<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	
	>
<channel>
	<title>Kommentarer till Sånger på internationella kvinnodagen</title>
	<atom:link href="http://enn.kokk.se/?feed=rss2&#038;p=2089" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://enn.kokk.se/?p=2089</link>
	<description>Enn Kokks blogg</description>
	<lastBuildDate>Fri, 26 Jun 2026 13:33:38 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=4.1.42</generator>
	<item>
		<title>Av: Enn Kokk</title>
		<link>http://enn.kokk.se/?p=2089&#038;cpage=1#comment-317028</link>
		<dc:creator><![CDATA[Enn Kokk]]></dc:creator>
		<pubDate>Wed, 11 Mar 2009 09:57:20 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://enn.kokk.se/?p=2089#comment-317028</guid>
		<description><![CDATA[Till Magnus Andersson: En mycket skarpsinnig och intressant kommentar! Jag vet naturligtvis när partisplittringen ängde rum, men redan dess förinnan bör det ju ha funnits motsättningar av det slag som formuleringen om Folkets hus antyder.

Fast verkligt intressant, ny för mig, är uppgiften att Bo Granhammar i själva verket var en av Fritz Gustaf Sundelöfs signaturer. Min datering av visan bygger dels på en mening i Fritz Gustafs egenhändigt skrivna ingress, som jag återger ordagrant, &quot;Det var vid ett sådant &#039;landsvägsmöte&#039; i Åmål under strejkåret 1909 som författaren Bo Granhammar inspirerades till visan &#039;Kata Dalström&#039;&quot;, dels på att förlaget vid redigeringen - visorna ligger i tidsföljd - har sorterat in den under 1909. Det senare är kanske inte så märkligt med tanke på Fritz Gustafs formulering.

Jag vill också passa på att göra ett förtydligande om min medverkan vid bokens tillkomst. Prisma gav ut mina båda sångböcker &quot;Joe Hills sånger&quot; (1969) och &quot;Upp till kamp!&quot; (1970), som båda blev upplagemässiga succéer, och förlaget, som då ägdes av socialdemokratiska partiet, tog emellanåt mina tjänster i anspråk även i andra ärenden. 

Ett sådant ärende var utgivningen av Fritz Gustafs bok. Han hade till förlaget lämnat in hela sin samling - tre knökfulla A4-pärmar - av kampsånger, strejkvisor, tillfällighetsvisor med politiskt innehåll et cetera för att höra om det fanns intresse att ge ut det här. Förlaget vände sig då till mig för att få min bedömning av vad som eventuellt var intressant nog att ingå i en bok. Vad jag gjorde var helt enkelt ett sorteringsarbete: jag markerade vad som i första hand borde ingå i en bok och rekommenderade en utgivning. Så vitt jag förstår följde förlaget, naturligtvis efter ytterligare kontakt med Fritz Gustaf, mina rekommendationer. Till bilden hör att jag aldrig själv träffade Fritz Gustaf.

För min del var det här en väntjänst till kompisar på förlaget. Jag tog aldrig betalt för mitt sorteringsarbete, och mitt namn förekommer inte heller i den färdiga boken. 

