Kommentarer till En mycket sevärd version av ”Fanny och Alexander” på Uppsala stadsteater

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 11 Jan 2013 12:53:30 +0000

Till Anders Svensson: Min anknytning till nykterhetsrörelsen var ytterst perifer och kortvarig – däremot var jag mycket riktigt i yngre år helnykterist.

Senare har jag lärt mig att uppskatta alkoholhaltiga drycker framför allt i samband med god mat, men min hållning till alkohol, framför allt i stora mängder, är fortfarande restriktiv, och jag hör inte till kategorin som ständigt dricker alkohol i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Till de flesta måltiderna i veckan dricker jag Ramlösa eller lättöl.

Det som absolutister inte brukar förstå är att det finns kvalitativa aspekter också på alkoholbruk, till exempel att hitta rätt vin till den maträtt man äter, så att helhetsintrycket av måltiden förhöjs.

Samtidigt har jag respekt för dem som av olika skäl väljer personlig helnykterhet. Det är en helt främmande tanke för mig att försöka omvända helnykterister.

Av: Anders Svensson

Anders Svensson — Fri, 11 Jan 2013 11:55:54 +0000

I ungdomen var Du nykterhetsvän med höga ideal … nu avslutas varje festkväll med en flaska …

Hur blev det så?

Av: Mats Larsson

Mats Larsson — Thu, 10 Jan 2013 13:33:43 +0000

Det kanske låter som knappologi, men filmen
finns i två versioner. Den långa versionen,
drygt 5 timmar, lämpar sig utmärkt att dela
upp på ett par kvällar, vilket jag gjorde
under julhelgen.
Jag blev nyfiken på hur barnens skådespelarkarriärer fortsatte efter filmen, men ingen av dem blev skådespelare i vuxen ålder.

Av: Bengt Eliasson

Bengt Eliasson — Thu, 10 Jan 2013 12:07:19 +0000

Nu har jag av tidsbrist inte själv sett Uppsala stadsteaters uppsättning av ”Fanny och Alexander”, men det måste, rent allmänt, vara svårt att ta till sig pjäsen då så många av oss har Bergmans version framför ögonen, särskilt den av Jan Malmsjö spelade djävulska biskopen. Bergman hade ju erbjudit Max von Sydow rollen, men denne tackade nej. Vad han måste ha ångrat sig!