I Sverige är ofta detaljer utanför ”själva saken” avgörande – i sig eller som öppnare för flera ”avslöjanden”: toblerone, privatflyg med regeringsplanet, herrgård i Sörmland, posering med näringslivsföreträdare…

Riktigt illa är det hos ”vanligt folk”, när politiker med fingrarna i syltburken inte vet om att de inte får vara där. ”Oklara regler…” Många väljare vill naturligtvis ha politiker som inte är utlämnade åt manualer och regelsystem för självklarheter. Varför tolkas ”oklara regler” strikt gynnande av vissa men inte av andra (Erlander, Carlsson, Göransson, Dahl…)?

Om Juholt tycker jag så här: Ibland lite slarvigt och naiv, ja – men medveten lögnare skulle jag knappast benämna honom.

Och skälet hade varit att tillkortakommandena inte reparerades genom läraktighet utan snarare accelererade. När det ovanpå misstag och uttalanden mot bättre vetande lades lögner var det kört. Då skaffade han sig många fler fiender än han behövde.

Sen var det ju knappast det socialdemokratiska fotfolket som avsatte honom – aktiva i den processen var i stället folk som satt i ledningen för hans eget parti. Eller rättare sagt: när han såg att viktiga personer i den egna partiledningen i stället för att stötta honom ville putta honom, drog han själv slutsatsen, att han måste gå.

Att han till slut inte fick tillräckligt stöd bland de egna berodde dock inte på att det blåste utifrån, utan att virvelvindarna inducerades av hans egen framfart. Problemen var i hög grad hemtillverkade. Och det var det som fällde honom när ingen läraktighet kunde observeras.