Kliv upp på den och rid någon annanstans!

Men även så får jag känslan att det finns ämnen som även fritänkande socialdemokrater ogärna tar upp för att ”det blir sånt himla liv”! Lätt att förstå. Undrar om det finns större tendens till mobbningar inom vänstern än inom högern? Somliga rapporterar att extremvänstern bara skäller och avbryter i debatt. Här bortifrån ser jag somligt på nätet och får intrycket att t.ex. Andreas Malm, iofs syndikalist men vänster (?), inte är människa utan en ”pitbull”. Jag skulle inte kunna gå i debatt med en sån utan att han först har tämjts av en som t.ex. Victoria Stilwell, den vackra hundtränaren:

http://www.victoriastilwell.com/bio

Ska efter detta ägna några minuter och söka om det finns någon sosse som vill eller vågar ta ställning mot Repaalus förkastliga linje angående Davis Cup i Malmö.

Här en kritik från International Herald Tribune:

http://www.iht.com/articles/2009/02/23/europe/politicus.3-436158.php

En ”rekreationskommitté” i Malmö har alltså tillåtits att sätta svensk policy. Vad är härnäst? Bjuda in en antisemit att tala på Palmecentret? Oj, förlåt, det har man ju redan gjort. My fault. Jag får nog ge upp om att kunna vara stolt över Sverige. Dä gå ba neråt.

Att agerandet i Malmö har fått stor kritik även i svenska bloggar är klart. Men är det tyst från socialdemokratiska? Är det inte dags att visa Repaalu sitt starka stöd för hans utomordentlig mod och eller protestera mot hans politiska motiv? Är denna smutsiga politiska historia så obetydlig?

A-K Roth

Absolut finns det det! Jämte den vi befinner oss på nu så läser jag ett 5-tal andra mer eller mindre regelbundet och några till mer oregelbundet.

Egentligen tror jag inte detta är ett odelat s-bloggsproblem utan egentligen gäller större delen av de etablerades partiernas nätnärvaro och nyttjande sociala medier.

Jag kan ha fel men jag misstänker att det finns djupare orsaker till ovanstående. En spontan tanke är att partier med några år på nacken har fler medlemmar som slagit sig till ro och inte längre aktivt tänker kritiskt och ifrågasätter de frågor partiet för. Kanske finns här en nyckeln till att vissa av de politiska bloggar jag själv läst verkar vara så erbarmerligt stela och döda. Att inte ens kommentera sina inlägg är ett exempel på vad som leder till den känsla jag nyss förmedlade. Kanske hänger också rädslan för att kommentera ihop med att man inte är helt övertygad om att kunna försvara sina åsikter…vilket ju faktiskt kan hänga ihop med att de bygger på den inte helt levande partiagendan och – förhoppningsvis – kunskap från förr (enligt teorin om jättars axlar).

Lite spontana tankar bara så ta det för just det.