För min del delar jag din uppskattande värdering av Nils Ferlin.

Att du inte hittar något om honom under Kulturspegeln är nog mest en slump – där saknas många författare, som jag håller högt. Jag ska gärna vid tillfälle skriva något om honom, bara jag finner tid och något att hänga upp det på. Saken vore enklare, om jag hade skrivit något om honom under den period, då Kulturspegeln gick i Aktuellt i politiken (s) – då hade jag kunna återpublicera texten. Men då var han ju för länge sedan död och publicerade följaktligen inga nya böcker, som jag kunde ha recenserat.

Anders Thunberg nämner inte Ferlin i sin uppräkning av goda lyriker som ”förvaltare av den svenska lyriska traditionen”.

Du nämner honom inte heller i Kulturspegeln, ser jag. Är Ferlin för ”liten”? För ”smal”. Kanske rent av för ”folklig”?

Dock föreslog Ekelöf honom som Nobelpristagare. På fullaste allvar.

Hälsning härifrån
Hans O Alfredsson

Moravia gillar jag – särskilt den till formatet lilla romanen om en ung pojke, Agostino, som till sitt innehåll är mycket stor.

Jag uppskattar att höra om andras läsupplevelser, för vi kan få ut så helt olika bilder, färger och smaker ur en text. Jag ser våra lästolkningar lite som musik tolkas av olika artister – när Johnny Cash sjunger ”Hurt” av Nine Inch Nails, eller det som Yo Yo Ma tillför ”Libertango” av Astor Piazzolla (som jag först hörde på 1970-talet med den sanslös discodivan Grace Jones).

Med stigande ålder får jag också nya filtreringar av texter, jag läser och lyssnar på ett annat sätt för att jag har levt och lärt – den stora vinsten med att bli äldre. Mr Cash var verkligen som allra bäst den sista tiden av sitt liv, jag älskar ”Hurt”, som jag ser som ett ärligt och i bästa mening vackert bokslut.

Några av dem har jag skrivit om – jag ber åter igen att få hänvisa till Kulturspegeln, Prosa & lyrik. Där finns också en text om Elsa Grave.