Kommentarer till Veteranträff inför partikongressen

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 23 Apr 2017 13:48:26 +0000

Till Ann Moberg: Jag hade en moster, Aliide Kristover, som under senare delen av sitt liv bodde i Partille.

Rammu ligger inte så långt från hennes och min egen hemby, Juminda.

I det hus där, kallat Tabani, där jag är född, hade en ganska nära släkting flyttat in, och eftersom jag och mina två bröder hade det betydligt bättre ställt än hon, beslöt vi oss för att inte göra anspråk på vår fädernegård, detta trots att den dåvarande estniske presidenten vid ett möte erbjöd mig att få tillbaka gården.

Och eftersom vi hade en rad släktingar boende i Juminda, har jag sedan ändå kunnat gästa det som är något av mina rötter.

Tack för de vänliga orden!

Av: ann moberg

ann moberg — Sun, 23 Apr 2017 13:06:58 +0000

Jag villtacka för en underbar blogg,jag har varit i Estland med mina estniska vänner som kom hit till Jonsered.de bodde på en ö i finska viken Rammu tror jag, ryssarna kom och tog den.nu har de fått sin mark tillbaka

Av: anita lindblad

anita lindblad — Thu, 20 Apr 2017 20:12:45 +0000

Jag blir mer och mer säker på att jag hamnade på möten när Rebellrörelsen huserade där, även om jag inte såg några ölbackar!

Det skäggprydda gänget som jag stötte på förde knappast fotbollstraditionen vidare. De hade grottat ner sig rejält i verklighetsfrånvända teoretiska spörsmål.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 20 Apr 2017 19:14:24 +0000

Till Anita Lindblad: Då gissade jag rätt i fråga om din ålder och aktivitetsperiod.

Lokalen, en källarlokal, kom förvisso så småningom att bli ett sekteristnäste – bland annat fick den så kallade Rebellrörelsen (de så kallade dubbelmaoisterna) lov att använda den: man lär där ha straffat egna avvikare genom att stapla ölbackar på dem – tala om tunga argument!

Men när den ursprungligen anskaffades, blev den en kär samlingslokal för det Laboremus jag berättar om. Där ägde styrelsemöten och interna möten rum, och även lördagskaffena, tidigare på nationer, flyttades dit. Där hade vi till exempel en jättelång samtalsserie om olika aspekter av jämställdhet, med inledningar av författarna till de olika kapitlen i Ingrid Fredrikssons debattantologi i ämnet.

Och för att ytterligare belysa bredden i verksamheten: Efter de här lördagskaffena/seminarierna brukade ett stort gäng laboremiter spela fotboll på planen i näraliggande Stabby gärde.

Av: anita lindblad

anita lindblad — Thu, 20 Apr 2017 18:40:52 +0000

Jag är född exakt i mitten av förra seklet, så Laboremus var aktuellt för mig runt 1970 och framåt. Så det verkar sannolikt att jag hamnade mitt i de revolutionära fraktionernas strid i den där källarlokalen i ett höghus i Stabby (eller om lokalen möjligen låg på bottenplan). Jag förstod aldrig ens riktigt vad diskussionerna handlade om, kan jag väl med hedern i behåll avslöja så här några decennier senare. Kanhända pågick andra aktiviteter i Laboremus regi, men mötena i Stabby gav mig inte blodad tand. Jag landade ganska rätt i Bakfickan.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 20 Apr 2017 18:32:34 +0000

Till Anita Lindblad: Du måste rimligen vara yngre än jag. Min aktiva laboremustid låg under tidigt 1960-tal, och jag var då den kanske mest drivande kraften bakom det som nog var Laboremus’ storhetstid, då verksamheten breddades till att omfatta också litteratur, teater, musik och film, ja till och med fantastiska sista april- och julfester. Vi lockade in stora mängder av tjejer i verksamheten (det blev snart kvinnlig majoritet i styrelsen, och tre av tjejerna blev sedan statsråd) och lyckades locka mängder av nya medlemmar – medlemsantalet var 125 när jag våren 1960 tog över ordförandeskapet, 250 inför nästa verksamhetsår då jag var vice ordförande, och sen kom vi upp i först 500, till slut 600 betalande medlemmar!

Under senare delen av 1960-talet blev föreningen ett slagfält mellan en rad av den tidens revolutionära grupperingar och lämnade för en tid helt socialdemokratin.

Av: anita lindblad

anita lindblad — Thu, 20 Apr 2017 17:22:23 +0000

Wow, det låter som en lyckad fest! Vad allt har inte skett både framför och bakom kulisserna i den byggnaden!

Laboremus och jag fick aldrig riktigt ihop det. Jag gick på några möten som föreningen anordnat i en källarlokal i Stabby (?) men var nog för ung och blyg, jag vågade i alla fall inte öppna munnen, utan satt mest och lyssnade på de betydligt äldre, skäggiga unga männen som fyllde lokalen.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 20 Apr 2017 16:57:46 +0000

Till Anita Lindblad: Från den där gården kunde man också gå in i den del av huset, som rymde Stadsteaterns kulissförråd. En gång, när Laboremus hade en egen jättestor sista april-fest i de stora salarna i Folkets Hus, lyckades vi av Stadsteatern få låna kulisser, som vi använde för att göra lokalen för festen mer överraskande och rolig. På en av de här egna sista april-festerna sjöng Sven-Bertil Taube. Och vi drev bar där med det tillstånd som krävdes. Och vi hade dans, med levande musik.

Av: anita lindblad

anita lindblad — Thu, 20 Apr 2017 14:20:10 +0000

Ja, Bakfickan var namnet! Och Smedsgränd, förstås. Tack!

Jag uppfattade aldrig att lokalen hängde ihop med Folkets Hus. Mitt lokalsinne är uruselt, både i smått och stort, tycks det.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 20 Apr 2017 13:15:00 +0000

Till Anita Lindblad: SSU hade en liten källarlokal, Bakfickan, i gamla Folkets Hus. Till den här lokalen gick man inte in från Kungsgatan utan från en gård med entré från gränden bredvid, Smedsgränd.