Kommentarer till Hur nära är socialismen?

Av: Thomas Tvivlaren

Thomas Tvivlaren — Mon, 23 Mar 2009 09:32:40 +0000

”Jag konstaterade att det visserligen finns kvar på ett ställe i det nuvarande partiprogrammet, det som jag inte har varit med om att formulera, men att man uppenbarligen, någonstans i spåren av nittiotalskrisen, slutade använda det på det offensiva sätt som skedde under Palmes sjuttiotal.”

Här tror jag en kärna finns till den identitetslöshet som jag känner är förekommande inom S. Övergången till en lightversion av ett borgerligt parti skedde utan någon folklig förankring och utan någon diskussion. Det känns som att de som stod vid rodret bestämde att ”nu är det så här vi ska göra och att det kanske går stick i stäv med vår ideologiska kärna det må vara hänt…”

Själv känner jag inte alls igen S från Palmes tid vilket iofs kan hänga ihop med tiden och utvecklingen. Tiden och utvecklingen kan dock inte förklara att det visionära S reducerats ned till…ja, jag vet faktiskt inte vad!? Det ger ett tomrum, i synnerhet i dessa nya tider när så mycket måste omdefinieras och ifrågasättas. Delar av det tomrumet har bl.a. Piratpartiet tagit upp men jag saknar helhetssynen och en politisk helhetsvision på den nya tiden.

Vad gäller visioner så har ju Feldt t.o.m. tagit avstånd från det visionära och beskrivit det som något katten släpat in…

Av: Karin

Karin — Wed, 18 Mar 2009 05:59:07 +0000

Det där med meningen om livet, är väl att leva, dock är ju det inviduellt som vi måste gå in i oss själva lite. Man glömmer ju snabbt hur underbart det är med lite fågelkvitter nu på våren och solens strålar, när det är sånt tempo på oss. Jag kommer ihåg Jerzy Einhorns tal när Wallenberg monumenet blev invigt i Riksdagshuset, det talet skulle jag vilja ha för att komma ihåg, att en man som varit med om så mycket kunde se det vackra med människan och vara så ödmjuk, han kunde se meningen med livet. Ja inte för jag någonsin skulle vara avudsjuk på hans uppväxt men hans sätt att tänka fick mig att fundera själv. Vilken storhet att tänka så. Jag som inte ”varit med om så mycket”, borde ju skämmas när man indirekt vill ha så mycket. Jag är ju så lyckligt lottad, så då och då tänker jag på den mannen och vad han sa, och ser vilket underbart liv jag har.
En stor man var han i mina ögon, på många sätt oavsett ”färg”.
Karin

Av: Anders E Nilsson

Anders E Nilsson — Tue, 17 Mar 2009 13:22:29 +0000

Ja du Enn, definitionen blir trängre och trängre.

Tack för en underbar dikt, det är ju det som kommer över en när man åker hem från Folkets Hus i Hamburgsund och arbetarkommunens årsmöte. Det är många som har gett upp, nästan lika många som de som är förbannande.

För visst har socialismen med vad som står på frukostbordet att göra, det som fyller kroppen och själen när men reser sig för att gå till arbetet. Tillfredställelsen över det man har åstadkommit och allt det man har ogjort.

Och det är i det korta ögonblicket när du reser dig som demokratin är förborgad, när du reser dig upp för att få något gjort. Tillsammans med de andra.

När vi satt där på Folkets Hus i Hamburgsund och i pausen mellan årsmöte och gruppmöte och åt vår sallad, ja den nya tiden har nått även oss, så åt vi med god aptit, men förnimmelsen av det som är gjort och det som är ogjort fanns där inte.

Kanske borde vi mena något mera med socialdemokratin?

Av: Johan Persson

Johan Persson — Tue, 17 Mar 2009 11:33:27 +0000

Det kanske kan vara intressant att notera att Vänsterpartiet Uppsala läns nyvalda ordförande definierar sig som demokratisk socialist.

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=71-AV_ID=881070,00.html

För övrigt tycker jag väldigt mycket om Petter Bergmans dikt, du formulerar mycket väl varför, den pekar på att socialismen inte bara handlar om det stora systemskiftet utan också om bordet där vi sätter oss för att äta.