Varför Fritz Gustaf själv inte återgav rätt tillkomstår för texten kan man inte veta, inte heller varför han inte avslöjade att det var han själv som var Granhammar. (Man kan jämföra med Fritz Gustafs 1968 på Prisma utgivna &quot;Svenska schlager&quot;, där han noggrant i slutet uppger vilka namn som döljer sig bakom de förr så frekventa pseudonymerna.) Och nu kan vi inte längre fråga honom. Han är död.]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Till Magnus Andersson: En mycket skarpsinnig och intressant kommentar! Jag vet naturligtvis när partisplittringen ängde rum, men redan dess förinnan bör det ju ha funnits motsättningar av det slag som formuleringen om Folkets hus antyder.</p>
<p>Fast verkligt intressant, ny för mig, är uppgiften att Bo Granhammar i själva verket var en av Fritz Gustaf Sundelöfs signaturer. Min datering av visan bygger dels på en mening i Fritz Gustafs egenhändigt skrivna ingress, som jag återger ordagrant, &#8221;Det var vid ett sådant &#8217;landsvägsmöte&#8217; i Åmål under strejkåret 1909 som författaren Bo Granhammar inspirerades till visan &#8217;Kata Dalström'&#8221;, dels på att förlaget vid redigeringen &#8211; visorna ligger i tidsföljd &#8211; har sorterat in den under 1909. Det senare är kanske inte så märkligt med tanke på Fritz Gustafs formulering.</p>
<p>Jag vill också passa på att göra ett förtydligande om min medverkan vid bokens tillkomst. Prisma gav ut mina båda sångböcker &#8221;Joe Hills sånger&#8221; (1969) och &#8221;Upp till kamp!&#8221; (1970), som båda blev upplagemässiga succéer, och förlaget, som då ägdes av socialdemokratiska partiet, tog emellanåt mina tjänster i anspråk även i andra ärenden. </p>
<p>Ett sådant ärende var utgivningen av Fritz Gustafs bok. Han hade till förlaget lämnat in hela sin samling &#8211; tre knökfulla A4-pärmar &#8211; av kampsånger, strejkvisor, tillfällighetsvisor med politiskt innehåll et cetera för att höra om det fanns intresse att ge ut det här. Förlaget vände sig då till mig för att få min bedömning av vad som eventuellt var intressant nog att ingå i en bok. Vad jag gjorde var helt enkelt ett sorteringsarbete: jag markerade vad som i första hand borde ingå i en bok och rekommenderade en utgivning. Så vitt jag förstår följde förlaget, naturligtvis efter ytterligare kontakt med Fritz Gustaf, mina rekommendationer. Till bilden hör att jag aldrig själv träffade Fritz Gustaf.</p>
<p>För min del var det här en väntjänst till kompisar på förlaget. Jag tog aldrig betalt för mitt sorteringsarbete, och mitt namn förekommer inte heller i den färdiga boken. </p>
<p>Varför Fritz Gustaf själv inte återgav rätt tillkomstår för texten kan man inte veta, inte heller varför han inte avslöjade att det var han själv som var Granhammar. (Man kan jämföra med Fritz Gustafs 1968 på Prisma utgivna &#8221;Svenska schlager&#8221;, där han noggrant i slutet uppger vilka namn som döljer sig bakom de förr så frekventa pseudonymerna.) Och nu kan vi inte längre fråga honom. Han är död.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Magnus Andersson</title>
		<link>http://enn.kokk.se/?p=2089&#038;cpage=1#comment-316974</link>
		<dc:creator><![CDATA[Magnus Andersson]]></dc:creator>
		<pubDate>Wed, 11 Mar 2009 01:07:32 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://enn.kokk.se/?p=2089#comment-316974</guid>
		<description><![CDATA[De uppgifter du återger om Kata-Dalström-visans tillkomst går inte ihop. Hur skulle raden om Folkets hus kunna syfta på att Kata följde med vänstersocialdemokraterna vid partisplittringen 1917, om texten skrevs redan 1909?
 
(Nu kan förstås Kata ha varit portad på vissa håll på ett tidigt stadium, på grund av att hon redan tidigare hade närmat sig de radikalare strömningarna som från ca 1909 fanns bl.a. i ungdomsförbundet SDUF och kring tidningen &lt;i&gt;Stormklockan&lt;/i&gt;; nästan hela det gamla ungdomsförbundet gick ju till Sveriges socialdemokratiska vänsterparti vid splittringen. Fast jag hittar snabbt uppgifter om att Kata framträdde i olika folketshuslokaler flera år in på 1910-talet.)
 
