Kommentarer till Barnen från Frostmofjället – den första svenska långfilmen för barn

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 03 Nov 2012 08:25:15 +0000

Till Hans O Alfredsson: Nej, tyvärr gjorde jag det inte. Och tack för tipset.

Av: HO

HO — Fri, 02 Nov 2012 21:42:15 +0000

Du såg kanske inte Stockholms stadsteaters fyndiga uppsättning i fjol? Den gavs i Skärholmen länge och väl. Lockade stor publik i alla åldrar. När jag såg föreställningen var det fullsatt. Då hade den gått ett halvår.
Jag anbefaller också gärna Hervor Sjödins 346 sidor tjocka biografi, ”Vägen till Frostmofjället”, utgiven 2006.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 31 Oct 2012 13:14:34 +0000

Min största förhoppning är att kunna väcka ett intresse, som lockar Rabén & Sjögren att på nytt göra den varsamt moderniserade boken tillgänglig i bokhandeln.

Att Sollefteå inte nämndes kom sig av att stan ju inte förekommer i den film som min nätartikel handlar om. Inte heller de övriga platser jag nämner nämns vid namn i filmen, men de förekommer i den som inspelningsplatser.

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Wed, 31 Oct 2012 10:46:52 +0000

Återigen kommer Sollefteå smygande in i din text utan att du nämner orten ifråga, men Laura Fittinghoff är begravd vid Sollefteå kyrka för att inte tala om att Jacke Sjödin, denne eminente rimmare är i rakt nedstigande led kommen från Laura. Sollefteå var mycket i Lauras värld som kanske du vet.

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Wed, 31 Oct 2012 08:57:46 +0000

Tack, Enn, för ännu en lysande resumé. Som jag visst sagt tidigare är det först efter att ha läst dig som alla detaljer i filmen stod fullt klara för mig, här främst beroende på att jag faktiskt hade svårt att uppfatta vad barnen sa. Om Laura Fitinghoff finns för övrigt en rätt färsk biografi, skriven av Hervor Sjödin, f d gymnasielärare i Sollefteå.

Av: anita

anita — Tue, 30 Oct 2012 20:45:20 +0000

Filmen spelas upp på nytt för mig när jag läser ditt referat. Tack! Jag vill minnas att fotot är svindlande vackert.

Det skulle vara intressant att se den här filmen på nytt tillsammans med alla barnbarn. Jag tror faktiskt att berättelsen kan gripa tag i dem, även om det handlar om en annan tid.

Jag har just läst Mäster av Alexandra Coelho Ahndoril. Enligt henne spelade utackorderingen av mäster Palms syskon en stor roll för hans vuxna gärning. Det är ingen överdrift att säga att Fitinghoffs bok är tillrättalagd för att vara barnvänlig – verklighetens utackorderingar var betydligt brutalare.

Jag visste inte att filmen är den allra första barnfilmen. Desto mer lyckat då med filmpriset Gullspiran!