Kommentarer till ”Det är inte vi medlemmar som ska ändra oss, det är partiet”

Av: Ture Sjölander

Ture Sjölander — Mon, 04 Mar 2013 22:07:43 +0000

Ni bara glor och glor i personpolitiska backspegeln hela tiden, det är patetiskt!
Ta fram kristallkulan och gör ett försök i varje fall att komma vidare med den nutida smeten av inställsamhet.
Merparten av all politisk dialogue är som ett svenskt råttgift.
http://www.sjolanders.homestead.com/
Glad Påsk!

Av: Bengt Eliasson

Bengt Eliasson — Sat, 26 Jan 2013 12:57:32 +0000

Till Enn Kokk: Tack för dina ord om Jan Lindhagen. Hans böcker betydde mycket för mig och mina generationskamrater på 1970-talet när vi skulle forma vår socialdemokratiska identitet, ja vår politiska världsbild.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 26 Jan 2013 12:41:49 +0000

Till Åke F och Bengt Eliasson: Jan Lindhagen fanns på partiexpeditionen när jag anställdes där 1968, och hans uppgift där var opinionsundesökningar. Han var en av Sveriges genom tiderna skickligaste valsociologer. Bland det som kan anföras för detta finns hans prognos för 1968 års val, då många hade räknat med socialdemokratisk valförlust men där Jan i en av sina undersökningar förutspådde ett valresultat, som visade sig stämma nästan in på tiondelarna.

Han var också en mycket framstående rörelseintellektuell, beläst och själv skrivande. Han har skrivit det bästa verket som finns om socialdemokratins program- och idéhistoria, ”Socialdemokratins program”. Plus också andra läsvärda böcker.

Inom Gruppen för samhällsstudier, vars chef han var och som utförde egna opinionsundersökningar åt Socialdemokraterna, arbetade han också med att för Tidens förlag redigera pocketserien Tidens samhällsstudier, som innehöll både socialdemokratins klassiska tänkare – översikter, nyutgåvor, urval – och alltså helt nyskrivna böcker. Det var en kvalitetsserie som helt saknar motsvarighet i dag, vilket senare förstås är en av grunderna till den okunskap om socialdemokratins idéhistoria, som är så pinsamt påfallande i dag.

Bengt Eliasson har helt rätt i att det fanns ett spänningsförhållande mellan Lindhagen och Palme, Jag skulle tro att den delvis berodde på intellektuell rivalitet. Jag hade en personlig relation till båda, och som jag är beskaffad, vägrade jag ta entydig ställning i den intellektuella tvekampen. Sedan försvann ju båda från scenen: Palme blev mördad, och Lindhagen drabbades av en svår, obotlig sjukdom.

Jag minns båda med stor respekt.

Av: Bengt Eliasson

Bengt Eliasson — Fri, 25 Jan 2013 22:21:03 +0000

Till Åke F: Jan Lindhagen (1935-2010) var en socialdemokratisk debattör och ideolog, anställd på den socialdemokratiska partistyrelsen, vars skrifter om det socialdemokratiska partiet luslästes av oss då unga SSUare i början på 1970-talet. Han torde ha sett det socialdemokratiska livet från den mer vänstra sidan, om man får uttrycka sig så vanvördigt. Om Lindhagen får Enn Kokk gärna berätta mer, särskilt varför denne uppenbarligen inte tålde Olof Palme.

Av: Åke F

Åke F — Fri, 25 Jan 2013 21:22:20 +0000

Jo då det räcker.
Men ursäkta en okunnig, vem var Jan Lindhagen

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 25 Jan 2013 18:24:02 +0000

Till Ronny Persson: Jag vet inte vem det där var riktat till. Jag har varit socialdemokrat sen unga år, anställd på partiexpeditionen i Stockholm i 32 år, däribland varit chefredaktör för Aktuellt i politiken (s) och sekreterare på VUs och partistyrelsens sammanträden, under många år huvudsekreterare för partiets programkommission. bland annat huvudansvarig för arbetet med 1975 års och 1990 års partiprogram.

