som du inte har diskuterat har erfarenheter som liknar hennes.

Men jag tror nog inte att vi inrikespolitiskt är så ense som du nu skriver. Socialister och borgerliga ser olika på vissa saker – men det är ju en del av det demokratiska valet.

Av: Henrik

Henrik — Wed, 29 Jul 2015 13:50:17 +0000

Då står nog du och Alice inte så långt ifrån varandra trots allt. Lika lite som du tycker att människor ”som av ren lättja inte vill arbeta” ska få åka räkmacka genom livet på andra medborgares bekostnad, är Alice blind för att vissa människor behöver samhällets hjälp. Hennes yrkesval som jurist vittnar snarare om att hon gärna hjälper när behövligt. Individuell belöning motstrider inte samhällsansvar.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 29 Jul 2015 12:40:21 +0000

Till Henrik: Men jag har ju inte pläderat för att människor som av ren lättja inte vill arbeta ändå av oss andra ska få hygglig försörjning.

Det här är ändå i det sammanhang jag skriver om en ganska marginell grupp som liksom till exempel kriminella kräver särskilda, ibland hårdhänta åtgärder.

Förekomsten av på olika sätt asociala ändrar inte på det verkliga problemet, att det finns människor som inte klarar av att prestera på det sätt till exempel jag själv gör det.

Av: Henrik

Henrik — Wed, 29 Jul 2015 11:07:52 +0000

Tycker du att det finns någon gräns för hur omotiverad någon får vara och ändå förtjäna att vara, materiellt sett, jämlik? Förtjänar personer som är fullt kapabla till att arbeta men som inte finner någon motivation till det, utan väljer att sitta hemma i sin av staten finansierade bostad, att vara Alice materiellt jämlik?

Ser du några problem med att även den omotiverade får det sämre då samhällets totala produktivitet minskar om incitament till individuell prestation försvinner?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 29 Jul 2015 08:19:05 +0000

Borgerlighetens, i vid mening, blinda fläck är att den inte utgår från det fundamentala, att människor av olika anledningar – begåvning, ork, motivation och social bakgrund – klarar sig olika i ett samhälle, som främst belönar arbetsprestation. Det finns två vägar att åstadkomma en större grad av jämlikhet i utfall. Dels kan man genom individuellt riktade åtgärder (som naturligtvis också de kostar skattepengar, betalade även av oss övriga) lyfta de mindre lyckligt lottades prestationsförmåga. Dels kan man, där de här åtgärderna ändå inte räcker till eller är dömda att misslyckas (handikapp, sjukdom och så vidare), försöka se till att de här mindre lyckligt lottade människorna och deras barn ändå får ett materiellt någorlunda hyggligt liv.

I decennieskiftet 1960-tal/1970-tal satt jag i sekretariatet för Socialdemokraternas och LOs gemensamma så kallade jämlikhetsgrupp (som leddes av Alva Myrdal). Den här arbetsgruppen både analyserade jämlikhetsbegreppet teoretiskt samt sökte metodiskt ojämlikhetsskapande faktorer och föreslog jämlikhetsskapande åtgärder på alla tänkbara samhällsområden, till exempel utbildningspolitik, familjepolitik, socialpolitik, arbetsliv och skattepolitik.

Jag såg redan dess förinnan jämlikhet som det främsta målet för socialdemokratisk politik, stärktes än mer av de djupstudier av ämnet vi då gjorde och har sedan aldrig upphört att anse, att jämlikhet är ett värde viktigare än till exempel individens valfrihet i alla tänkbara varianter.

Av: Henrik

Henrik — Wed, 29 Jul 2015 07:03:05 +0000

Bristande motivation = mindre lyckligt lottad ?

Av: Hans G Eriksson

Hans G Eriksson — Wed, 29 Jul 2015 00:24:08 +0000

Det är intressant att se hur olika en person kan uppfattas från olika utgångspunkter. Jag har följt Alice Teodorescu i de olika tidningar hon medverkat i (utom Gotlands Allehanda).

Hon har några specialare för sin alltmer uppmärksammade samhällsdebatt. Det gäller individens frihet gentemot det offentliga och det kollektiva i vidare mening. ”Tilltron till individen” är återkommande tema.

Alice Teodorescu återkommer också till vikten av att gränsen mellan samhället och staten upprätthålls. I programmet som i debatten uppehåller hon sig gärna vid rättviseaspekten, där hon framhåller rättvisa förutsättningar framför den distributiva rättvisan, den som bedöms efter utfall.

Ofta missuppfattas hon när hennes avsikt är att visa på orimligheter som framkommer i en konklusion. Alltså som visar på brister i principskälen (en yrkessjuka som grundades redan på Juridicum i Lund). Ett exempel utifrån lagstiftning om ”pappamånader” och insimination av ensamstående, konklusionen: Det är alltså lika viktigt att pappa finns hemma hos barnet som det är onödigt att det finns en pappa.

När Alice Teodorescu drar den märkliga konklusionen tolkas det som att det är något annat hon vill visa: de egna värderingarna. Och så skulle det kunna vara…

ANITA LINDBLAD, Alice Teodorescus självsäkerhet som du så riktigt påtalar KAN i ett sammanhang som det jag beskriver bero på att hon är trygg i sin tolkning, medveten om sin obestridliga intelligens.

ENN KOKK, Som jag tolkar Alice Teodorescu så menar hon att förutsättningarna ska vara rättvisa, men att det inte finns en självklarhet i att det blir (nästan) samma utfall oberoende på individens ansvarstagande.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 28 Jul 2015 17:01:49 +0000

Till Henrik: Självfallet ska hon ha lön för sin möda, men de som klarar sig bra i livet (det gäller både Alice och mig själv) bör solidariskt bidra till att mindre lyckligt lottade också får hjälp med att leva ett hyggligt liv.