Re en kommentar: Hm, en ”fredens man” och hans medarbetare som betedde sig utrikespolitiskt så man baxnar, i försvar av mördande diktaturer i världen. Käpphäst, javisst, men faktum som inte glöms.

Svenska Kommittén Mot Antisemitismen:

http://skma.se/2010/10/inte-bara-vanlig-demagogi/

”…Som en av få ledande europeiska politiker instämde Olof Palme i kören. Han hänvisade till de judiska barnens öden i koncentrationsläger och getton och meddelade att palestinska barn nu var ”precis på samma sätt förföljda”….” [Bachner]

Att ställa sig neutralt i utrikespolitiska frågor är en sak; att ställa sig på folkmördares och terroristers sida är en annan. I sin iver att framstå som de svagas hjälpare och hjältar gick man överbord, uppviglade populistiskt mot ett folk, tappade fokus. Vad har man lärt av misstagen?

Lycka till med er bikupepolitik och kungadyrkande.
http://www.val2010.homestead.com/

Problemet med det du föreslår och andra liknande förslag är att man då lägger progression på progression, ibland med mycket egendomliga och svårmotiverade och tvära tröskeleffekter. Ska staten hjälpa till med finansieringen av till exempel tjänster som är vitala för pensionärer, tror jag alltså att det ska finnas några sådana som är tillgängliga för alla pensionärer, antingen helt gratis eller till låg avgift.

Det här bör alltså vara en del av det vi kallar generell välfärdspolitik, den som till exempel omfattar vård, omsorg och skola. Om den generella välfärdspolitiken också omfattade vissa tjänster åt pensionärer, tror jag att detta skulle bidra till att få ännu fler medborgare att tycka, att skatteuttaget är legitimt, eftersom vi alla har nytta av det om än i lite olika skeden av livet.

Olof Palme lärde oss många saker, men kanske framför allt, att saker och ting skall benämnas vid sina rätta namn. Detta viktiga konstaterande har jag den senaste tiden tänkt allt oftare på när jag har begrundat dina skriverier om det RUT-avdrag som du använder dig av. Du försvarar med emfas detta bidrag, trots att det i första hand, enligt undersökningar, utnyttjas av de med höga inkomster. Hur man än vrider och vänder på saken så är ju kostnaden för detta bidrag en belastning för den svenska statsbudgeten, medel som hade gjort bättre nytta för de mindre bemedlade grupperna i samhället. Om man nu skall ha ett RUT-avdrag så skall det vara inkomstprövat så att det kommer även fattiga till del. Ty de flesta som nyttjar bidraget har det ju mycket gott ställt ekonomiskt. I texten om Olof Palme skriver du att du tillhör partiets vänsterkant – men hur kan du då vara för RUT-avdrag? Samtidigt som du vill förbjuda vinster i den offentliga verksamheten.

Saker och ting skall, som sagt, benämnas vid sina rätta namn: Jag är helt övertygad om att Olof Palme skulle ha, om han levat, uttryckt mycket hårda om de ledande socialdemokrater som är för RUT-avdrag för bättre bemedlade människor. Det hör inte hemma i den socialdemokratiska agendan. Ytterst handlar det om en pedagogisk uppgift – att förklara för väljarna att vi som har det bättre än andra inte förtjänar ett dyligt bidrag. Vi kan gott betala ur egen plånbok. Jag tror faktiskt att Stefan Löfven är mäktig den uppgiften.

Det känns svårt att skriva dessa rader, särskilt som din Birgitta också var en ledstjärna för oss unga när det gällde den gryende miljöpolitiken på 70-talet.

Jag önskar er båda mycket sköna dagar i Öregrund.