Kommentarer till Och nu beskrivs socialdemokratins Sverige som ”ett DDR light”

Av: Eva Björn

Eva Björn — Sun, 01 Sep 2013 07:47:43 +0000

Minns att det någon gång bestämdes att godis inte skulle få exponeras vid utgångskassorna i butikerna. Jag förstår att det beslutet måste ha uppfattats som ytterst moralistiskt av bland andra godisföretagen, men faktum är jag fortfarande tycker att det beslutet var omtänksamt och klokt. Idag finns det väl ingen eller inget som vill ”motverka kommersialismens negativa verkningar” så den ”fighten” tvingas ju varje individ nuförtiden slåss mot alldeles själv utan stöd från politiker. ”Ensam är inte stark”.

Av: Stefan H, Järfälla

Stefan H, Järfälla — Sun, 01 Sep 2013 00:30:10 +0000

En grundförutsättning i en demokrati är att de styrande har förtroende för medborgarnas omdöme och förmåga att värdera de budskap de matas med, även reklambudskap och ”skräpkultur”. Det är grundbulten i yttrandefriheten. De styrande förväntar sig ju att medborgarna skall lita på deras omdöme. Alla tendenser till förmynderi, om än aldrig så välmenande, är livsfarliga och kan, om de inte stävjas, lätt leda till diktatur. De styrande i kommunistblocket satte upp störsändare för att hindra sina medborgare från att lyssna på västliga radiostationer, vars budskap de förmodligen betraktade som livsfarliga (troligen mest för de styrande själva). Maj Britt Theorins och KSFs agerande i frågan var alltså helt enkelt antidemokratisk och därmed oursäktlig.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 31 Aug 2013 14:33:22 +0000

Till Gudmun A: Jag vet inte hur gammal du är, men under ganska lång tid fördes det i Sverige en intensiv debatt om reklamen som något förkastligt i sig. Författaren Sven Lindqvist skrev redan 1957 en på sin tid mycket läst och omdebatterad pamflett, ”Reklamen är livsfarlig”, där budskapet bland annat var följande: ”Reklamen är mördande farlig, ett hot mot ett naturligt liv. Den lurar oss att köpa saker vi inte vill ha, lockar våra barn att driva utpressning hemma och tvingar oss att byta ut saker vi trivs med.”

Jag var alltså inte själv enig med Maj Britt Theorin och KSF, men det var främst den här uppfattningen, inte primärt innehållet i TV-programmen, som var drivkraften i deras agitation. Fast naturligtvis ömmade de inte, eftersom de ju själva var kulturskapare (KSF organiserade författare, dansare, filmskapare, bildkonstnärer med flera), heller för de skräpprogram som så ofta följer i reklamens spår.

Av: Gudmun A.

Gudmun A. — Sat, 31 Aug 2013 13:34:28 +0000

Jag missförstår inget, allt är tyvärr lätt genomskinligt.

Theorin ansåg då att det fanns ett större värde i att stoppa svenska medborgare från att höra reklam i radio och TV än att låta svenska meborgare fritt kunna lyssna och se på de radio/TV kanaler de själva ville.

Radio Nord, parabolantenner, censur…

En medial järnridå kring Sverige kombinerad med en filmcensur som ibland hade politisk agenda (t.ex att klippa bort budskap som inte passade – ex. Dirty Harry). Något som sammantaget man förknippar med vissa länder.

De svenska medborgarnans frihet trampades det på ganska rejält, en skamlig del av svensk historia som dagens ungdomar säkert skulle tro var ett stort skämt, men detta var allvarligt menat och drevs av ditt parti.

Svenska medborgare skulle endast konsumera av staten godkänd media, ett obehagligt samhälle.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 31 Aug 2013 10:38:42 +0000

Till Gudmun A: Jag har för egen del aldrig varit för reklamförbud – jag kan exemplifiera detta med att jag i partiorganet Aktuellt i politiken (s), vars chefredaktör och ansvarige utgivare jag var, polemiserade mot Maj Britt Theorin och KSF, vilket till och med ledde till att jag av KSF ombads att komma till ett möte och debattera saken.

Men du misstolkar Maj Britt Theorin och KSF. Deras syfte var inte att hindra informationsflöde utan att förhindra kommersialisering av etermedia – det var mot reklam, inte information de agerade. Rätt ska vara rätt.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 31 Aug 2013 10:31:56 +0000

Till Eva Björn: Åtminstone den svenska underrättelseverksamheten i Öst ville man väl, av effektivitetsskäl, skylta med så lite som möjligt. Också Jan Guillou har sedermera vittnat om att det snarare var avslöjandena av detta än av den inhemska kommunistregistreringen som ledde till fängelsestraff för honom och Peter Bratt.

Kommunistregistreringen kan jag psykologiskt begripa mot bakgrund av den tid den hade startats i – vi får ju heller inte bortse från att inhemska kommunister i en rad öststater hade hjälpt de sovjetiska ockupanterna att efter andra världskrigets slut införa så kallade folkdemokmratier, det vill säga kommunistiska diktaturer. Men i min IB-bok är en av slutsatserna ändå, att det här var ett mycket trubbigt sätt att få tag på verkliga landsförrädare. Alla dessa naivt kommuniströstande som registrerades borde aldrig ha blivit föremål för registrering.

Av: Gudmun A.

Gudmun A. — Sat, 31 Aug 2013 03:44:35 +0000

Enn –
Angående parabolantenner – ” värna den tidigare rådande reklamfriheten i etermedia.”

Ja priset var ju att ha en järnridå så att de svenska medborgarna inte fick tillgång till annan media än den av regeringen (partiet) godkända och kontrollerade … påminner om vissa länder …

Av: Eva Björn

Eva Björn — Fri, 30 Aug 2013 22:55:22 +0000

Själv skulle jag inte bli alltför upprörd om det skulle visa sig i framtiden att Sverige deltog mycket aktivt under kalla kriget tillsammans med västmakterna trots den deklarerade neutralitets- och alliansfriheten. Vi låg ju närmast Warsawapaktens medlemsländer och hade ju förstås ett stort, nationellt egenintresse av att hålla koll på vad östsidan sysslade med. Inget konstigt med det när man tänker efter.

Av: Eva Björn

Eva Björn — Fri, 30 Aug 2013 22:33:27 +0000

Måste börja med att tacka för en mycket intressant blogg. Kul också att du är så aktiv att kommentera och vänligen svarar på frågor. Jag har en fråga angående något du skrev häromdagen: Skulle man kunna säga att (s) kanske valde att hemlighålla IB av effektivitetsskäl på bekostnad av den demokratiska insynen? Skulle man kunna tolka det så? Det är ju välkänt att lagar kan sättas ur spel då det råder fullt krig och jag undrar om det resonemanget kan ha varit aktuellt då IB bildades 1965?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 30 Aug 2013 16:57:56 +0000

Till Peter von Fábry Eichner: I ditt senaste inlägg hävdar du att Birgitta Dahl ville förbjuda parabolantenner. Det är inte sant, ens i någon tolkningsvariant.

Troligtvis syftar du på Maj Britt Theorin, som i egenskap av ordförande i Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening ville värna den tidigare rådande reklamfriheten i etermedia.