Senast var i lördags, då årsstämman ännu en gång gjorde upp med politiskt sekterism och försökte återuppleiva idéer som är nära släkt med dem som Enn Kokk fann i den första Folket i Bild.

Resurserna är små, men inriktningen i en demokratisk organisation är ändå det avgörande. Jag hoppas nu att tidningen ska kunna utvecklas i en riktnig bort från sekterism och förutsägbar tråkighet. Men då måste ni alla också hjälpa till.

Jag tycker att tidningen förvisso innehåller en hel del läsvärt material – Hans O och Lill Sjöströms lärarreportage i senaste numret är ett exempel. Och jag har noterat att layouten har blivit bättre än den tidigare periodvis har varit.

Eftersom jag själv är gammal tidskriftsmakare begriper jag också att en massa saker som man skulle önska av tidningen inte är möjliga så länge upplagan är så pass låg – intäkterna är helt enkelt inte tillräckligt stora. Men som gammal FiBare (läsare och försäljare av den ursprungliga veckotidningen Folket i Bild) ser jag helt enkelt inte dagens FiB/Kulturfront som en fullödig ersättning för det dess föregångare var. För att bli det måste den ha noveller av bra författare, illustrerade av lika skickliga tecknare, serier, barnsidor, artiklar från andra länder och världsdelar som inte bara speglar konflikter, filmrecensioner, matrecept och så vidare. Följetonger har jag inte ens nämnt – ska man ha sådana, måste man komma ut en gång i veckan, inte en gång i månaden.

Min avsikt var verkligen inte att småsint hacka på FiB/Kulturfront – det är ändå bra att den över huvud taget finns – mer då att puffa på för att återge den den bredd, som skulle kunna få folk att se tidningen som en alternativ och bättre familjetidning.