Det sagda är inte jämförbart med Helsinki-Helsingfors, men jordmån finns för ett nytänkande även i det sammanhanget.

Jag är i grunden journalist, och min cafébild ska därför ses som en journalistisk ögonblicksskildring av hur jag gradvis har kommit att uppfatta språksituationen i Helsinki/Helsingfors.

Jag är strkt intresserad av språk och kulturer, även historia, och de ord jag väljer är därför sällan valda av en slump. Man kan tycka illa om utvecklingen, men jag tror att man måste vara både döv och blind för att inte inse att svenskspråkigheten i Suomi/Finland över tid har trängts tillbaka.

P.S. När jag var i Malmö för några år sedan besökte jag Rosengård (vackert ställe, trevliga människor osv.) och hörde inte så mycket svenska där. Nu undrar jag vad du tycker att Rosengård borde döpas om till? Du är visst konsekvent i den här saken?

Åland är ett intressant specialfall, där svemskspråkiheten har lagskydd och där man ju också bevarar den genom att förhindra finsk inflyttning och genom självstyrelse.

Huruvida det är någon poäng att bevara de svenskspråkiga namnen på orter som numera är enspråkigt finska, som till exempel Lappeenranta/Villmanstrand i öst, är en annan fråga. Anser själv att tvåspråkigheten är inte något som borde suddas ut från samhället. Åtminstone inte på grund av någon ytlig politisk korrekthet.
Samma debatt har man ju haft angående de finskspråkiga namnen på det enspråkigt svenska autonoma landskapet Åland/Ahvenanmaa. Lantmäteriverket ville inte publicera de svenskspråkiga namnen i sina officiella kartor, som användes av karttjänster på webben. Landskapet krävde att namnen skulle vara bara på svenska. Nu lär namnen vara på båda språken.

OT: uttalet Bejing/Peking beror ju också på vilken kines man frågar. Det finns inte bara ett ”kinesiska”

Synd att Sundmans hade stängt.

Själv använder jag också, till exempel här på bloggen, dansk stavning av den danska huvudstaden.

När det gäller kinesiska städer, blir det naturligtvis en smula knepigare, eftersom deras namn med vårt alfabet är en transkription, men jag föredrar självfallet den ljudbild – Beijing – kineserna själva föreslår.

Just Prag/Praha går tillbaka på att Prag förr inte bara var en viktig stad för svenska utrikesaffärer och hade ett väl ansett universitet där många svenskar studerat, utan att Prag är det tyska namnet. Tyska som talades av såväl sudettyskar som av den judiska befolkningen i staden var ingen ringa del av stadsbefolkningen före andra världskriget och de flesta svenskarna som vistades i Prag före 1945 använde tyska som språk vilket de gjorde i likhet med en stor del av stadsbefolkningen. Amelie Posse, ”Den röda grevinnan” som behärskade både tjeckiska och tyska har skildrat ganska väl i sina verk hur mellankrigstidens Tjeckoslovakien såg ut.

Namngivning av städer styrs mycket av hur ofta och hur väl inarbetat stadsnamnen är, få svenskar skulle nog gå med på att skriva och säga ”Köbenhavn”, med eller utan hård initial konsonant, istället för Köpenhamn. Peking/Beijing är väl en annan femma då det är först de senaste årtiondena som en större grupp svenskar kommit i kontakt med landet och haft anledning att använda namnet i större sammanhang.

Men du tar faktiskt också upp något vidare där jag har en annan uppfattning. En gång i världen, när jag var ordförande i en mellannorrländsk elevorganisation, motionerade jag om att vi i våra skolor skulle lära oss att använda lokala (inhemska) namn på städer, länder, floder och så vidare. Jag ville således att man i skolorna i Sverige skulle lära eleverna att säga ”Praha” i stället för ”Prag”.