Kommentarer till I sista minuten

Av: Hans O

Hans O — Sun, 26 Apr 2009 20:58:17 +0000

Till Ann Christin Sandlund och Kerstin
Filmen heter Krisen (La Crise), regi och manus Coline Serreau, Sverigepremiär 1993. Visad i TV 1999. Huvudroller Vincent Lindon och Patrick Timsit.
Vä värd att se. Tack för all hjälp, men tack framför allt till Bo Heurling som löste gåtan.
Hans O

Av: Hans O

Hans O — Sun, 19 Apr 2009 19:29:52 +0000

Till Kerstin: Filmen är inte så gammal. Högst tio år, fast tiden går ju så fort numera. En av filmens centrala scener är när luffaren något dragen kommer in till advokatens svåger som är politiker och politikern frågar hur det är i förorterna. ”Det är alldeles för många araber där”, svarar luffaren, eller vad man ska kalla honom (Sancho Panza kanske). Politikern (som är socialist) blir tvärförbannad och förklarar att så får man inte säga. Med oändligt tålamod svarar då S.P: ”Jag förstår att ni inte håller med mig. Ni bor ju här i innerstaden och här har ni andra problem, men vi som bor därute bland dem, vi vet hur de är, de slåss, stjäl, luras osv. osv. Politikern blir allt rödare i ansiktet, trots att han inte fått så mycket som en droppe alkolhol, för både köttet och vinet har hans dotter och hennes kille, som är veganer, slängt ut i soptunnan, där vår S.P. har hittat alltsammans och låtit sig väl smaka. När politikern får höra att en stackars fattig sitter därute och inte får komma in släpper han in honom och strax därpå utbryter alltså denna omvända diskussion. Så småningom visar det sig att S.P. inte är som man tror, men hur det kommer fram vill jag inte avslöja, för om det är någon som vill se den ska jag väl inte avslöja alltihop. Filmen är i alla fall yngre än en annan fransk film – ”Konsten att ligga med en neger utan att bli utmattad”, yngre än ”Himmel över Berlin” och äldre än ”Pianot”, kanske jämnårig med ”Smoke”, där Harvey Keitel också är med.
Om detta kan hjälpa dig att hjälpa mig är jag dig evigt tacksam.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 17 Apr 2009 15:46:41 +0000

Till Hans O: Närifrån är den där franska filmen? Är den ny eller från 60-talet eller vad? Jag är just inne i en period när jag återser mycket Nya vågen-filmer på DVD, och en del nyare fransk film också för den delen, så jag kanske kunde luska ut vad det är för en film om jag får fler ledtrådar.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 16 Apr 2009 18:34:41 +0000

Till Hans O Sjöström: Själv tror jag inte jag har sett den där franska filmen.

Av: Hans O

Hans O — Thu, 16 Apr 2009 18:27:56 +0000

Jag har aldrig sett några namnskyltar på Zita, men det var ett tag sedan jag var där. Undrar än en gång om det är någon annan än jag som har sett den där franska filmen och vet vad den heter.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 16 Apr 2009 10:24:07 +0000

Till Hans O Sjöström: Slotts funkar ju inte längre som en biograf utan är en filmstudio. De där namnskyltarna har väl, vad jag vet, varit ett sätt att ragga pengar för renovering och underhåll. Sådana förekommer också, av samma skäl, på Regina-teatern på forna biogatan i Uppsala och, om jag inte minns galet, på Folkets bio-ägda Zita i Stockholm.

Av: Hans O

Hans O — Wed, 15 Apr 2009 13:40:05 +0000

Det är en bit hemifrån mig till Uppsala och Fyris, som har ett utmärkt filmutbud, samarbetar med Folkets Bio och dessutom inte säljer popcorn har tyvärr lagt sina tider så att det varit omöjligt för oss. Så har vi tyvärr missat några stycken filmer som var riktiga måsten. Slotts tycker jag verkar en aning brackigt med egna stolar och namnskyltar för vissa. Sådant har jag nästan lika svårt för som Enn har för frack.
Till Enn: Blod och våld är jag heller ingen anhängare av men måste erkänna att filmer som Seven och American History X trots sina ohyggliga våldsinslag; eller kanske på grund av dem, är utomordentligt bra. Bröderna Cohens Fargo är också en blodig historia, när Peter Stormare kör sin kompis genom flistuggen, men den är en lysande film. Är det slutligen någon som kan hjälpa mig med namnet på en fransk film som handlar om en advokat som får sparken samma dag som hans fru åker iväg med älskaren och blivande maken till Alperna eller Centralmassivet? Dessutom drabbas den stackars advokaten av att få ett påhäng i form av en pratsam fattig förortsbo som aldrig vill släppa honom. Det visar sig också att detta påhäng har en klassanalys som vår opposition här hemma skulle ha mycket att lära av.

Av: Kerstin

Kerstin — Wed, 15 Apr 2009 11:11:03 +0000

Vad gäller uppsalabiografer så finns ju Fyrisbiografen som visar smalare filmer och Slottsbiografen där Uppsala Filmstudio huserar om man inte vill gå på popcornpalatsen.

Av: Ann Christin Sandlund

Ann Christin Sandlund — Wed, 15 Apr 2009 10:36:42 +0000

Av en händelse gick I sista minuten på TCM 21.00 i går kväll, så jag satte mig med kritiska glasögon för att se om jag kunde hitta något att ogilla. Själva sättet att bygga spänning är den klassiska, alltsedan antikens grekiska dramer, som Hitchcock till stor del satte som modell för Hollywoodfilmen. Den aristoteliska spänningskurvan är föredömlig! Mycket finns att säga om skådespelarna, inte minst James Masons charmerande giftighet, som han uppvisar i många andra filmer. Det enda som är föråldrat är tekniken i de scener som spelats in i studio, av förklarliga skäl. Men för mig är det en del av filmhistorien, och bidrar till upplevelsen. Och jag måste bara säga igen, vilken scenografi! Allt är så estetiskt genomtänkt – av någon anledning var grått en stor färg i Hollywood i slutet på 1950-talet.

Av: Thomas Tvivlaren

Thomas Tvivlaren — Wed, 15 Apr 2009 08:28:40 +0000

”Det sista är en eftergift åt tidens sippa moral.”

Tack för den solstrålen i en dunkel arbetsdag!