Just Löfvens osjälviska person gör mig övertygad om att han, om han blir statsminister, kommer att göra vad som är bäst för Sverige utan att lägga in någon personlig prestige.

Även mycket bra musikalisk mix, ska jag tillägga.

Det bekymmersamma var när Löfven beskrev dagens storpolitik, västs krig mot Syrien. Ja, han beskrev det inte så, tvärtom. Han tycktes inte ha någon annan syn på världspolitiken än de västliga massmediernas. Det är synnerligen allvarligt. För Sverige. Där var han långt från Palme och Brasiliens ställningstaganden idag. Kina och Ryssland var för honom bovarna i eländet, även om han också uttryckte meningen att saken var komplicerad.

Bekymret förstärks av att det i den närmaste kretsen runt Löfven i (s)-ledningen idag inte finns några utrikespolitiskt återhållande krafter. Bara aktivister typ Richard Sandler, dock utan dennes kunskaper eller bredd. Alltså den Sandler som 1939 tvingades bort från utrikesministerposten. Ingen fredskraft likt Ernst Wigforss i samlingsregeringen.

Löfven borde mer lyssna på Palmes gamla medarbetare som Thage G. Peterson och Anders Ferm, andra här onämnda. Och skola upp nya i den andan.

Jag tror knappast att partiet har kvar något av honom till salu, men kolla med försäljningsställen för grafik.