Kommentarer till Nya, unga (S)-kommunalråd i Uppsala

Av: Björn H-K

Björn H-K — Fri, 12 Feb 2010 12:28:01 +0000

Till slut föll rösten på Eva-Britt Svensson.
Själv är jag tillbaka i (S).

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 21 Mar 2009 13:35:57 +0000

Till Björn H-K: Problemet med Junilistan är just dess partipolitiska spännvidd: Där finns definitivt människor vars åsikter jag inte vill främja genom att ge partiet min röst. Hos (S)-kandidaterna finns spännvidden i federalism-frågan, men även de socialdemokratiska federalisterna, som alltså inte får min röst, har i många viktiga frågor ståndpunkter, som jag vill stödja.

Av: Björn H-K

Björn H-K — Sat, 21 Mar 2009 13:00:28 +0000

Både Hedh och Ulvskog är nog bra Eu-kritiker, men då (S) stödjer Lissabonfördraget har jag beslutat att ge ex-sossen Wibe och hans Junilistan min röst.
(Jl) är en bra medelväg mellan (V) och (S) och lyckas samla alla partiers kritiker!

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Mon, 16 Mar 2009 14:18:02 +0000

Till Jean Vaddeau: Den ”sociala dumpningen”, Jean, är tyvärr inbyggd i EU-systemet, det visar inte minst mängder av marknadsliberala domar i EG-domstolen. Vad beträffar arbetarrörelsens kamp visavi den nationella suveräniteten läser du och jag nog inte samma historieböcker. För mig förefaller det som det var en fördel att man förde kampen på det nationella planet och inte yrade så mycket om den internationella revolutionen. Vad gäller t ex den norska arbetarrörelsen, demokratikampen där, är jag relativt väl inläst och vågar påstå att det var tack vare kampen mot överstatlighet och monarkisk makt som man där så tidigt vann fram – man behövde inte vänta på att de demokratiskt efterblivna svenskarna skulle vara med på vagnen. Genom sitt nationella exempel kunde norrmännen sedan bli till ett exempel för svenskarna. Hade arbetarrörelsen i olika europeiska länder t ex haft att kämpa mot ett mäktigt
franskt-tyskt kejsardöme (med en jättelik militärmakt) hade man på sina håll förmodligen inte vågat vara så sturska.
Vad gäller den kommunistiska arbetarrörelsen så hade den kanske gått en mer demokratisk, västerländsk väg om den i det Sovjet-styrda Komintern sluppit anpassa sig till de efterblivna, despotiska förhållandena i Ryssland och de interna maktstriderna där?

Kontrafaktisk historia
är kul att ägna sig åt , men ska nog inte utan vidare användas som tvärsäkra historieargument inför framtiden. För övrigt tycker jag också att man kan sätta frågetecken bakom ditt argument att EU främst är och varit ”ett sätt att förhindra krig”!. Ja vi har inte haft europeiskt storkrig efter 1945. Men vi har haft ett kallt krig. Detta krig ledde till ömsesidig upprustning och skapade misstro mellan de forna allierade segrarstaterna från världskrigets allians. Det kalla kriget låste fast situationen i Europa för många decennier. Priset för det fick befolkningarna i tidigare fria stater i Östeuropa betala tillsammans med medborgarna i öst och väst, som fick se pengar som i stället kunde ha gått till välstånd och utbildning etc gick till försvarsändamål.
Kol och stålunionen, som var embryot till EG, var ett led i västs försvarsberedskap, och alltså ingen oskyldig pascifistisk idé, även om det brukar sägas vara den s k sanningen. Annika Ström Melin tar upp den här kopplingen mellan NATO och Kol- och stålunionen i boken ”Europeerna: Arvet efter EU:s pionjärer” (2004)
Vi får hoppas att EG i framtiden kan fungera som den goda ”fredsbevarande organisation”, som du talar om. Men risken finns också att den kan komma att fungera på motsatt sätt, nämligen att det komplicerade åttagandesystemet långt utöver Europas geografiska gränser gör att vi europeer dras in i och skaffar krut och kulor (även soldater) till andra konflikter och på sätt bidrar till att ge dem en global dimension (jmfr med Irak, Afganistan och forna stormakters svårigheter att befria sig från det imperalistiska 1800-talsarvet).
Det finns en positiv sida av den traditionella försiktiga svenska utrikespolitiska linjen och vaktslåendet kring folkrätten. Vi får bara hoppas att EU-politikerna också vågar hävda de folkrättsliga principerna, t ex som varande en grund till en lösning av MÖ-konflikten.Ja det här blev långt, men kontrafaktiska resonemang är lockande att ge sig in på.

Av: Jean Vaddeau

Jean Vaddeau — Fri, 13 Mar 2009 21:01:46 +0000

Till Anders Thunberg: Den reformistiska arbetarrörelsen har aldrig (tidigare) dragit sig för att försöka påverka system den sett nackdelar i. Att hålla fast vid EUs nuvarande beslutsmodell är att låta de motsträvigaste länderna bestämma vad som ska genomföras och i vilken takt.
Arbetarrörelsen motsatte sig inte, vad jag vet, att den första mer allmänna rösträtten infördes i Sverige. Den var begränsad men reformismen arbetade för att den skulle utvidgas. Så borde SAP, tillsammans med likasinnade, agera i förhållande till det demokratiska underskottet i EU.
Att ständigt och jämt lyfta fram EUs brister får man inga bundsförvanter med i ett Europa som i första hand ser EU som ett sätt att förhindra krig, inte som verktyg för sociala reformer.
Med det önskar jag alla eventuella läsare ett gott veckoslut och återkommer kanske nästa vecka, om min tid medger det.

