De punkter som måste stå högst på dagordning är att dels återvinna arbetarna från SD, dels att återfå medelklassväljarna från Moderaterna. Och alldeles särskilt viktig punkt är att sikta in sig på storstadsväljarna. En analys måste göras varför dessa väljargrupper lämnade oss. Det finns ingen tid att ligga på sofflocket.

Och vi skall utnyttja det faktum att de enskilda partierna, särskilt de minsta, inom Alliansen kommer att bli alltmer nervösa ju närmare valdagen vi kommer. För om man får tro opinionsundersökningarna så går ex vis Centern mot ett katastrofval med siffror så låga att t o m Teskedsgumman kunde bli medlem.

Att vi skulle samarbeta med Folkpartiet och Centerpartiet är för mig helt uteslutet då dessa har under de senaste åren gått kraftigt mot höger. Det är i och för sig en mycket tråkig utveckling, då jag alltid tidigare pläderade för ett socialdemokratiskt samarbete med de socialliberala krafterna inom Folkpartiet. Jag hyser stor aktning för Bengt Westerberg. Han kan ju knappast gilla den utveckling som skett inom sitt eget parti på senare år under Jan Björklunds ledarskap.

Därför är ett samarbete med MP också för mig helt orealistiskt, för de två partierna har inte samma ideologiska grundsyn på viktiga sakpolitiska områden. När Mona Sahlin samarbetade med MP så var det ju bara miljöpartisterna som tjänade på det. Vår enda samarbetspartner är V och de måste i så fall kunna kompromissa med S, för de är väl inte så dumma att de fäller en socialdemokratisk regering? Det är, enligt min mening, mycket viktigt att vi snart kan presentera ett ordentligt program inför valet, gärna i kombination med en s k skuggregering, så att en ny vänsterregering kan få en verklig rivstart. Det som vårt land nog behöver allra mest efter år av borgerliga tillkortakommanden.

Jag tror nog att vi båda delar oron över hur det skall gå för socialdemokratin inför valet hösten 2014 . Kanske skulle jag aktivera mig mer i partiarbete, men det är svårt att hinna med med hänsyn till arbete. Oftast ligger ju mötestiderna så att vi som har arbetsresor inte har möjlighet att närvara. Om man inte engagerar sig, bryr sig om den rörelse som man tillhört som medlem i SSU, Studentförbundet och moderpartiet under så lång tid, i mitt fall snart 40 år, så är man ju medskyldig till socialdemokratins förfall som den ledande politiska kraften i det svenska samhället.

Så att det inte blir som i sagans värld: Det var en gång en socialdemokrati……

Sen hänger poli8tiska framgångar mycket lite på paroller av typebn klasskamp, däremot om ett tålmodigt jämlikhetsarbete i syfte att gradvis minska klyftorna i samhället, de som under den borgerliga regeringen kraftigt har ökats.

Ett av de mycket akuta problemen är den segregering som är följden av de många privatskolorna. Här tror jag att LO-kongressens beslut kan bidra till att fösa partiet åt rätt håll – till och med om den kommande partikongressen lämnar ett kryphål åt reträåttkompanier som Stockholms län, kommer vi att få se en sanering i mycket stora delar av landet.

För så vitt inte en regeringskoalition med Miljöpartiet, som du på goda grunder – fast kanske delvis av andra skäl – misstror och motsvarande samarbete ute i en rad kommuner sätter käppar i hjulet. På den här punkten kan ett samarbete också med Vänsterpartiet hjälpa till att balansera upp Miljöparteits borgerliga tendenser.

Mot bakgrund av det förslaget från din sida är det en smula överraskande att just Thomas Bodström är din favorit bland (S)-politikerna. Han hör ju knappast till partivänstern (s). Den delen av parteit har han utmanat genom att gå in i styrelsen för Pysslingen.