Kommentarer till Eerik-Niiles Kross byter parti igen

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 01 Nov 2014 13:41:52 +0000

Till Bengt Eliasson: Jag läser för närvarande Daniel Suhonens intressanta bok om Håkan Juholt. Den senare gjorde förvisso tabbar, som bidrog till hans fall, men det är ingen tvekan om att till exempel hans kongresstal med dess ansatser i mer radikal riktning äntligen fick många i socialdemokratins djupa led att känna hjärtevärme för sitt gamla parti.

I fallet Israel är Arbetarpartiet på villovägar. Det finns det faktiskt också israeler som tycker.

Av: Bengt Eliasson

Bengt Eliasson — Sat, 01 Nov 2014 12:26:04 +0000

Tack i alla fall för svaret! Apropå partiets storlek – kan det möjligen, men det är bara en vild gissning från min sida, bero på den förda politiken och uppträdandet i den offentliga debatten?

Det är värt att notera, att det israeliska Arbetarpartiet, en gång nära lierat med vårt eget parti, har kraftigt fördömt regeringens agerande.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 01 Nov 2014 11:29:33 +0000

Till Bengt Eliasson: Fast det har jag ju svarat på upprepade gånger, bland annat på frågor från dig: S-bloggar, som jag har länk till, fullkomligt vimlar av kommentarer till den aktuella svenska politiken, medan jag kan bidra med infallsvinklar från vår närmast omvärld, den som just ingen annan skriver om.

Två kommentarer dock.

Det har inte slagit dig att socialdemokratin i sin nuvarande storlek i regeringsställning knappast kan åstadkomma en rent socialdemokratisk politik?

Och när det sen gäller den konkreta frågan om erkännandet av Palestina, är jag av diametralt motsatt uppfattning. Sverige bör med alla tänkbara medel pressa på för att åstadkomma en tvåstatslösning, också för att tvinga israelerna att retirera från alla bosättningar som får Västbanken att se ut som en grafisk framställning av fläcktyfus.

Av: Bengt Eliasson

Bengt Eliasson — Sat, 01 Nov 2014 09:04:02 +0000

Hej Enn! Förvisso är den politiska utvecklingen i de nordiska och baltiska länderna mycket intressant, men varför skriver Du så lite om den dagsaktuella politiken här i Sverige, särskilt vad det gäller socialdemokratin. Jag har varit socialdemokrat alltsedan gymnasietiden på 1970-talet, men jag måste tyvärr erkänna att jag redan efter bara 1 1/2 månad sedan valet tröttnat på Stefan Löfven och den av honom ledda regeringen. Frågetecknen är många och allvarliga. Erkännandet av den s k palestinska staten är en, en annan är om minister Kaplan kan betraktas som en säkerhetsrisk. Jag saknar Carl Bildt och dennes kompetens! Idag talar Stig Malm och Kjell Olof Feldt om ett kommande nyval. Det är en mycket intressant tanke. Socialdemokratin har gjort ett historiskt misstag genom sätta sig i en regering tillsammans med Miljöpartiet.