Kommentarer till Sommar i P1 med Syster Karin (Karin Johansson)

Av: Hans G Eriksson

Hans G Eriksson — Sat, 25 Jul 2015 19:11:24 +0000

anita lindblad. En fin, inkännande kommentar. Med tanke på vad syster Karin står för och uträttar tycker jag den är motiverad.

Av: anita lindblad

anita lindblad — Sat, 25 Jul 2015 15:16:32 +0000

Flera ”fundamentalister” som syster Karin – och världen skulle vara en bättre plats att leva i.

Jag har träffat henne när vi levererade frukt till flyktingarna i klostret. Jag glömmer aldrig skräcken i flyktingarnas ögon när de först trodde att vi var poliser som kom för att hämta dem och hur skräcken vändes till glädje när de förstod att vi kom för att bistå dem. (Det var vinter och mörkt, vi hade mörka kläder och kom oanmälda i en folkvagnsbuss, så det låg tyvärr nära till hands att flyktingarna utifrån sina erfarenheter gjorde den tolkning de gjorde.)

Syster Karin och hennes medsystrar har all min respekt!

Av: Bosse

Bosse — Sat, 25 Jul 2015 15:01:28 +0000

Ja, tillvägagångssätten kan variera en hel del…
Oavsett om man kontemplerar vid en glittrig ikon, marscherar i en procession, eller om stenåldersjägaren droppar bytesdjurets blod på en utvald gråsten, symboliserar det samma längtan efter att förstå de Större Sammanhangen, och – tycker jag – förtjänar samma respekt, så länge uppsåtet är ärligt, och inte är ägnat till att manipulera eller förtrycka.

Av: Jan

Jan — Sat, 25 Jul 2015 14:39:37 +0000

Bosse, vad jag förstår så lockades Syster Karin av den livsstil klosterlivet erbjöd. Alltså som ett slags ”retreat” från det mondäna livet. Ett liv med fasta regler och procedurer.
Sedan åberopar hon en metafysisk, transcendental förklaringsmodell, som religiösa alltid plägar göra, att hon tydligen erfor en kallelse från Gud.

Av: Bosse

Bosse — Sat, 25 Jul 2015 14:13:59 +0000

Vi uppfinningsrika människor söker alltid metoder för att greppa det ofattbara.

Datorerna blev hanterbara för gemene man, först då någon kom på snilleblixten att på skärmen skapa ”knappar” och symboler m.m. vilka anpassats till vår begreppsvärld.
Att varje knapp, symbol m.m. representerar ett komplicerat kodat kommando, behöver vi inte längre betungas av, dvs om vi inte av fri vilja förkovrar oss på ett djupare plan.
Så gjordes PC:n tillgänglig för den breda massan.

Religiösa ceremonier och symboler kan också sägas vara ett slags, för människan begripligt ”gränssnitt” till det ogripbara, skapat av ett behov att se bortom vår naturliga horisont.
Därför förkastar jag inte religionsutövning av något slag, så länge dess ceremonier, symboler och berättelser kan hjälpa någon att efterhand nå djupare insikter.
Att fundera över De Större Sammanhangen är på detta sätt inte förbehållet teologer.

Att vara ”bokstavstrogen” leder dock inte längre än till ”gränssnittet” i något av fallen, och vägen mot ökad förståelse och personlig utveckling förblir stängd.

Av: Jan

Jan — Sat, 25 Jul 2015 13:28:34 +0000

Vilken tur att syster Karin inte är en nunna då, Fredrik!

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 25 Jul 2015 12:48:43 +0000

Till Fredrik Sjölin: Jo, det kan man ju säga. Men jag är alltid nyfiken på varför människor med andra uppfattningar än mina har blivit sådana de är. Dessutom kan ju människor som i den ena eller den andra meningen är dundamentalister ha andra sidor som man inte bara kan avvisa.

Av: Fredrik

Fredrik — Sat, 25 Jul 2015 11:27:23 +0000

En nunna är en fundamentalist.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 24 Jul 2015 21:46:02 +0000

Till Hans G Eriksson: Tack för att du gjorde mig uppmärksam på min skrivlapsus.

Av: Hans G Eriksson

Hans G Eriksson — Fri, 24 Jul 2015 21:32:14 +0000

Familjen har en god vän som ofta hjälper till med praktiska sysslor hos Karin och hennes systrar. Hans kristna tro liksom systrarnas begränsas, som jag förstår, inte till intellektuella analyser utan har också andra dimensioner.

Själv kan jag instämma i frågan Varför gråter vi när vi hör Puccini? Till exempel Nessundorma i Jussi Björlings tappning i programmet. Rationellt?

Å andra sidan kan jag se poängen i Henrik Tikkanens fråga: Undrar vad gud skulle tro om han gick i kyrkan.

Syster Karin lär ha en bit kvar innan hon nått berömmelse i nivå med varumärket syster Marianne, vars kändisskap vi påminns om genom Enn Kokks (förlåt!) nämnande av Marianne i recensionen.