Kommentarer till Progg i backspegeln: NJA-gruppen

Av: Cersil Henschel

Cersil Henschel — Wed, 13 Dec 2017 19:39:42 +0000

du måste ursäkta min google-translate svenska, för jag är engelska. Jag är en av de enda engelska folket som känner till friproteatern. Tack för den intressanta artikeln, jag förstår nu varför gruppen ursprungligen kallades NJA, du hjälpte till att rensa upp många problem i mitt huvud

Av: Olof Öberg

Olof Öberg — Fri, 31 Aug 2012 08:26:56 +0000

Jag blir lite konfunderad av Hans O Sjöströms kommentar. Riktar den sig mot bloggposten och tidigare kommentarer, eller mot folk i allmänhet? Är det det förstnämnda så faller i så fall kritiken platt, eftersom jag inte kan se nån här som ”gnäller”, ”rackar ner på 60-talet och dess musik” eller hävdar att det är ”något fel med agitationsmusik och sång”. Att konstatera att ”agitationsmusik” riskerar att inte fungera lika bra i andra sammanhang är väl varken konstigt eller nödvändigtvis en kritik. Detsamma kan man säga om dansbandsmusik, som säkerligen fungerar bättre på dansgolvet än i lyssnarfåtöljen. I sitt sammanhang, i slutet av en föreställning, kan en text som ”Det nya livet har börjat, den nya människan lever” framkalla positiva rysningar längs ryggraden, det kan jag säga av egen erfarenhet. En gråmulen höstdag, när man kommer hem efter att ha trängts på tunnelbanan och krockat med människor uppslukade av sin iPhone, känns en sådan sång spelad på grammofonen inte på samma vis.
.
Jag har inget emot att diskutera alla möjliga former av musik och dess funktion i samhället, men man kan väl i så fall börja med att diskutera det som folk faktiskt skriver här.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 31 Aug 2012 05:12:05 +0000

Till Hans O Sjöström: Jag delar din grundattityd och har dessutom själv den breda musiksmak som även du har.

Det jag försöker göra här är dock att se även utvecklingen och nyanserna. Det är väl ganska klart att Fria Pro utvecklades efter NJA-tiden och att till exempel Vysotskij-plattan är mycket bättre än den jag skriver om här.

Av: Hans O Sjöström

Hans O Sjöström — Thu, 30 Aug 2012 20:15:01 +0000

Vad jag blir trött på alla besserwissrar som rackar ner på sextitalet och dess musik! Alla dessa som tycker sig ha blivit så mycket klokare med åren. Jag som själv alltid haft ett antal olika musiksmaker och även lyssnade på Charles Ives under vänsterns höjdartid kan inte se att det är något fel med agitationsmusik och sång, tvärtom. Sedan är det en annan sak att jag nog redan då tyckte att Nationalteatern var bättre musiker än Fria Pro, men Frippe var bättre skådisar och stod för en vettigare politik. Men vad skulle musiken vara utan Woodie Guthrie, Wolf Bierman, Brecht-Eisler eller varför inte Ludwig van Beethoven eller Dimitrij Sjostakovitj. Den svenska texten till Internationalen är för övrigt påtagligt töntig, men vad skulle vi ha varit utan den?
Sluta gnälla gör något bättre själva får ni se.
Hans O

Av: Hans

Hans — Thu, 23 Aug 2012 18:10:33 +0000

Är själv i ungefär samma ålder som medlemmarna i popgruppen Mascots. De var mycket välartade och spelade musik som var starkt influerad av Beatles och en del andra engelska popgrupper. Blev faktiskt förvånad då de efter en tid bytte inriktning och anslöt sig till proggrörelsen och bildade Fria pro, men sådan var tidsandan.
Såg dem också uppträda vid ett tillfälle under min studietid i Uppsala – revolutionär musik blandat med tal och uppmaning till kamp mot kapitalet. Så kan det gå – somligt var tänkvärt annat rätt naivt med dagens ögon sett.

Av: Olof Öberg

Olof Öberg — Thu, 23 Aug 2012 09:08:05 +0000

Jag var fyra år när den här skivan kom ut, och jag lär ha sprungit omkring och sjungit ”länge leve den fria forskningen” hemma, så något slags förhållande har jag väl till den…
.
NJA-gruppen/FriaPro hör kanske till de grupper från den tiden vars sånger inte åldrats så väl. Till en del beror det nog på att det är funktionsmusik, låtar skrivna till agitationsteater. Trots detta finns här en del jag kan lyssna på nu också utan att det kryper längs ryggraden: ”Det var jag som byggde landet”, till exempel, och ”Miljövisa”. Musikaliskt är det ju inget revolutionerande – Stefan Ringbom hade också en text med i den häpnadväckande skriften ”Folket har aldrig segrat till fiendens musik” – men allt behöver inte vara det. Och trots det lite plakatiga här och var så var både Gunnar Ohrlander och (senare) Carsten Palmaer begåvade textförfattare.
.
Sammantaget tycker jag den här debuten är ganska charmig. Politiken är fortfarande lite oskuldsfull och storögd (”Människor slits ut på svenska arbetsplatser! Det måste vi göra något ÅT!”), den musikaliska programförklaringen (att det konstnärliga ska vara underställt nyttan) inte så uttalad ännu. Och även senare i gruppens 70-talsproduktion finns det lite distans och humor här och var, fast den kan vara svår att se i sånger om Västtyskt yrkesförbud och sånt… kort sagt hade FriaPro, i mina ögon och öron, både det bästa och det sämsta med den politiska 70-talsmusiken i sig. Samtidigt.