(Var det förresten så att alla folketshusföreningar i landet dominerades av partitrogna? Kan det inte ha funnits orter, där oppositionen var i majoritet? Eller platser där inte motsättningarna på riksplanet hade så stor betydelse för det lokala arbetet, utan reformister och revolutionärer kunde samarbeta om att driva en samlingslokal? SKP fick ju i varje fall hålla partikongresser i Folkets hus i Stockholm på tjugu- och trettitalen. Och i Båtskärsnäs Folkets hus i Norrbotten hänger porträtt av Marx, Lenin, Branting och Per Albin sida vid sida — jfr gärna Ronny Erikssons och Carsten Palmærs text (1993) till Euskefeurats &lt;a href=&quot;http://www.hadebra.nu/euske/Texter/Hipphapp/Farsan.html&quot; rel=&quot;nofollow&quot;&gt;”Farsan är död”&lt;/a&gt;!)
 
Nu tror jag även av ett annat skäl inte att texten är skriven så tidigt som 1909.
 
Det kan mycket väl vara så att författaren fick inspiration till visan när han hörde Kata vid ett landsvägsmöte i Åmål 1909, men jag tror nog att han skrev texten något senare. ”Författaren Bo Granhammar” har nämligen inte existerat i sinnevärlden. Bo Granhammar är en pseudonym — för ingen annan än &lt;b&gt;Fritz Gustaf Sundelöf själv!&lt;/b&gt; Den uppgiften hittar jag både i Svenska filminstitutets databas och i en noggrann pseudonymlista jag har i en diskografi från Statens ljud- och bildarkiv. Vi skall därtill notera att Fritz Gustaf var född just i Åmål.
 
Vid tiden för storstrejken 1909 var Fritz Gustaf bara 13 år gammal. Nog måste han ha varit brådmogen som textförfattare, om han lyckades få ihop den bitska visan vid den åldern!
 
Jag undrar om den annars så strävsamme visforskaren Fritz Gustaf ville skoja litet med sångsamlingens läsare (och med den unge medredaktören Kokk) genom att lämna de uppenbarligen felaktiga uppgifterna om visans tillkomst, eller om han ville förringa sin egen insats i det här fallet men ändå få med texten i boken — eller till och med inte riktigt längre ville stå för den gamla politiska visan vid den tid då samlingen redigerades. Vem vet?
 
