Jag minns också en belysande berättelse som Ambjörnsson hade i TV om klasskillnader. Han hade varit skolkamrat med överklasspojken Claes Beyer, senare ordförande i Advokatförbundet och verksam i Volvos koncernledning. Ambjörnsson hade reagerat på att kamraten sa ”citationstecken” medan de övriga i klassen sa anföringstecken.

Små skillnader är ibland tydliga markörer.

Inte heller jag var förtjust i uttrycket klassresa, när det blev modernt och frekvent.

Ändå är jag i mitt eget sätt att analysera samhället och dess interessemotsättningar starkt påverkad av marxismen.

Göran Persson sa ju om klassamhället, i polemik med moderatledaren, att han varit med om det och att han hatar det.

Jag är inte förtjust i uttrycket klassresa, inte imponerad över klasskampen i meningen ställningskrig mellan olika sociala grupper. En strid kan jag sympatisera med: arbetet på att avskaffa klassystemet. Vissa föreningar har kommit en bit på väg, så till exempel inom idrottsrörelsen där respekten ligger i inställningen och inte i för verksamheten ovidkommande sociala hänsyn.

Min uppfattning är snarast att de som kommer från mer knappa förhållanden oftare behåller sina värderingar och sköter sig utan att ta till överdrifter. Den som kommer från arbetarklassen och knappa förhållanden har nämligen, åtminstone förr i världen, fått med sig en klassmoral som ofta håller livet ut. Därmed är inte sagt att det inte finns undantag och alla påverkas vi naturligtvis av våra materiella omständigheter, vare sig vi vill eller inte. Men det tycks mig betydligt vanligare att den som kommer från medelklassen förhäver sig eller att studentradikala medelklassungdomar med åren blir mer och mer höger.

Min uppfattning bygger dock liksom din enbart på anekdotisk bevisföring, så den kan väl inte heller ges något större bevisvärde.

Vad gäller alkoholism så drabbar den alla samhällsklasser och folk med alla politiska uppfattningar. Skillnaden är enbart att överklassen och medelklassen oftast har högre fallhöjd och bättre socialt nätverk. Det torde ju dock gälla även den som gjort en klassresa. Det intressanta i det här fallet är nog snarast att alkoholen är så närvarande i många politiska sammanhang att det ges väldigt många tillfällen att dricka väldigt mycket alkohol.

Själv vill jag avslutningsvis åter säga det ett långt liv i politiken har lärt mig: Alkoholism drabbar blint människor oberoende av deras politiska tillhörighet. Jag känner själv till ett antal fall både på hög och låg nivå och med hemhörighet i vitt skilda politiska läger.

Och märk väl: många av de här har, trots sina tillkortakommanden på den här punkten och en del följddumheter, också haft goda sidor.

Det finns alltför många välkända exempel på mänskliga tillkortakommanden bland politiker i olika läger, för att din koppling till parti och klassresa ska lämnas utan invändning.

– Politikerlönerna börjar bli stötande höga.
– Ska man bli borgarråd vid 26-års ålder bör man vara en talang i Palmes klass. Annars bör man stå på tillväxt.

Dels är väl alkoholism en sjukdom – vissa människor klarar inte att hantera alkohol.

Dels kan du väl vänta med att bedöma Emilia Bjuggren tills hon har haft möjlighet att visa vad hon faktiskt går för.