Kommentarer till Last chorus: Leif Gustafson

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 01 Dec 2016 10:24:55 +0000

Till Ann-Christine Jansson: Och jag hoppas att min minnesruna speglar också det som säkert många andra kände under den här begravningsceremonin.

Av: Ann-Christine Jansson

Ann-Christine Jansson — Thu, 01 Dec 2016 00:29:51 +0000

Det har gått 4 år sedan Leif Gustafson gick bort 33 år sedan jag träffade honom. Han var min chef under 1 års tid. Leif var otroligt karismatisk, bildad, generös och snäll. Jag minns honom med värme.

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Tue, 22 Jan 2013 09:47:58 +0000

Att tro är väl en sak som inte på något vis har med enbart religion att göra, man kan faktiskt tro på Sirius till nästa match eller varför inte Brunte V på V75. Den tron är väl inte annorlunda än att tro på nåt annat och all tro är väl också individuell fast man försöker fösa ihop folk i ”kyrkor” och ”samfund”. Samlingsbegreppet tro är inte på något sätt förbehållit en kristen eller en muslim eller vad man nu vill…tro på vad du vill!

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Mon, 21 Jan 2013 09:51:22 +0000

Mycket fint skrivet, Enn, både om Leif och om begravningen.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 21 Jan 2013 06:13:40 +0000

Till Ture Sjölander: Själv verkar du ju också den här gången ha undkommit den helveteseld som enligt våra media har drabbat Australien.

För övrigt tyckte jag inte min text var ofördragsam mot andra som inte tycker som jag.

Av: Ture Sjolander

Ture Sjolander — Sun, 20 Jan 2013 23:18:34 +0000

Rättelse ovan: Ateist.

http://www.megamemory.homestead.com/AUS.html

Av: Ture Sjolander

Ture Sjolander — Sun, 20 Jan 2013 23:16:08 +0000

Detta måste vara någon form av dementia från födseln att endera vara atest eller troende.
Kan ni aldrig befria er helt från alla dessa concept av religösa eller icke religösa tvångsföreställningar?

”Om du inte är det ena eller det andra, så måste du väl vara nihilist eller infidel då?”
Frågar sig dåren då!

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 20 Jan 2013 17:39:04 +0000

Till Bengt Eliasson: Jag är alltså inte själv religiös och har därför inte för egen del det här förhållandet till kyrkan. Att jag ändå går på kyrkliga begravningar beror förstås på tt jag vill hedra den dödes minne, och då måste jag också visa respekt för hans eller hennes tro.

Men även icke-religiösa begravningar kan ges ett innehåll, lika värdigt som en religiös motsvarighet. När min bror, som var ika lite troende som jag själv, utformade jag en begravning som en av de närvarande karaktäriserade som en av de finaste han någonsin hade varit med om.

Av: Bengt Eliasson

Bengt Eliasson — Sun, 20 Jan 2013 17:21:20 +0000

Till Enn Kokk: När jag läste din fina text om Leif Gustafson så kom jag just att tänka på den fråga jag ställde först till dig. Vi svenskar har ett märkligt förhållande till just den kristna tron. När det händer mycket allvarliga händelser i vårt land, exempelvis mordet på Olof Palme och Estonia-katastrofen, så vallfärdar människor till kyrkorna. Annan tid verkar inte kyrkorna vara det högst prioriterade hos svenskarna. I de katolska länderna i södra Europa, såsom Italien och Spanien är kyrkan en naturlig del av samhällsliv, ja för många människor är detta något mycket viktigt. Många går ex vis förbi kyrkan på väg hem från arbetet för en stunds kontemplation. En kyrka som har betytt så mycket inte minst för den europeiska kulturen. I ljuset av detta så är vi svenskar nästan att betrakta som hedningar. Och varför har just de som betitlar sig själva som socialdemokrater så svårt att tala om ämnet religion. Det påminner mig om församlingsprästen i min ungdom som sade till oss församlade på julottan att ”ja, är det dags att komma nu?”. Trots att vårt behov av tröst, för att nu citera Stig Dagerman, är större än någonsin.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 20 Jan 2013 16:33:35 +0000

Till Bengt Eliasson: Ja, jag har aldrig haft svårt för att tala om religion, vilket väl den här texten om en begravning är ett exempel på. Jag är ju, som du väl har förstått, själv inte troende, men det hindrade mig inte från att få högt religionsbetyg, A i studentexamen i det som på den tiden hette Kristendomskunskap.

Varför andra inte vill tala om sin religion och det de tror på vet jag inte. Kanske är de rädda för att bli pressade på det närmare innehållet i det de tror på och är rädda för att gå bet på detta.