Kommentarer till Sommar i P1 med Trita Parsi

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 30 Jun 2012 10:56:19 +0000

Min nu döde bror Matti bodde i ett område med många invandrare, och bland dem man ofta träffazde hemma hos honom fanns en iranier. När han efter en fisketur i härjedalsfjällen inte kom hem som han skulle – han hade dött i en hjärtinfarkt – var det en oroad invandrarfamilj tvärs över gården som slog larm: ringde till mig och undrade vad det hade blivit av Matti.

Av: Ann Christin Sandlund

Ann Christin Sandlund — Sat, 30 Jun 2012 07:19:45 +0000

Det intressanta med hierarkier, av vilket slag det än vara månde, är att de inte är konstanta. Tidigare grupper flyttar upp, när nya tillkommer som ”vi” kan tycka till om ”de andra”. Folk från närområdet är ju numera accepterade i hög grad, liksom alla vita från västvärlden, särskilt om de har utbildning. Just nu är den somaliska gruppen mest utsatt, tror jag. Men xenofobin är global. Vi har precis lika mycket fördomar mellan olika invandrargrupper, liksom mot svenskar bland våra invandrade vänner. Jag har tyckt mig märka att rasister oftast är fientlige mot många människor, av olika slag. De är sällan särskilt socialt kompetenta, eller insiktsfulla. Rädslan att inte duga själv ligger i botten.

Av: anita l

anita l — Fri, 29 Jun 2012 16:28:09 +0000

Det var mycket intressast att lyssna på Trita Parsi. Hans familj hamnade först i Flogsta i Uppsala. Han anlände till Sverige 1978 som fyraåring, kanske gick han på studentkårens förnäma kvartersdagis tillsammans med mina barn där. Min familj bodde i en studentlägenhet i Flogsta. Där bodde också många chilenska familjer, som flytt militärjuntan och statskuppen. Jag minns att det var 14 (!) språk som talades av barnen på dagis. Men grannsämjan var god, jag lärde mig mycket om livet, och jag har bara ljusa minnen från det bostadsområdet, trots att det föraktfullt kallades för getto.