”…Jag hör till dem som tycker att aktiv religionsutövning, framför allt predikan och bön, inte hör hemma i arrangemang, till exempel skolavslutningar, som är en del av den obligatoriska skolan…”

Vill präster be för och välsigna alla barn, finns det ingenting som hindrar dem att göra det under sina ordinarie gudstjänster. De beöver inte välsigna sekulära barn eller dem som tillhör en annan trosinrikting medan dessa sitter där och lyssnar. De flesta skulle nog inte reagera men många skulle nog känna det lite obehagligt, även om det utåt tycks tolereras.

Min pappa måste akutopereras på ett sjukhus i USA och en vilt främmande människa kom fram till honom i sjukhussängen och sa att han, pastorn och hela församlingen skulle be för honom. Min pappa var tyst utåt men svor sedan personen gick. Det blev ett personligt intrång.

”Så underbart att vi ALLA får omslutas av andra människors böner!”

Jag minns inte exakt hur hennes ord föll, men innebörden var det vackraste och mest konstruktiva jag hört som tänkbart förhållningssätt, i synnerhet som det sägs av en präst i svenska kyrkan som säger ja till böneutrop från minareter.

Kan det verkligen skada någon att bli välsignad/innesluten i en annans bön? Jag befarar att diskussionen om vad som går för sig och vad som inte går för sig vid skolavslutningar ger onödiga SD-röster. För en gångs skull är jag överens med Jan Björklund.