Kommentarer till Last chorus: Mona Hillman

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 07 Jan 2014 19:56:13 +0000

Till Lotta Gröning: Inför ett sådant omdöme blygs jag.

Och jag skulle gärna skriva en vacker runa över dig också – men eftersom du är betydligt yngre än jag, tror och hoppas jag att det inte är aktuellt.

Av: Lotta Gröning

Lotta Gröning — Tue, 07 Jan 2014 19:24:04 +0000

Enn, du är bäst!

Av: Joao Pinheiro

Joao Pinheiro — Sun, 23 Jun 2013 17:46:52 +0000

Tack Enn!
Du räknas som en sann vän till Mona! Din artikel fångade väl vad Mona skulle vilja läsa själv! Att du och Birgitta var med på begravning var lika uppskattade av mig och barnen som av er! Inte heller jag kände några vilket kändes konstigt efter ett liv tillsammans! Monas bästis heter Åsa! Jag har, på engelska skrivit minnen från den tid på min egen blogg, på http://www.pinheiro.nu
Varm hälsning till dig och Birgitta

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 13 Mar 2013 16:53:27 +0000

Till Yngve Jonsson: Tack själv!

För egen del hoppas jag genom de här inte i alla stycken helt konventionella minnesorden leva upp till just Monas egen anda. Och eftersom min blogg har många läsare, uspridda över stora delar av Sverige, hoppas jag förstås också nå många av de människor Mona kände på många andra ställen i Sverige än där hon nu, sorgligt nog, gick ur tiden.

Av: Yngve Jonsson

Yngve Jonsson — Wed, 13 Mar 2013 15:47:45 +0000

Vi tackar för en fin berättelse och avslutar med Skänninge Rotaryklubbs minnesord i Östgötacorrespondenten.

Mona kom som en frisk fläkt och tog Skänninge till sitt hjärta.
Kärleken var ömsesidig.
Hon och Peter hann precis förverkliga sin dröm
när sjukdomsbeskedet kom.

Det var lätt att bli kamrat med Mona
som utstrålade livsglädje och intresse för alla.
Vi saknar Monas spontanitet, diskussionslust, gästfrihet och positiva livssyn där hennes egna problem alltid kom i bakgrunden.

Vi saknar Mona men minns med glädje och tacksamhet hennes närvaro samtidigt som våra tankar går till Peter och familjen.

Yngve Jonsson