Men OK – jag kommer själv, som jag bekände, inte ihåg så värst mycket av min egen tidiga läsning, så förmodligen ger du en mer rättvis bild av hela bokserien, sannolikt också en mer rättvis bild än den filmen gav av den tidiga delen av historien.

Jag vill ändå kommentera dina tankar om filmen. Böckerna är inte så romantiserade som man kan tro, när man förstår själva premissen. Visst, Gulla blir adopterad av den gamla herrn och skickas till fin flickskola för att bli en ung dam; men hon glömmer aldrig det gamla torpet och de små torparbarnen – som naturligtvis också blir adopterade!

MEN – där finns en klassmedvetenhet och en klasstolthet i böckerna, vilket kanske inte kom fram i filmen.

När t ex Gullas kamrat från flickskolan slänger lite pengar ur vagnen åt de fattiga, skäms Gulla och känner sig kränkt å deras vägnar.

På skolbalen tycker hon att de unga kadetterna bär sig illa åt och vägrar dansa med dem.

Och när Gulla slutligen gifter sig blir det inte med en ”fin” man, utan med Tomas Torpare, som kommer från en enkel bakgrund men har fått studera (ungefär som hon själv), och nu är uppfylld av ambitionen att skapa bättre förhållanden åt de fattiga torparna.

Läs gärna böckerna, alltså! En rekommendation.