En annan sak är att jag och andra som inte orkar pendla mer än möjligen några tiotal mil inte ställer upp på att ha arbetsplatser i flera världsdelar samtidigt. Men lyssna kan väl även vi göra som inte ids lika mycket.

Invändningen i dagsaktuell svensk politik är väl – utan att Rawls princip omnämns – att det hjälper inte att grupper med svag ekonomi får en förbättring så länge någon har fått det ännu bättre. ”Skattesänkningarna gynnar främst de som redan har det bra.” Ett bättre exempel, men som inte är lika vanligt och tydligt, är när villkoren för företagen förbättras så att arbetstillfällena ökar liksom skatteintäkterna till välfärden.

Det skulle vara intressant att se ekonomutbildade Wahlroosar och Eklundar återväxla till radikaler – att höra argumenten efter den omvandlingen.

Björn Wahlroos lär inte ha socialistiska jämlikhetsvärderingar, men har han inte jämlikhetsvärderingar?