Fritz Gustaf använde också andra pseudonymer förutom ”Fritz Gustaf”, t.ex. Sture Backer, Ulf Stramé och Dom Där (den sistnämnda pseudonymen då han skrev tillsammans med Åke Söderblom — de har bl.a. skrivit den svenska texten till rumbaschlagern ”Maharadjan av Magador”, som Povel Ramel spelade in på skiva 1949). Varför var alla gamla schlagerförfattare besatta av pseudonymer?]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>De uppgifter du återger om Kata-Dalström-visans tillkomst går inte ihop. Hur skulle raden om Folkets hus kunna syfta på att Kata följde med vänstersocialdemokraterna vid partisplittringen 1917, om texten skrevs redan 1909?<br />
 <br />
(Nu kan förstås Kata ha varit portad på vissa håll på ett tidigt stadium, på grund av att hon redan tidigare hade närmat sig de radikalare strömningarna som från ca 1909 fanns bl.a. i ungdomsförbundet SDUF och kring tidningen <i>Stormklockan</i>; nästan hela det gamla ungdomsförbundet gick ju till Sveriges socialdemokratiska vänsterparti vid splittringen. Fast jag hittar snabbt uppgifter om att Kata framträdde i olika folketshuslokaler flera år in på 1910-talet.)<br />
 <br />
(Var det förresten så att alla folketshusföreningar i landet dominerades av partitrogna? Kan det inte ha funnits orter, där oppositionen var i majoritet? Eller platser där inte motsättningarna på riksplanet hade så stor betydelse för det lokala arbetet, utan reformister och revolutionärer kunde samarbeta om att driva en samlingslokal? SKP fick ju i varje fall hålla partikongresser i Folkets hus i Stockholm på tjugu- och trettitalen. Och i Båtskärsnäs Folkets hus i Norrbotten hänger porträtt av Marx, Lenin, Branting och Per Albin sida vid sida — jfr gärna Ronny Erikssons och Carsten Palmærs text (1993) till Euskefeurats <a href="http://www.hadebra.nu/euske/Texter/Hipphapp/Farsan.html" rel="nofollow">”Farsan är död”</a>!)<br />
 <br />
Nu tror jag även av ett annat skäl inte att texten är skriven så tidigt som 1909.<br />
 <br />
Det kan mycket väl vara så att författaren fick inspiration till visan när han hörde Kata vid ett landsvägsmöte i Åmål 1909, men jag tror nog att han skrev texten något senare. ”Författaren Bo Granhammar” har nämligen inte existerat i sinnevärlden. Bo Granhammar är en pseudonym — för ingen annan än <b>Fritz Gustaf Sundelöf själv!</b> Den uppgiften hittar jag både i Svenska filminstitutets databas och i en noggrann pseudonymlista jag har i en diskografi från Statens ljud- och bildarkiv. Vi skall därtill notera att Fritz Gustaf var född just i Åmål.<br />
 <br />
Vid tiden för storstrejken 1909 var Fritz Gustaf bara 13 år gammal. Nog måste han ha varit brådmogen som textförfattare, om han lyckades få ihop den bitska visan vid den åldern!<br />
 <br />
Jag undrar om den annars så strävsamme visforskaren Fritz Gustaf ville skoja litet med sångsamlingens läsare (och med den unge medredaktören Kokk) genom att lämna de uppenbarligen felaktiga uppgifterna om visans tillkomst, eller om han ville förringa sin egen insats i det här fallet men ändå få med texten i boken — eller till och med inte riktigt längre ville stå för den gamla politiska visan vid den tid då samlingen redigerades. Vem vet?<br />
 <br />
Fritz Gustaf använde också andra pseudonymer förutom ”Fritz Gustaf”, t.ex. Sture Backer, Ulf Stramé och Dom Där (den sistnämnda pseudonymen då han skrev tillsammans med Åke Söderblom — de har bl.a. skrivit den svenska texten till rumbaschlagern ”Maharadjan av Magador”, som Povel Ramel spelade in på skiva 1949). Varför var alla gamla schlagerförfattare besatta av pseudonymer?</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Enn Kokk</title>
		<link>http://enn.kokk.se/?p=2089&#038;cpage=1#comment-316824</link>
		<dc:creator><![CDATA[Enn Kokk]]></dc:creator>
		<pubDate>Mon, 09 Mar 2009 15:59:27 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://enn.kokk.se/?p=2089#comment-316824</guid>
		<description><![CDATA[Till Arne Engkvist: Det finns en sådan låt med just titeln &quot;Johanna&quot;, men den finns på Röda bönors LP från 1978, &quot;Sköna skrönor&quot; (MNW 89P).]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Till Arne Engkvist: Det finns en sådan låt med just titeln &#8221;Johanna&#8221;, men den finns på Röda bönors LP från 1978, &#8221;Sköna skrönor&#8221; (MNW 89P).</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: arne engkvist</title>
		<link>http://enn.kokk.se/?p=2089&#038;cpage=1#comment-316820</link>
		<dc:creator><![CDATA[arne engkvist]]></dc:creator>
		<pubDate>Mon, 09 Mar 2009 15:36:16 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://enn.kokk.se/?p=2089#comment-316820</guid>
		<description><![CDATA[Hörde Röda Bönor i Tessinskolans aula i Nyköping och köpte deras LP med samma namn. (Förlorade den i samband med en skilsmässa) Vad jag minns bäst var en sång som inte var politisk - den handlade om en nuybliven mor som sjöng om sitt alldeles nyfödda barn - Johanna vill jag minnas. &#039;
Skulle deras musik komma på en CD hoppas jag du skriker till Enn - för då springer jag till skivaffären.]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Hörde Röda Bönor i Tessinskolans aula i Nyköping och köpte deras LP med samma namn. (Förlorade den i samband med en skilsmässa) Vad jag minns bäst var en sång som inte var politisk &#8211; den handlade om en nuybliven mor som sjöng om sitt alldeles nyfödda barn &#8211; Johanna vill jag minnas. &#8217;<br />
Skulle deras musik komma på en CD hoppas jag du skriker till Enn &#8211; för då springer jag till skivaffären.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
