Kommentarer till DNs larmartikel om (S)-kontakter med östblocket: mycket väsen för ingenting

Av: Reaktioner på DN:s Frånstedt-artikel: Bratt, Enn Kokk och Ystads Allehanda | Tankar om IB

Thu, 29 Aug 2013 19:53:44 +0000

[…] toppar med kontakter i Sovjet har fått sina reaktioner. Enn Kokk skriver på sin hemsida här och ger intressanta kommentarer. Han noterar t ex att den tidigare chefen för Säpos […]

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 28 Aug 2013 20:34:54 +0000

Till Thomas Åkerblad: Själv fick jag problem med det här under ett av mina tidiga besök i Estland på den tiden då jag var Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare: Jag satt i en panel inför en mycket stor publik, när jag fick frågan. Jag minns nu inte exakt hur orden föll, men jag tror att jag sa ungefär att Sten – som vid det tillfället var på tapeten – hade fört ett tekniskt resonemang, kanske för att i ett ömtåligt läge inte göra något kontraproduktivt, men att införlivandet av Estland i Sovjetunionen hur som helst hade skett under tvång och att det måste vara Estlands och de öviga baltiska staternas rätt att hävda sin frihet att själva bestämma. Det här kom också att prägla socialdemokratins hållning till frigörelseprocessen. Sverige var ju också det andra land som, mycket tidigt, erkände de baltiska staternas återerövrade självständighet.

Av: Thomas Åkerblad

Thomas Åkerblad — Wed, 28 Aug 2013 19:31:31 +0000

Jag tycker att DN gör en utmärkt sammanfattning i dagens ledare:
”En kombination av naivitet och storhetsvansinne kan spåras. Sovjet betraktades som något evigt. Dessutom fanns känslan hos socialdemokratin att Sverige hade så kloka saker att säga att alla måste lyssna. Här kunde en insats göras för att tina upp kalla kriget. Och givetvis störde man då inte relationerna med för mycket prat om Baltikum eller mänskliga rättigheter.”
Både Sten Andersson och Pierre Schori hävdade ju på sent 80-tal att Baltikum INTE var ockuperat och det understödjer ju DNs slutsats. Jag kommer också ihåg hetsen från (s)-håll gentemot Bengt Westerberg när han hävdade motsatsen.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 28 Aug 2013 13:25:20 +0000

Till Thomas Åkerblad: Jag har alltså varit arbetskamrat med Pierre Schori. Vi har aldrig varit nära vänner, men jag tror mig känna honom så pass att jag törs garantera, att han aldrig har varit naiv.

Kontakterna med Cuba ägde rum i en tid då det fortfarande kunde tänkas finnas hopp om att regimen där, med rätt kontakter, kunde utvecklas i en mer demokratisk riktning. Du får gärna tycka att många svenska socialdemokrater, inte bara Schori, på den punkten var överoptimistiska eller naiva, men du bör då heller inte bortse från att USAs hårda blockadpolitik starkt bidrog till att driva den cubanska regimen i armarna på Sovjetunionen.

Man bör inte förenkla verkligheten.

Av: Thomas Åkerblad

Thomas Åkerblad — Wed, 28 Aug 2013 12:41:42 +0000

Men snälla! Pierre Schoris naiva uttalande om att underminera kommunismen underifrån! Visserligen har Pierre Schori ett ego stort som en luftballong (eller snarare som Hindenburg) men det är ju ett uttalande som är direkt löjeväckande. Det är faktiskt en sak där jag är tacksam mot Göran Persson – att Sverige slapp Pierre Schori som utrikesminister. I annat fall hade vi förmodligen stått med jätteambassader både i Havanna och Caracas.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 28 Aug 2013 10:59:59 +0000

Till Thomas Åkerblad: Nä, jag använde just uttrycket ”illvilligt”, eftersom det du länkar till bortser från det både jag och Pierre Schori anför om bakgrund och sammanhang.

Debatt har jag annars inget emot. Varför skulle man annars över huvud taget tillåta kommentarer?

Av: Thomas Åkerblad

Thomas Åkerblad — Wed, 28 Aug 2013 10:53:09 +0000

Illvillig? Vet jag inte. Elakt, ja! Men det är politikens villkor. Illvilligt är dessutom ett ord som knappast används av de nyare generationerna utan av oss gamla stötar – är 60+ själv.
Dock tillhör du det lilla fåtal på s-bloggar som man faktiskt kan debattera med på ett vettigt sätt. Den elogen måste jag ge dig. Och det är ju just genom att låta åsikter brytas som man når framåt? De allra flesta på s-bloggar är tyvärr enbart tröttsamma slagsordsmaskiner som inte klarar av att föra en diskussion eller debatt.

Av: Fredrik

Fredrik — Wed, 28 Aug 2013 07:56:40 +0000

Av den ”demokratiska socialismen” (en självmotsägelse egentligen eftersom socialism är demokratisk) har det ju dock inte blivit mer än socialliberalism och tomma ord. Den intressanta frågan är vad vi ska göra nu. Vi har två socialistiska misslyckanden bakom oss, dels leninism och dels socialdemokratin. Hur ska vi som tror på socialismen gå vidare i 2000-talet?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 28 Aug 2013 07:44:22 +0000

Till Thomas Åkerblad: Din tolkning är, som så ofta tidigare, illvillig, men man ska nog ändå inte bortse från att det i till exempel Sovjetunionen, framför allt när sovjetsystemet inte levererade det som utlovades i högtidstalen, fanns en nyfikenhet på det vi socialdemokrater kallade för den demokratiska socialismen. Jag har en egen erfarenhet från perestrojkaperioden. Jag deltog då tillsammans med den dåvarande partisekreteraren Bo Toresson i en inbjudningsresa till Sovjetunionen, Moskva plus, på vår begäran, Tallinn. I Moskva fick jag plötsligt, helt oförberett, en inbjudan att inför den sovjetiska vetenskapsakademien hålla ett föredrag om den svenska modellen, vilket jag genomförde – vågar jag hävda – med viss bravur.

Av: Thomas Åkerblad

Thomas Åkerblad — Wed, 28 Aug 2013 06:31:41 +0000

Jag tycker att Ulf Gudmundsons bildtext i SvD är lysande. Klar och koncis – au point!
http://blog.svd.se/ledarbloggen/2013/08/27/nar-pierre-schori-underminerade-kommunismen/