Kommentarer till Nostalgitripp med Portello och Trocadero

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 15 Nov 2018 11:16:01 +0000

Till Roland Castenfelt: Per Stigman har jag själv läst i, om jag minns rätt, Rekord-Magasinet. Och Kum, både mörk och ljus, har jag druckit. Men Sportsockerdricka har jag inget minne av.

Av: Ronald Castenfelt

Ronald Castenfelt — Wed, 14 Nov 2018 21:07:14 +0000

Man längtar till 40-talets somrar ute hos min Tant på norra Lidingö. Då kunde man klämma en s k Sportsockerdricka , dvs en extra sötad variant från Apotekarnes, i skuggan och få läsa någon stark novell om och med Per Stigman – det var vi sommarlovslediga stockholmsgrabbars favorit, då. På söndagens biomatineer tog COOP upp kampen mot lättölsmaffian och lanserade ”Kum, Kum, Kum, till smörgåsbordet!” Ett litet smart byte av vokal gav möjlighet att använda tidigare känd melodi! OBS!! KUM fanns i både ljus och mörk variant, Bägge varianter stank sackarin! Häpp!

Av: Hans G Eriksson

Hans G Eriksson — Wed, 15 May 2013 11:08:50 +0000

”Hoppas de kommer att smaka gott både i gommen och i själen.” Bra formulering! Igenkännandets glädje.

Jag har då och då under åren tänkt tillbaka på barndomens guldkanter, Loranga och wienerbröd, julmust och vört, en kagge svagdricka i trägår´n. Tänk att det finns så mycket ”mammas köttbullar” i de här gamla märkena, så många kommentarer…

Att googla är ju populärt. Nu kan man Kokka också.

Av: Nina

Nina — Wed, 15 May 2013 07:42:44 +0000

Hej!
Sitter och får höra ett av min pappas barndomsminnen som berör en läsk han drack på 1950- eller 60-talet. Han vill minnas att det var smaken av passionsfrukt och eventuellt Apotekarnes.
Men etiketterna ser ju inte riktigt likadana ut nu som då vilket försvårar möjligheten att hitta just den läsken…
Finns det någon av er entusiaster här som kan hjälpa till?

Tack på förhand!
Nina

Av: Magnus G

Magnus G — Tue, 27 Jul 2010 20:59:34 +0000

I min barndom höll föräldrarna oss barn med Loranga och Blodapelsin – som jag själv dock tyckte var lite för skarpa i smaken. Sockerdricka
verkade de inte vilja köpa åt oss – som om det var
”fult” eller vulgärt på något sätt. Själv köpte jag alltid Guldus om det fanns möjlighet. I vuxen ålder har jag mest druckit citronläsk i olika varianter – men nyligen upptäckt att hemgjord citronsaft (utan kolsyra) slår det mesta.

Ang Portello så minns jag inte den läsken från barndomen utan trodde det var en ganska ny läsk i Sverige. Mycket god smak – påminner den inte om bryle-pudding?

Av: Peter Nordström

Peter Nordström — Sat, 10 Jul 2010 09:52:39 +0000

Till Force:Fick en tavla av min far för ett par årsedan, som han fått/köpt av H Gudmund Forssman. Min far kände tydligen honom. Tavlan hänger nu uppe i mitt hus. ”Den spanska danserskan” tror jag att det står på lappen som ligger med bakom tavlan. Enligt pappret så har min far fått/köpt tavlan i Näsåker 6/7-1973.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 17 Oct 2009 11:41:49 +0000

Till Marica: Även jag har ju mina självvalda begränsningar – jag är till exempel inte intresserad av sport – men jag försöker ge bloggen bredd inte bara på musikområdet. Det har väl bidragit till att allt fler läsare verkar känna sig hemma här.

Av: Marica

Marica — Sat, 17 Oct 2009 11:31:55 +0000

Brukar gå in här en snabbis, för att kolla om jag tänkt och löst melodikrysset lika (rätt) som Enn. Det blir längre besök på sidan, för varje lördag, tycker jag. Ett tag var det läsken som höll mig fången tex. Trevlig helg!

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Sat, 17 Oct 2009 10:38:04 +0000

#Forse# -vems son är du då?

Av: Forse

Forse — Fri, 16 Oct 2009 01:00:52 +0000

Gudmund Forssman var min farfar och en av de få genuina konstnärer jag upplevt. Han levde för det han gjorde och fick lida för det. Han brann intensivt och fick betala för det med sitt liv. Vi hans barn och barnbarn led med honom av att han levde före sin tid, klassiskt är att hans verk uppmärksammats nu på senare dagar efter hans död. Han var en högt utbildad civilingenjör men med sitt hjärta i konsten. Hans goda vänner som var den tidens mest kända konstnärer och andra omvälvanda svenska kreatörer förstod att Gudmund aldrig skulle bli lycklig utan att fördjupa sig i konsten vilket inte var riktigt socialt accepterat på den tiden. Farfar valde till mångas häpenhet att ganska direkt efter sin utbildning överge den akademiska framtiden mot ett osäkert liv inom konsten, något som trots alla svårigheter gjorde honom lycklig men kortlivad. Alla hans barn och barnbarn har på något sätt hamnat i liknade fåror i livet. Alla vi efterföljande av Gudmund har ärvt denna koppling mellan naturvetenskap och konsten.
Saknar dig farfar, saknar din intensitet.

Ditt första barnbarn vilken du gav tavlan tuppen till vid födseln.