Kommentarer till IB än en gång

Av: Anette Hydfeldt

Anette Hydfeldt — Wed, 05 Jun 2013 06:38:14 +0000

Förvisso. Men hemliga SÄPO har man ju alltid känt till på något vis och sedan har jag ju läst att militären hade en enhet som hette FST/Und vars existens nog var känd av i synnerhet män som gjorde värnplikten och som kanske hade kunnat rymma utrikesspioner om man hade velat. Jag har uppfattat IB nästan som en slags hemlig svensk ”paramilitär” organisation, men det kanske är fel uppfattat av mig. Din blogg är iallafall väldigt trevlig att läsa och jag tackar dig också för svar. Ska förresten läsa din Vitbok snart.

Vänliga hälsningar!

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 04 Jun 2013 21:09:45 +0000

Till Anette Hydfeldt: IB byggdes ju upp av militären, men också polisen hade verksamhet av den här typen, Säpo. Inte heller Säpos verksamhet var något som man direkt skyltade med.

Av: Anette Hydfeldt

Anette Hydfeldt — Tue, 04 Jun 2013 20:31:09 +0000

Jo, men vi hade väl ingen annan säkerhetstjänst som kunde jämföras med GRU, KGB, MI5 och Mossad än IB? Och den enda vi hade var hemlig till och med för riksdagen.

För mig personligen var nog det mest kontroversiella med IB (förutom chocken över att min pappa hade jobbat för firman i 13-14 år av sitt hemliga liv) att det stred mot min verkligt naiva uppfattning om vad svensk neutralitet betydde i praktiken. Jag trodde faktiskt inte, som ”eine dumme schweden”, att Sverige ens hade utrikesspioner! Det var sånt som KGB, MI5, CIA och romanfigurer som James Bond sysslade med om du förstår vad jag menar. Idag har jag vant mig vid tanken och förstår väl bättre att jag har varit mer än lovligt naiv. Men jag undrar om inte jag delar den naiviteten med väldigt många andra ur min generation 60-talisterna? Och jag undrar så ibland varifrån den djupa naiviteten kommer ifrån? Det är ju varken bra eller hälsosamt att vara mer än lovligt naiv menar jag. Jag känner ofta att att min varma tillit till svenska staten under många år var lite för stor och alldeles för okritisk. Och det känns lite konstigt att ha upptäckt det på äldre dagar. Jag är kluven lindrigt sagt, för samtidigt så tyckte jag om att växa upp i det ”omsorgsfulla”, trygga, jämlika och socialt ansvarstagande Sverige som styrdes av socialdemokraterna. Det måste jag verkligen tillstå.

Av: Anette Hydfeldt

Anette Hydfeldt — Tue, 04 Jun 2013 20:10:33 +0000

Jo, vad jag har fått höra så var faktiskt min morfar Anders Johansson i Skönsberg lite ”kommunistaktig” av sig. Men han dog ganska ung, bara 43 år gammal, så han hann nog inte bli registrerad av IB. Han var en slags vägbyggesarbetsledare, jobbade för staden Sundsvall och skall även ha haft en pistol på jobbet ”i händelse av krig” har jag hört. Han måtte väl ha varit en slags pålitlig kommunist då då?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 04 Jun 2013 19:46:47 +0000

Till Anette Hydfeldt: Alla säkerhetstjänster har och har haft verksamheter som man inte ville skulle vara allmänt kända.

Det kanskle mest kontroversiella av det IB sysslade med var övervakningen av och registreringen av poliiska extremister, främst då kommunister.

Och såna fanns det ju en del också i femtiotalets Sundsvall.

Av: Anette Hydfeldt

Anette Hydfeldt — Tue, 04 Jun 2013 19:35:32 +0000

Jag tror nog kanske att professionella historiker skulle kunna acceptera vittnesbörd från barn till f.d IB-agenter om det finns idag levande vittnen som kan bekräfta historierna. I mitt eget fall behövde jag aldrig tolka de ”historier” som kom mig till del 2001 ”till det bästa”, för det var bara de ”bästa” och ”roligaste” historierna som kom mig till del. Jag vet att de mörka och svåra upplevelserna samt de riktigt hemliga grejjerna undanhölls nogsamt. Tyvärr. Jag säger tyvärr för det är klart att man vill veta vad som har påverkat ens förälder i djupet och vad denne har haft för upplevelser. Av både det goda och det onda slaget. Det vill nog alla barn veta för att få en så fullödig bild av sina föräldrar som det bara går.

Jag har bara en enda fråga jag skulle vilja ställa till dig som har skrivit en hel bok om IB och som var med under alla IB-år: Varför valde man att dölja IB:s existens i Sverige? I alla andra länder känner man väl till sina ”hemliga” militära och paramilitära u-tjänster? MI5, MI6, CIA, Mossad m.fl m.fl. Så varför inte IB i Sverige av alla demokratiska länder på jorden?

Jag ber på förhand om ursäkt ifall frågan (och hela IB-affären) kanske känns både tjatig, jobbig och inaktuell för dig och att du, eller någon annan, kanske också redan har besvarat den frågan men dessvärre har det svaret isåfall gått mig förbi.

Med vänlig hälsning,

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sun, 18 Sep 2011 20:07:20 +0000

Till Helen Anstrin: Jo, men professionella historiker skulle aldrig acceptera vittnesbörd från barn till före detta IB-agenter: Dels är det inte säkert att de visste något. Dels kan de, även i de fall där de visste något, av lojalitet till en förälder, vara benägna att tolka det de har snappat till det bästa.

Av: Helen Anstrin

Helen Anstrin — Sun, 18 Sep 2011 17:29:21 +0000

Jo, de flesta är döda. Men det finns levande barn.
Helen Anstrin

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 06 Nov 2008 21:20:12 +0000

Till Adam Kuylenstierna: Jag var uppriktigt intresserad av den här serien men hade svårt att följa den på grund av hörselproblem. Jag gissar att det har att göra med att ljud lades på ljud, och sådant har jag, på grund av ålder och öron som inte längre klarar att separera ljud på samma sätt som i yngre år, svårt att klara. När den gick i TV hade den inte textremsor.

Det här gjorde att jag ofta tappade koncentrationen.

Av: Adam Kuylenstierna

Adam Kuylenstierna — Thu, 06 Nov 2008 16:40:07 +0000

Lustigt att jag lyckades skicka dubbla meddelanden, ser jag nu. Det första försvann, trodde jag, och jag fick till att skriva om. Men det första tycks ju ha kommit fram ändå. Du kan ju ta bort något av dem, tack!