Kommentarer till Dan Andersson-film utan riktigt sammanhang

Av: Gustav Andersson

Gustav Andersson — Fri, 25 Jan 2013 01:32:22 +0000

Det känns som en meningslös diskussion om Dan Andersson skulle uppskattat socialdemokratisk politik eller inte. Få författare har så klockrent fångat Bergslagens djupa humanism eller om man så vill skogens humanism. Själv är mina politiska sympatier till höger om mittsträcket, men jag är övertygad om att Anderssons sånger om folket i Finnskogarna och människans känsla i skogarnas ensamhet och fattigdom är en givande inspiration för både socialister och liberaler såväl som präster, journalister, miljöexperter och socionomer. Hans viktigaste budskap är väl att alla människor är heliga och har en skönhetslängtan måste respekteras. Det är ett jämlikhetsbudskap som kan ges olika politisk och kanske också religiös tolkning, men som är lika angelägen idag som för 100 år sedan.

Av: Bengt Eliasson

Bengt Eliasson — Thu, 17 Jan 2013 12:23:17 +0000

Till Josef A: Du måste ha missförstått saken, ty Olof Palme var inget sänke för den svenska arbetarrörelsen utan snarare en livboj.

Av: Josef A

Josef A — Wed, 16 Jan 2013 22:07:24 +0000

Jag tror i min enfald att Enn Kokk försöker skyla över en del av sina och Palmes ”misstag”. Han (Kokk) var nog en de alla som satt på Sveavägen och försökte visa framtidsvägen för SAP. SAP vann under Erlander 1968 den mest kraftfulla valsegern någonsin. Sedan kom Palme in som partiledare 1969. Det är bara att studera de därefter kommande valresultaten för att förstå att Palme var SAP:s sänke. Han klarade inte ens av syndikalisten LO-Malm! Att med alla medel idag försöka lyfta fram Palme som en ”hjälte” via böcker, filmer och TV-program är ju bara patetiskt.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 16 Jan 2013 13:08:02 +0000

Till Bengt Eliasson: För min del har jag, som du väl har noterat, inte försvarat politikerprivilegier, men dessa är ju knappast kvantitativt så stora att de nämnvärt påverkar levnadsvillkoren för dem vi här diskuterar. Så dessa bör diskuteras separat. Därmed inte sagt att det inte är ett angeläget ämne att diskutera.

Jag satt själv i sekretariatet för Socialdemokraternas och LOs jämlikhetsgrupp, och under den aktuella tiden, sent sextiotal och tidigt sjuttiotal, skedde också en påtaglig utjämning av levnadsvillkoren i Sverige. Jag hör inte till dem som förnekar att också socialdemokratiska regeringar, delvis i panik, under de senare följande krisåren vidtog åtgärder, som åter igen ökade klyftorna i samhället. Men senare gjorde ju borgerliga regeringar ekonomiska och andra skillnader närmast till regeringsprogram.

Av: Bengt Eliasson

Bengt Eliasson — Wed, 16 Jan 2013 11:24:40 +0000

Till Enn Kokk: Min fråga gällde nu inte specifikt socialdemokratin utan politiken i allmänhet. Dan Andersson var en röst för de fattiga, för de bortglömda, för de utsugna, för de som levde längst ner på samhällsstegen – och vi håller, 100 år senare, fortfarande på att debattera samma frågeställningar kring hur vi skall fördela välståndet. Och för att rikta in sig specifikt på S, så skapade socialdemokratin under sitt regeringsinnehav en särskild klass, politikerklassen, med, jmf med oss andra, särskilda levnadsvillkor avseende lön och pension, som torde ha gett, diplomatiskt uttryckt, höjda ögonbryn på de pionjärer som stod i förgrundsleden för den då framväxande arbetarrörelsen. Dan Andersson var förvisso inte partimedlem, men han stod ändå nära de värderingar, som en gång byggde upp den svenska arbetarrörelsen.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 16 Jan 2013 11:02:17 +0000

Till Bengt Eliasson: Det tankeexperimentet stupar redan på att jag, häftigt, har spjärnat mot mycket av det som vårt samhälle, även med socialdemokratin som aktör, har förvandlats till. Jag har ju ofta gett uttryck för det här, så jag förstår faktiskt inte utgångspunkten för din fråga.

Av: Bengt Eliasson

Bengt Eliasson — Wed, 16 Jan 2013 10:56:45 +0000

Till Enn Kokk: Du skriver om Dan Andersson och hans mycket vackra diktning, men jag undrar bara stilla: Hade han, om han levt idag, varit nöjd med det samhälle som Du och dina generationskamrater skapat? Hade han då tillåtit att de numera odödliga dikterna använts inom arbetarrörelsen?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 16 Jan 2013 08:38:36 +0000

Till Gunnar: Men jag har ju heller inte påstått att Dan Andersson skulle ha varit någon partiman, däremot konstaterat att han förr har lästs, reciterats och sjungits mycket inom arbetarrörelsen.

Däremot är det väl helt klart att han, till exempel i dikterna om kolarmiljöer, också – bland annat – var arbetarförfattare.

Av: Monica Ståhl

Monica Ståhl — Wed, 16 Jan 2013 08:38:25 +0000

Hej! Jag vill påminna om att Jarl Kulle har tolkat Dan Andersson på en LP som var mycket bra. Jag lyssnade mycket på den i slutet av 60-talet, men har den inte i min ägo numera. Läser dock dikterna då och då med stor behållning.

Av: Fredrich Legnemark

Fredrich Legnemark — Wed, 16 Jan 2013 07:36:48 +0000

Hej Enn!
Jag blir lite glad varje gång du nämner din sångbok. Jag har ju ett exemplar av den och har haft god nytta av den. Många av sångerna är ju till sin karaktär rätt lätta att lära sig spela på gitarr då de bara har 3-4 ackord. Och har jag väl lärt mig dem på gitarr är det bara lite omställning så kan jag spela dem på banjo, vilket jag anser vara en fördel då vissa av sångerna (Solidarity forever i svensk översättning, bl.a) låter bäst på det viset.