På den tiden då jag var Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare skrev jag kontinuerligt analyser åt mitt partis VU, där jag beskrev rörelser och bakomliggande orsaker till opinionsförändringar i grannländerna. Eftersom jag vågar hävda att de här analyserna var kunniga, vann de också partiledningens gillande. Mina rapporter fanns alltid med på VUs dagordning, och jag minns ett tillfälle då jag hade skrivit om Danmark, bland annat om Dansk Folkeparti, och då muntligt poängterade, just att populism inte alltid ska användas som ett skällsord: Också den historiska socialdemokratin har, när den har varit som mest framgångsrik, fört fram folkliga opinioner.

Jag minns att Göran Persson nickade instämmande.

Dansk Folkeparti är obestridligen ett populistparti, men problemet med partiet är att det ofta tenderar att röra sig åt det håll vinden blåser utan att riktigt ha någon korrigerande ideologi som består av föreställningar om i vilken riktning samhället långsiktigt borde förändras för att tillvaron för medborgarna skulle kunna bli bättre.