Kommentarer till Sommar i P1 med Peter Wolodarski

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 07 Jul 2013 13:43:23 +0000

Till Ann-Katrin Roth: Jag gillade ju hans program men uppfattade alltså ett slags bekännelse att Wolodarski först inte var riktigt varse att antisemitismen fanns också i det svensaka samhälle han växte upp i.

Av: Ann-Katrin Roth

Ann-Katrin Roth — Mon, 01 Jul 2013 10:54:19 +0000

Jag lyssnade på det igår och uppfattade att Peter Wolodarski inte alls blundade för eller verkade omedveten om sin familj eller judars öden. Ser ditt utlåtande som lite för antagande om detta, Enn. Jag tror han valde att inte göra Förintelsen eller den polska kommunismens antisemitism till huvudpunkter. Hans topics annonserades ut som flykt och trygghet. Och han rörde vid sin mormors upplevelser.

Jag uppfattade att han talade till en publik han antog kunde tillräckligt historia. Han nämnde att mormor var på vippen att hamna i Auschwitz, beskrev hur hon lyckades springa iväg bland träden och sprang och sprang, talade om det antal släktingar som mördades i Förintelsen.

Musiken var bra, många lite utanför det man så ofta hör. Jag roades av hans unga sinnes intresse av Hasse och Tage och Povel Ramel. Lite självironi om sin frågvishet till kaptenen på skärgårdsbåten var roligt också. Utanförskap och ökande insikt om att han var annorlunda än den vanlige svensken kom fram, liksom tryggheten i familjen. Han tycks inte ha lidit av att inte vara i nån innegrupp – han hade ju familjen. Han nämnde kort en incident då hans mamma och han och brodern som små barn verbalt attackerades av en svensk rasist och han drog in större medvetenhet om den svenska antisemitismen.

Han hann med mycket på 90 minuter.

Av: Börje Andersson

Börje Andersson — Fri, 28 Jun 2013 18:23:33 +0000

Håller med om att det var ett riktigt bra program. Började med mormor som levde farligt under nazisternas ockupation. Slutade med samma mormor, nu över 90, som tar en sväng i Paris på kvällarna för att pigga upp sig.
”Lätt för sig” är ett gammalt bra uttryck som beskriver sådana som Wolodarski. Varför fick man inte vara det själv?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 28 Jun 2013 05:47:25 +0000

Till Lasse Hallenur: Det var titeln till Doc Watsons låt jag själv letade efter för att kunna nämna. Jag är helt ense med dig: en suverän låt!

Av: Lasse Hallenfur

Lasse Hallenfur — Thu, 27 Jun 2013 22:34:28 +0000

För första gången på SR hörde jag en av mina gamla favoriter spela: Doc Watson med ”Deep river blues”. I örigt var det intressant att lyssna till P W.