Det ligger en medial klokskap i att sända lättköpt underhållning i form av substanslöst tingeltangel. Annars kan det gå som för Molanders, programmet med musik som visat sig hållbar – till skilnad mot programserien i sig. Den kuperas efter första avsnittet till kanske 700 000 tittares/lyssnares besvikelse.

Nu betyder sågningen inte så mycket om jag uppfattat TV-ansvariga rätt: Molanders följdes av tittare i det övre ålderssegmentet.

De fria kanalerna kalkylerar med reklamnyttan och sätter en stor del av befolkningen på undantag. Där finns åtminstone ett sakligt – om än inte invändningsfritt – skäl till ”åldersdiskrimineringen”.

Här är problemet dock att mycket av den musik som spelas i de här tävlingsprogrammen är så usel, att den går in genom ena örat och ut genom det andra utan att det fastnar något där emellan.

Wagner har jag alltid haft svårt för – både musikaliskt och för hans onda tankar.