Jag tycker det är glädjande att partiet har ökat i den senaste opinionsmätningen. Trist att (v) ligger under spärren. Om olyckan är framme kan det bli alliansen som tar över regeringsmakten.
Frågor som står högt upp på dagordningen för (m) är bl a sänkta nivåer i a-kassan.

Jag delar din uppfattning om att (s) behöver utopier (s). Ernst Wigforss talade i termer av provisoriska utopier – en begriplig bild av vad socialdemokratin vill under en överblickbar framtid (källa: ”Jämlikhet i frihet” – Lars Engqvist. B90 Förlag).

Rustan Rydman (s)
Stockholm

Men skämt å sido: Självfallet finns det saker i vänsterpartiets valplattform, som även kan omfattas av socialdemokrater – vore det inte så, skulle vi ju inte kunna ha det faktiska samarbete som vi har. Jag vill för egen del ge vänsterpartiet ett erkännande för formuleringen ”Verksamheter som vård, skola, omsorg, kommunikationer, infrastruktur, samhällsservice och viktiga naturresurser ska ägas gemensamt.” Men på den punkten har vi ett gemensamt problem i miljöpartiet; eftersom du har läst min text, vet du, att jag tog upp den saken redan där, fast då bara från ett socialdemokratiskt perspektiv.

Annat finner jag mer fluffigt. Även det socialdemokratiska valmanifestet innehåller konkreta löften om fler jobb inom verksamheter inom gemensam sektor, men vänsterpartiets löfte om 200000 nya jobb inom offentlig sektor – se det där byråkratisika uttrycket också hos er! – finner jag väl fluffigt.

Men Hanna, du kringgår problemet: Jag har ju inte påstått, att det som är vänsterpartiets självmål – den sega tron på Lenin och kommunismen – skulle finnas just i valplattformen. Det där arvet är vänsterpartiets eviga lik i lasten. Man måste ju vara både blind och döv – och det tror jag inte du är – för att inte se, att vänsterväljare (jag talar om position, inte om partibeteckning), när vänsterpartiet för jag vet inte hur mångte gången målar in sig i samma hörn och när socialdemokratin samtidigt presenterar ett socialt reformprogram inför valet, väljer att återvända från vänsterpartiet till socialdemokraterna.

Det här betyder inte, att jag generellt har en antagonistisk inställning till vänsterpartister. I kulturnämnden i Uppsala har vi till exempel haft ett gott och konstruktivt samarbete med de (v)-företrädare, som sitter där, och jag känner många vänsterpartister, som politiskt står mig hyggligt nära.

Jag har varit de svenska socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare och känner därför väl till partilivet i våra grannländer.

En skillnad mellan Sverige och Norge, där SV sitter i koalitionsregering med Arbeiderpartiet, är att SV inte bär på det här kommunistiska-leninistiska idéarvet. SVs föregångare, Sosialistisk Folkeparti, var en vänsterutbytning ur Arbeiderpartiet (på grund av bland annat NATO- och EEC-frågorna).