Jag går fortfarande på arbetarekommunens möten.

Räcker det?

Av: ronny persson

ronny persson — Fri, 25 Jan 2013 11:24:01 +0000

Var fjärde år kommer 350 folkvalda ombud från landets alla hörn. De kommer till S-kongresserna inte för att driva sina egna påhitt. Utan, de har i uppdrag att driva det som deras lokala föreningar beslutat på sina möten, plus granska och ge tummen upp eller ner på förslagen som kommit från partistyrelsen. Mer demokratiskt än så kan ingen förening drivas. Alltså besök partiets lokala möten, var med och besluta. Är du inte nöjd med beslutsförfarandet bör du söka ett parti som har mer gehör för just dina åsikter.

Av: José L Ramírez

José L Ramírez — Fri, 25 Jan 2013 04:00:56 +0000

Efter min kommentar om Anna Ardins hamnade jag hos Enn Kokk, som också sympatiserar med henne. Enn Kokk är en av de gamla bekanta inom partiet som jag har respekt för. Jag (som gillar att leka med ord) har någon gång sagt att hans namn fått mig ibland att tänka på talesättet som säger att ”ju fler kockar desto sämre soppa”. Med Enn Kock blir faktiskt mycket bättre SAP.
Jag noterar hur han undviker i sitt inlägg att tala om ”politiker” och använder ordet ”förtroendevalda”, som är det riktiga. ”Politiker” är alla medborgare. När Mona Salin och andra ständigt sade ”Vi, politiker” fick jag ont i magen. Att göra politik till ett yrke är en av våra främsta problem idag. Jag ska inte upprepa här den kommentar som jag gjort i Anna Ardins blogg. Ordet ”politiker”, av grekiskt ursprung, användes för att beteckna ”medborgarna” i allmänhet. Det är riktigt att det är partiet som ska revidera sin ”semantik”, men ”vi medlemmar” har ändå blivit indoktrinerade av den rådande uppfattningen om politiken. Branting, Danielsson och framför allt Wigforss har varit positiva steg vid utformningen av den svenska socialdemokratiska uppfattningen. Palmes roll därvidlag är mer tvetydig. Hans tragiska öde ska inte frånta oss rätten att kritiskt värdera hans handlande och uppfattningar. Därvidlag håller jag med framlidne Jan Lindhagen, som blev ett av Palmes offer. Efter Olof Palme har vi väntat på en ledarskap som kan sätta den socialdemokratiska uppfattningen i tiden. Det partiprogram som föreligger och som Löven presenterar med retoriska floskler är, enligt min mening, varken socialdemokratiskt eller tidsenligt.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 24 Jan 2013 20:43:10 +0000

Till Bengt Eliasson: Säker kan man aldrig vara, och så där säker som du antyder har jag aldrig varit.

Av: Bengt Eliasson

Bengt Eliasson — Thu, 24 Jan 2013 20:09:00 +0000

Det är uppenbart att partiet idag inte har den ledning den förtjänar. Helt enkelt för att dagens ledare saknar den inre ideologiska övertygelse som drev sådana partistorheter som Branting, Hansson, Erlander och Palme. Man får en känsla av att många av dessa personer ser förtroendeuppdraget som ett yrke, vilket det inte är. Det kan, tyvärr, vara så att partiets storhetstid aldrig mer återkommer, den tid när socialdemokratin pekade ut färdriktningen för utvecklingen i Sverige. Den försvann en kylslagen senkväll i februari 1986. Då var vi vana att ledaren hade en tydlig inre ideologisk kompass, som han kunde verbalisera på ett direkt bländande sätt. Jag är idag, till skillnad från exempelvis Enn Kokk, inte alldeles övertygad om att Stefan Löfven är den som kommer att återföra S till regeringsmakten. Om detta skall jag dock p g a tidsbrist återkomma i en senare kommentar i ämnet.