Av: Lennart J

Lennart J — Fri, 13 Mar 2009 17:31:27 +0000

Till Enn: Tack för tipset! Jag skall leta upp SR-inslaget och med nyfikenhet äntligen lyssna på Maritas åsikter om EU. Spännande!

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 13 Mar 2009 16:19:05 +0000

Till Lennart J: Marita Ulvskog intervjuades i radio här om dagen – det var ett längre inslag under eftermiddagen. Där framgick det tydligt att hon inte alls företräder linjen att Sverige borde lämna EU utan i stället på en rad för oss socialdemokrater viktiga områden ska flytta fram positionerna. Detta är väl förenligt med den EMU-skepsis som hon delar med mig.

Av: Lennart J

Lennart J — Fri, 13 Mar 2009 16:04:38 +0000

Till Enn: Du som jobbat på Sveavägen i många år vet naturligtvis mycket mer om Marita U än vad jag gör. Men jag som är en tämligen politisk engagerad (S)-väljare, men inte så aktiv, har ingen aning om det finns någon nyans i Maritas avståndstagande från EU. Jag följer debatten och då kan man inte undgå att dra slutsatsen att hon helst vill att Sverige lämnar EU. Varför får vi icke-initierade väljare inget veta om vad hon egentligen tycker. Jag tycker att det vore inte bara klädsamt utan det är också nödvändigt att hon ger väljarna omgående besked var hon verkligen står. Om det bara handlar om avarter beträffande överstatlighet så är det ok för åtminstone mig. Jag upprepar att det bästa vore att (S) lade EU-frågan i frysboxen. Det näst bästa vore om Marita kom ut ur hennes box och talade om vad hon tycker om EU och om hon inte vill att vi skall dra oss ur så får hon klämma ut vad anser om EU. Om tre månader har vi val och vår ledande kandidat har inte sagt ett pip om varför vi skall lägga vår röst på henne.

Till Anders Thunberg: Jag håller helt med dig i din slutkläm. Det är inte bara ”rebublikfrågan som får ställas i kylskåpet om vi skall få ett regimskifte”. Vi behöver också låsa in EU och kärnkraften. Men framförallt behöver vi vara enade inom (S). Det var detta jag menade med någorlunda enade. När väl detta är uppnått så är det dags att förhandla med våra samarbetspartners. Jag, som av dig föraktfullt kallas ”kärnkraftskramare”, skulle med glädje acceptera nästan vilket som helst förhandlingsresultat. Bara det blir något! Detta under förutsättning att vi vet vad vi förhandlar om. Att gå in i förhandling med (V) och (MP) utan en någorlunda enad (S)-linje leder till katastrof och valförlust. Och det brådskar att enas!

Någon opposition kring de stora handgripliga ödesfrågor som våra potentiella väljare brottas med dagligen förekommer ju knappast inte alls idag. Jag vidhåller att (S) kan inte hålla på med taktiska aspekter på EU-valet när så många människor hotas att slås ut. Varje dag lägger regeringen uppför straffspark och oppositionen kan inte enas om vem eller om överhuvudtaget någon skall skjuta.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Thu, 12 Mar 2009 21:30:52 +0000

Till Jean Vaddeau: Om det vore så att EU fungerade som en demokratisk, representativ organisation (med en gemensam öppen offentlighet) villig att sätta stopp för det transnationella kapitalets heliga rätt att spela ut de anställda mot varandra… ja då så skulle jag vara en stark tillskyndare av överstatlighet…precis om jag i dag är det på t ex miljöområdet… men tyvärr ser jag inga tecken på att EU-systemet utvecklar sig åt det hållet.. tvärtom verkar EU:s inriktning gå i motsatt håll; i det läget kan de anställda inte göra annat än att slå vakt om vad man under decennier av kamp har uppnått av välfärd och självbestämmande inom de nationella systemen. Men historien har tagit många oväntade krumpsprång.. så kanske kan vi i finanskrisens kölvatten få ett annat Europa. Lissabon-fördraget inger dock inte mycket av hopp… Man kunde dock föreställa sig ”ett nytt 1989″…….en startpunkten för ett nytt miljövänligt, jämlikt… frihetligt Europa med socialistiska förtecken… då kapitalets murar raseras…

Av: Jean Vaddeau

Jean Vaddeau — Thu, 12 Mar 2009 18:43:24 +0000

Till Anders Thunberg: Överstatliget är en form, en tom påse som ska fyllas med innehåll. Jag har inga problem med att ”kapitalet ställs under en demokratisk folklig kontroll”, som du uttrycker det. Om folket vill det, vill säga. Chansen/risken att ett överstatligt EU med maktbefogenheter klarar att kontrollera kapitalet är större än att staterna ska kunna göra det på egen. Det är ju knappast en tillfällighet att det är finanskapitalister och inte industrikapitalister,finns bland de de häftigaste motståndarna till euron och EU i allmänhet. En miljardär i Schweiz som satsat miljoner på att landet ska stå utanför EU, en miljardär som satsats miljoner på en nej-kampanj på Irland för att behålla ett handlingsförlamande beslutssystem inom EU. Samme miljardär som försökte köpa Wibes Junilista. Hade irländaren försökt på den gamla ledningens tid hade det nog gått bättre för honom. Du kanske minns ledningen som då bestod av en gammal riksbankschef och en ”socialdemokratisk” ekonom som efter avgången från sitt bankjobb ägnade sig åt rådgivning i valutafrågor. Att de här två herrarna och en del inhemska finansmatadorer var/är EU-negativa är inte förvånande.
Jag har inget emot ”Europafackets krav på att begränsa kapitalets marknadsfriheter inom EU”. Men man kan ju undra varför de nationellt självbestämmande staterna inte ordnat det. Hemska tanke: Det kanske behövs överstatlighet med bett för att ha en chans mot det transnationella kapitalets agerande på den fria marknaden.