För 20 år sedan kunde kassören i en bostadsrättsförening säga att jag (i yrket) fick ringa till hans a b e t s p l a t s om det var angeläget. Idag får jag ringa b o s t a d e n om det är mycket viktigt.

Så sent som igår eftermiddag ursäktade sig en person i en facebook-debatt att hon inte kunde fortsätta, för hon skulle åka hem!

Den här något perverterade synen på arbetsmoral kommer att kosta för Sverige i en konkurrentjämförelse.

Tyske vännen med fritidshus i Sverige raljerar ibland över utvecklingen här. ”Det händer att jag får åka in till fabriken (Mercedes i Hamburg) en lördag och göra klart något som inte hanns med under veckan.” Efter kontakt med kommunen i Sverige kan han säga: ”Ni är beundransvärt effektiva. Alla tycks alltid vara färdiga med veckans arbete på fredag kl 12.”

Anonym.

Läste någonstans att två miljoner jobb i Sverige kommer att försvinna de närmaste tjugo åren. Och det är inte vilka jobb som helst. Det är de jobb som bär upp medelklassens trygghet. Arbeten som vi uppfattat som krävande kompetens och utbildning kommer att slås ut inte bara beroende av att digitala lösningar är billigare, utan att de leder till ett mer kompetent utförande.

Dags att slakta några heliga kor och anpassa S till framtiden?

Eller med Ernst Wigforss ord: ”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”