Kommentarer till Ett mord på Fjällbacka

Av: Marie-Louise Grimlund

Marie-Louise Grimlund — Sun, 06 Jan 2013 18:02:51 +0000

Tack Enn ! Bra att veta. Tror jag sett alla Beckfilmerna. Trenters älskade Mamma.Även Agata Christie o.Maria Lang.

Nu på åldern höst ägnar jag mig mera åt faktaprogram och dokumentärer. Då jag förr var ganska ointresserad av sådant,

Ni hade trevligt på Konserthuset.
Jag lyssnade och njöt av det som, sändes på tvåan igår.

Av: Ulla

Ulla — Sun, 30 Dec 2012 10:49:00 +0000

Nej, det var verkligen inte bra. Väldigt mycket smällande i bildörrar och rusande hit och dit. Och ett snuttifierat och ointressant persongalleri som även för en van deckarläsare var knepigt att hålla reda på. Mager intrig, magra skådespelarinsatser. Synd på så rara ärtor som vackra Fjällbacka och ljuvliga Bohuslän.

Av: Kerstin

Kerstin — Sat, 29 Dec 2012 01:04:48 +0000

Tyckte också att Fjällbackamorden var skräp.

Av: Bengt Eliasson

Bengt Eliasson — Fri, 28 Dec 2012 22:59:09 +0000

Till Enn Kokk: Jag tycker i likhet med dig mycket om att läsa, när så tiden medger, men jag måste erkänna att jag har svårt med deckare, men två undantag, nämligen Leif G W Persson och Jens Lapidus. Eftersom jag själv har juridiska insikter så tycker jag dessa två är helt i en annan klass än de övriga svenska deckarförfattarna. Om jag måste välja så är nog Persson den bästa i genren i Sverige. De har dock tillsammans en helt annan erfarenhet av brott och insikter i juridiskt tänkande än de övriga författarna som gör att de hamnar på en helt annan nivå. Kanske kan man kalla det ”överklassen” inom deckarlitteraturen.

Apropå Leif G W Persson så kommer med sändningsstart den 13 januari en TV-serie som bygger på hans böcker om Palmemordet. En del debattörer har hävdat att det är fel att blanda verklighet med fiktion, men jag tror det är bra att en sådan serie sänds, därför att det kan leda till en viktig och välbehövlig diskussion om mordet och de faktorer som låg bakom.

Ty i likhet med Leif G W Persson är jag övertygad om att det var enskilda poliser och militärer på den yttersta högerkanten som låg bakom mordet på Sveriges tidigare statsminister. För hur man än vrider saker och ting kan man inte komma förbi det faktum att Lisbet Palme har pekat ut Christer Pettersson som den gärningsman som sköt hennes make. Hon har genom åren visat en sådan integritet, att det är fullkomligt osannolikt att hon, om hon hade varit minsta osäker, skulle ha pekat ut en oskyldig person. Svea HovR har också sagt att det är ställt utom allt rimligt tvivel att Pettersson verkligen befann sig på Sveavägen den aktuella kvällen.

Dilemmat är att Persson i sin bok inte löper linan ut och skriver om hur det verkligen måste ha gått till, nämligen att Christer Pettersson verkligen var mördaren, men att han var kontrakterad mot betalning, och möjligen narkotika, av denna grupp enskilda poliser och militärer inom Stockholmspolisen som ville se Palme död. Att Pettersson på eget bevåg, som en nedgången blandmissbrukare, skulle ha utfört mordet faller på sin egen orimlighet. Ty det torde kräva en viss logistik att mörda en statsminister.

Men som sagt: verklighetet är ofta värre än dikten.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 28 Dec 2012 17:42:57 +0000

Till Mats Werner: ”Mannen på taket” hör också till mina favoriter. Filmatiseringarna av Mellvigs Hillman-deckare har jag svårare för, eftersom de, trots att de i mycket är välgjorda, präglas av en viss virrighet.

Av: gunborg nilsson

gunborg nilsson — Fri, 28 Dec 2012 12:35:03 +0000

Jag är inte bekant med Läckbergs böcker alls.Däremot med många andra deckarförfattare.
Min reaktion var förvåning- kanske mer än gäspningen, som också kom.

Har läst nånstans att Läckberg själv tror att folk har något emot henne.Att kritiken beror på det.Det tror inte jag.

Min förvåning kom sig av att jag sällan sett något så dåligt i filmväg.Synd både för författare och filmmakare.

Av: Lassalle

Lassalle — Fri, 28 Dec 2012 07:58:09 +0000

Roslund-Hellström är för tillfället giganterna i deckarchangern i Sverige.De har något att säga och inte bara något spektakulärt tjafs.
Att skriva deckare har tydligen dessvärre blivit ett slags ”brödskriveri”.
Ps.Gillar G W Persson till dels pga hans språk och humor (så vet han väl lite vad han snackar om och tycker själv att det mesta i deckarväg är rent skräp.

Av: Mats Werner

Mats Werner — Fri, 28 Dec 2012 07:37:00 +0000

”Mannen på taket” heter filmen, och inget annat! Måste vara värmen….

Av: Mats Werner

Mats Werner — Fri, 28 Dec 2012 06:44:11 +0000

När vi nu återvänder hemåt ska jag naturligtvis titta på ”Fjällbackamorden” i SVTplay. Gillar faktiskt Camillas böcker. Kan ha att göra med att Tanums kommun, Fjällbacka och Grebbestad länge var familjens sommarviste.
Detta med myller av personer är ett otyg i många deckare, men duktiga manusskrivare brukar kunna rensa bort ”sidogrenar” och dito personer för att renodla och begripliggöra intriger som annars blir just för omfattande för en normal biofilmslängd.

F.ö. delar jag Din uppfattning om Stieg Trenter. Betr. H K Rönblom, som tillhörde min ungdoms favoriter är jag numer lite tveksam efter att ha läst om en av hans tidiga (blev ju tyvärr alltför få) böcker och funnit den lite larvig.

Den enda filmatiseringen av Sjöwall-Wahlöös böcker som håller måttet på alla plan är i mina ögon Bo Widerbergs mästerliga ”Mannen på balkongen”. Haber-varianterna ska man inte ens nämna i sammanhanget eftersom de endast har rollfigursnamn gemensamt med Sjöwall-Wahlöö.

Så måste jag också tillstå att ”Damen i svart” och ”Moln över Hellesta” har sina speciella platser i mitt filmhjärta.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 27 Dec 2012 21:18:04 +0000

Till Marie-Louise Grimlund: Några av de äldre Beck-filmatiseringarna, som bygger på Sjöwalls och Wahlöös ursprungliga böcker, är också sevärda. Och en och annan Trenter-filmatisering.