Kommentarer till Pojkårens äventyrsland

Av: Urban

Urban — Sat, 06 Oct 2012 08:25:20 +0000

Till Bengt O.; -pessimist eller optimist må så vara. Känner mer en realism…..men jag kan lätt luta mig mot dig när ”snålblåsta vin”.
Sven-Erland bloggar åter på sitt oefterhärmliga sätt, gå in på svenerland.se och kika…..

Av: Bengt O. Karlsson

Bengt O. Karlsson — Fri, 05 Oct 2012 20:57:43 +0000

Tack för dina fina barndomsskildringar. Själv är jag uppvuxen i ungefär samma region (Frånö i röda Ådalen) och ungefär samma tid som du. Så mycket jag känner igen. Jag har skrivit på min blogg om hur vi åkte skridskor på Talgen i Å, platser som förevigats av den store Hadar Hessel, Gustafsson med muntascherna. När jag äntligen fått helrör kunde man ibland åka på den tillfrusna Ångermanälven. Isen var kolsvart och sjöng, ibland sipprade vatten upp ur skridskoskären.

Det kommentator Urban skriver om känner jag väl till från barndomens stuga mitt i skogen. Däremot är jag trots allt mera optimistisk om framtiden än vad Urban verkar vara.

Av: Urban

Urban — Fri, 05 Oct 2012 08:05:27 +0000

Tack Enn, även jag fast yngre än Dig, har haft liknande upplevelse. Både under min uppväxt i Östby i Kramfors men framförallt i Sollefteå på Hågestavägen dit vi flyttade efter en kortare tid i Kramfors stad där jag började första klass.
Att ha vuxit upp de första sju åren i en liten lägenhet med endast en kallvattenkran med riktig zinkdiskbänk och vedspis och en kakelugn i det enda rummet och känt kylan under kalla vintrar, instoppad med filtar i den enda sängen i rummet, vet jag hur det var. Ibland när man säger att de yngre, som har sin uppväxt nu, skulle få känna på detta känns lite fel då vi har strävat efter ett samhälle där man skulle slippa den uppväxten man hade i början av 1950-talet. Men trots den ”bättre” världen väntar nog en Finnbul-vinter för kommande generationer, inget man kanske önskar men pessimistrealist som man är så väntar nog hin bakom gardinen. Inte för att jag är det minsta religiös men ändå……