Fast verkligt intressant, ny för mig, är uppgiften att Bo Granhammar i själva verket var en av Fritz Gustaf Sundelöfs signaturer. Min datering av visan bygger dels på en mening i Fritz Gustafs egenhändigt skrivna ingress, som jag återger ordagrant, ”Det var vid ett sådant ’landsvägsmöte’ i Åmål under strejkåret 1909 som författaren Bo Granhammar inspirerades till visan ’Kata Dalström'”, dels på att förlaget vid redigeringen – visorna ligger i tidsföljd – har sorterat in den under 1909. Det senare är kanske inte så märkligt med tanke på Fritz Gustafs formulering.

Jag vill också passa på att göra ett förtydligande om min medverkan vid bokens tillkomst. Prisma gav ut mina båda sångböcker ”Joe Hills sånger” (1969) och ”Upp till kamp!” (1970), som båda blev upplagemässiga succéer, och förlaget, som då ägdes av socialdemokratiska partiet, tog emellanåt mina tjänster i anspråk även i andra ärenden.

Ett sådant ärende var utgivningen av Fritz Gustafs bok. Han hade till förlaget lämnat in hela sin samling – tre knökfulla A4-pärmar – av kampsånger, strejkvisor, tillfällighetsvisor med politiskt innehåll et cetera för att höra om det fanns intresse att ge ut det här. Förlaget vände sig då till mig för att få min bedömning av vad som eventuellt var intressant nog att ingå i en bok. Vad jag gjorde var helt enkelt ett sorteringsarbete: jag markerade vad som i första hand borde ingå i en bok och rekommenderade en utgivning. Så vitt jag förstår följde förlaget, naturligtvis efter ytterligare kontakt med Fritz Gustaf, mina rekommendationer. Till bilden hör att jag aldrig själv träffade Fritz Gustaf.

För min del var det här en väntjänst till kompisar på förlaget. Jag tog aldrig betalt för mitt sorteringsarbete, och mitt namn förekommer inte heller i den färdiga boken.

Varför Fritz Gustaf själv inte återgav rätt tillkomstår för texten kan man inte veta, inte heller varför han inte avslöjade att det var han själv som var Granhammar. (Man kan jämföra med Fritz Gustafs 1968 på Prisma utgivna ”Svenska schlager”, där han noggrant i slutet uppger vilka namn som döljer sig bakom de förr så frekventa pseudonymerna.) Och nu kan vi inte längre fråga honom. Han är död.