Kommentarer till Protestsånger

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 03 Jun 2009 19:16:43 +0000

Till Ann Giles: Jag prenumererar på den amerikanska folkmusiktidskriften Sing Out!, som ofta innehåller artiklar om radikal musik, även radikala musiktexter. Sing Out! har en jättestor recensionsavdelning, som även recenserar skivor av det slag vi talar om. Där finns titlar, skivbolag och skivnummer, som man sen kan ta med till någon större skivaffär för att be dem ta hem den skiva man vill ha.

Sing Out! bevakar inte bara amerikansk skivutgivning utan också till exempel engelsk, asiatisk och afrikansk. Recensioner av skandinavisk musik förekommer ofta, men det handlar då mest om folkmusikskivor.

Jag anger, när jag skriver om skivor här på bloggen, alltid korrekt titel, skivbolag, utgivningsnummer och utgivningsår, vilket gör det möjligt för dig att också i Manchester gå till någon större skivaffär och be dem ta hem en bestämd skiva åt dig. Smithsonian Folkways, som föranleder det här tankeutbytet, har till exempel brittisk distributör, som en skivaffär lätt kan lokalisera via sin dator.

Av: Ann Giles

Ann Giles — Wed, 03 Jun 2009 19:04:46 +0000

Jo, det finns säkert en del ställen man kan handla på. Fast t ex här i Manchester är det mer sk cool musik man hittar i alternativaffärerna. Men för att köpa måste man först stöta på det någonstans, och inte ens the Guardian skriver så mycket om politisk musik. Kan det vara så hemskt att man bara känner till det som hör hemma i ens egen ungdomsperiod? Plus lite som kommer av bara farten? Varför gillar jag Joan Baez och Pete Seeger, och inte vad dagens 17-åringar lyssnar på? Jag tar fram mina Chile-LP, men inte vet jag något om dagens konflikter och tillhörande musik.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 03 Jun 2009 06:24:30 +0000

Till Ann Giles: Man matas inte med politisk musik här heller. Smithsonian Folkways har distributör i Sverige, men tro inte att du för den skull kan hitta sådana här skivor i skivaffärerna. Jag håller själv koll på intressanta skivbolags, till exempel Smithsonian Folkways, utgivning via deras hemsidor och beställer sen via skivaffär, i mitt fall Örat i Uppsala. Det går ju numera att beställa hem skivor direkt från USA, men jag envisas med att – i pedagogiskt syfte: jag hoppas på spridningseffekt – beställa mina exemplar via skivaffär.

Jag passar också på att köpa skivor när jag till exempel är i New York. Förr köpte jag skivor, också av den här typen, på Tower Records som fanns både i London och i New York, men den fantastiska skivbutiken finns ju inte längre. Men nog borde det väl i London fortfarande finnas något ställe där man kan köpa också sådant som inte ligger på de kommersiella hitlistorna?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 03 Jun 2009 05:58:42 +0000

Till Anders Thunberg: Nej, nej – han intervjuade mig, blev inte min efterträdare som chefredaktör. Aktuellt i politiken (s) använde sig ofta av journalister som åtog sig frilansuppdrag. Jag valde ju själv inte ut den som skulle intervjua mig – hade dessutom då avgått som chefredaktör – men jag antar att man valde Hammar just för att han kunde musik.

Och han förstod sig på mig: det blev ett träffsäkert personporträtt.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Tue, 02 Jun 2009 21:49:01 +0000

Sigvard Hammar???? (denne konservative man och häcklare från studentkårspolitiken av allt som stod till vänster??)blev han verkligen din efterträdare, Enn???? För mig en sensationell nyhet – i efterskott. Jag var inte i Sverige när det måste ha hänt…

Av: Ann Giles

Ann Giles — Tue, 02 Jun 2009 21:36:38 +0000

Väldigt intressant, Enn. Något som märks så här i exil, är hur lite politisk musik man matas med. Det krävs alltså extra intresse och energi att hänga med alls.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 02 Jun 2009 06:50:05 +0000

Till Göran Baecklund: En av de intressanta sakerna med just ”Strange Fruit” som Billie Holiday gjorde den – jag har den förstås på skiva även med henne – är att protestsånger ingalunda behöver ha någon enhetlig, genreanknuten musikalisk form. I min enorma samling av protestsånger och annan politisk musik återfinns politiskt radikala texter till snart sagt alla slag av musik.

När jag slutade som chefredaktör för Aktuellt i politiken (s), lät min efterträdare Sigvard Hammar, nu sen länge död, göra avskedsintervjun. Sigvard, som också var producent på Sveriges Radio, imponerades av min skivsamling och erbjöd mig på stående fot (mittåt: han satt ju i rullstol!) att göra radioprogram med honom som producent.

Tyvärr nappade jag inte då, hade annat att göra.

Av: Göran Baecklund

Göran Baecklund — Mon, 01 Jun 2009 20:52:53 +0000

Den främsta av alla protestsånger är Strange Fruit, som f f g sjöngs in på skiva för 60 år sen av Billie Holiday.Hon sjöng den också i Stockholm och Uppsala vid hennes enda konsertturne i Sverige, i januari 1954.