Kommentarer till Lars Ahlin om den nödvändiga kampen för allas jämlikhet

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 11 Sep 2012 13:39:14 +0000

Till Kerstin Berminge: Det här är ingen exakt vetenskap, men opinionsmätningarna talar sitt otvetydiga språk om till exemepel vinster i välfärden. Sen finns det en rädsla för en vindkantring i framför allt Stockholms län, där utvecklingen har gått mycket långt åt andra hållet.

Av: Kerstin

Kerstin — Tue, 11 Sep 2012 12:24:19 +0000

Enn Kokk:
Men hur långt har denna underström kommit inom S? Vad jag sett verkar deN vara rejält kväst av ett toppskikt som ser sina drömmar om en egen herrgård gå upp i rök om de ger efter för denna underström

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 10 Sep 2012 19:54:53 +0000

Till Kerstin Berminge: Jag förstår dina reaktioner, men du går ändå för långt i dina slutsatser om socialdemokratin. På den nivå partiet nu ligger måste det bland sina sympatisörer också ha vanliga löntagare, och så tycker jag du ska notera den mäktiga underström som i dag finns, mycket brett, i det svenska samhället: en mycket stor majoritet vill i dag se en välfärdssektor utan vinstutdelning till privata aktieägare. Man ska nog inte utesluta att den socialdemokratiska partiledningen kommer att tvingas till reträtt av de egna i de här frågorna.

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 10 Sep 2012 17:10:27 +0000

Om socialdemokratin hade stått fast vid sina ideal, istället för att falla för de nyliberala sirenerna för c:a 25 år sen, då hade den kunnat komma igen stort idag. Men man hoppade glatt och villigt ner i den nyliberala tunnan och därmed är partiet kört som ett stort parti för vanliga löntagare.
Det finns få kvar idag som vet vad S stod för en gång. Dels har historieskrivningen reviderats (av Timbro m. anhang) dels är de flesta för unga att minnas. Idag ska man ju vara minst 55 för att minnas hur det var på 60-och 70-talen, jämlikhetens guldålder.

Idag står Sverige, enligt min mening, med två partier som bara skiljer sig åt vad gäller namnen, precis som i USA och där partitopparna mest tävlar om att tillfredsställa de ekonomiska eliternas krav, i förhoppning om och i individuell konkurrens om fet belöning när de slutar med politiken.
Det har ju knappast undgått de observanta vad det har blivit av flera av S-topparna efter politiken och hur lätt de har anpassat sig till de ekonomiska eliternas världsbild och att tala för dessa eliters intressen.
Med Sara Leanders ord alltså: Så glad jag ej längre är ung.

Av: Tommy Rådberg

Tommy Rådberg — Sat, 08 Sep 2012 05:32:07 +0000

Jag blev SSU:are detta år, 1968, på hösten. SSU-Blackeberg där bröderna Hulth hade sin hemvist. Mats ordförande i Stockholmsdistriktet och Hans ordförande i SSU-klubben. Det jag som musikintresserad minns allra mest var kulturens roll i partiet. Och där sångböckerna Upp till kamp och Joe Hill samt klubbgängen spelade en stor roll. Nya Gesällerna ett av klubbgängen.

Trots ovan lämnade jag medvetet att vara aktiv socialdemokrat och gick med som aktivist i Amnesty International. Tog med mig musiken in i Amnesty International och blev organisationstrubadur.

Av: Tord Oscarsson

Tord Oscarsson — Fri, 07 Sep 2012 21:11:25 +0000

Jag delar helt dina åsikter. Men vi har en hård kamp framför oss mot alla konservativa krafter.