Kommentarer till Marita Ulvskog om EU hos Onsdagsklubben

Av: HO

HO — Sun, 29 Mar 2009 10:22:52 +0000

Till Thunberg. Att Hedlund kunde stanna kvar berodde väl inte minst på att Erlander höll honom om ryggen, som statsråd och politiker. GH var ju inrikesminister då, i sossebondeförbundsregeringen (skattehistorien inträffade 1953 och handlade om 8 000 kronor). ”Jag har inte den läggningen att jag lägger upp bara för att jag får lite skäll”, sa han själv.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sun, 29 Mar 2009 02:16:51 +0000

Ja Hedlund hade också en fenomenal förmåga att klara sig som politiker. Jag tänker på att han blev dömd för skattebrott men att det på intet sätt – vad jag förstår – underminerade hans ställning som cp-politiker. Jag kände en präst som berättade för mig att han lånat Hedlund (när han var student) en summa pengar, men att han aldrig fick tillbaka de pengarna. Här hamnade alltså H. i samma fack som Evert Taube som var ett fenomen på att ”vigga” utan att betala tillbaka.

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Sat, 28 Mar 2009 09:53:21 +0000

Kommer jag ihåg rätt så hade Hedlunds far gått genom isen på Helgumssjön varför fadern förbjudit sonen Hedlund att vara på isen. Till historien hör att fadern då var över 90 år och sonen Hedlund närmare 70 år. Vissa släkter är starka.

Av: Daniel J

Daniel J — Fri, 27 Mar 2009 13:34:09 +0000

Till Kerstin:

Jag är nog minst lika kritisk till EU som Edvin, men likväl är det för mig en självklarhet att rösta – framför allt av praktiska skäl. Jag säger inte nödvändigtvis att EU blir mycket bättre för att du lägger din röst på ett parti till vänster, men det blir garanterat sämre om du avstår. Då ökar chanserna för Sverigedemokraterna och de andra borgerliga partierna – då blir det pengar i kassan för högern och sämre opinonsbildningsmöjligheter för vänstern.

Röstskolk är dessutom ett mycket dåligt påverkansmedel. Valdeltagandet (det genomsnittliga europeiska) till EU-parlamentet har sjunkit ända sedan det första valet hölls 1979. Under denna tid har EU, och parlamentet, fått en väsentligt utökad makt. Paralleller kan även dras till USA med extremt lågt valdeltagande (omkring 50 procent i presidentvalen och 35 till 40 procent i kongressvalen). Inte heller där tycks politikerna vara särskilt bekymrade över den protesten. Däremot lovar jag dig att de skulle lyssna den dag då den stora majoriteten gjorde sig till känna genom att lägga sin röst på EU-kritiker.

Som socialdemokrat väljer jag naturligtvis Anna Hedh. Kan inte du tänka dig att i detta val rösta socialdemokratiskt får du väl stoppa den vänsterpartistiska lappen i valkuvertet. Endera alternativet är nog din bästa möjlighet till konstruktiv protest.

Av: Thomas Tvivlaren

Thomas Tvivlaren — Fri, 27 Mar 2009 09:38:12 +0000

@Göran Baecklund: Intressant! Varför filmas inte denna typ av möten och tillgängliggörs via nätet istället för att bli en lyxupplevelse för endast 10 personer?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 26 Mar 2009 20:34:11 +0000

Till Göran Baecklund: Men partisekreterare fick han inte bli.

Av: Göran Baecklund

Göran Baecklund — Thu, 26 Mar 2009 20:09:40 +0000

Ett par timmar efter Onsdagsklubbens möte höll Stockholms Socialdemokratiska förening (Stockholms äldsta, 125 nästa år) möte med Håkan Juholt som talare. Vilken folktalare! Har knappast hört något bättre sen Palme! Trots att vi bara var ett tiotal personer…

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 26 Mar 2009 19:19:07 +0000

Till Anders Thunberg: Naturligtvis är det stora flertalet bloggar, även sådana som har många läsare, inte något som automatiskt berikar mediavärlden. Men i ett avseende innebär bloggosfären ett steg framåt: Den medger för den som vill komma till tals att för en mycket ringa kostnad och utan censur av politiska, kommersiella eller andra skäl nå andra som är intresserade av det han eller hon skriver. På så sätt har utbudet blivit friare och rikare.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Thu, 26 Mar 2009 17:19:09 +0000

Jag minns hur Folke Schimanski på 60-talet föreläste för mig om Bert Brechts ”radioteori” som B. utvecklade vid radions genomslag tidigt 30-tal och där han talade om nya mediers möjligheter att skapa tvåvägskommunikation, alltså en situation där man inte bara är ett objekt för kommunikation utan där man själv också deltar som ett eget subjekt. Nu är vi väl – genom Internet – på sätt och vis i den situation som Brecht drömde om. Men samme Brecht påpekade också: ”Man hatte plötzlich die Möglichkeit, allen alles zu sagen, aber man hatte, wenn man es sich überlegte, nichts zu sagen. […] Ein Mann, der was zu sagen hat und keine Zuhörer findet, ist schlimm daran. Noch schlimmer sind Zuhörer daran, die keinen finden, der ihnen etwas zu sagen hat.” Det räcker alltså inte med att medier (nya som gamla) fått nya tekniska möjligheter till kommunikation. Man måste också ha något ”innehåll” att kommunicera. Hittills skickas det via bloggsidor etc för det mesta lika lite av substans som det som kommer ut tidnings- och mediafabrikerna. KANSKE SKA MAN SNARARE TALA OM DUBBLERING AV BUDSKAP.
Måhända kan Twitter och andra innovationer på medieområdet slå hål traditionella mediers informationsmonopol vad gäller kriser, olyckor etc, men som mottagare av budskapen står man ändå inför samma situation som vilken utsänd rapportör/journalist som helst på fältet: Man måste på något sätt värdera vad som är relevant och betydelsefullt i strömmen av meddelanden.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 26 Mar 2009 14:21:21 +0000

Till Urban Sjölander: Jag minns en sån där Hedlund-kortis till från en av centerstämmorna. En av journalisterna hade hittat en kongressmotion om P-piller för män och frågade Hedlund om hans syn på detta.

Den rätt så åldrige Hedlund:

– Det är inte aktuellt för min del.